FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Det har pratats alldeles för lite om Rasmus Bengtsson

MFF leder serien. Det har det pratats mycket om.

Laget gör det också utan att ha spelat på topp mer än i enstaka matcher och perioder. Det har det också pratats mycket om.

En annan sak som uppmärksammats stort är Markus Rosenbergs suveräna start på sin sista (?) säsong. Inte så konstigt.

Men en sak har det pratats alldeles, alldeles för lite om:

Rasmus Bengtssons säsongsinledning!

MFF har nu spelat åtta matcher, totalt 720 minuter plus upp mot 30 minuters tilläggstid, och Rasmus Bengtsson har varit med hela vägen. Sviten startade heller inte samtidigt som Allsvenskan utan är betydligt längre än så, om man tittar ännu längre bakåt.

Jämför gärna med förra våren då Magnus Pehrsson fick sparken efter nio omgångar. Av de nio matcherna spelade Rasmus Bengtsson tre. Jag säger inte att det är hela skillnaden, inte ens att det är halva – men givetvis är Bengtssons förvandling från skadeförföljd spelare till pålitlig startande en stor positiv faktor för MFF.

Inte minst i läget Malmö FF varit i med Behrang Safari, Lasse Nielsen och Franz Brorsson borta från spel långa perioder. Hur hade det sett ut om Rasmus Bengtsson också hade fått se många av matcherna från läktaren? Hur hade Oscar Lewicki och framförallt Eric Larsson – Lewicki är mer van vid att flyttas runt och hantera olika positioner – klarat sig utan stöttningen från Bengtsson?

Som sagt, det har pratats och skrivits alldeles för lite om Rasmus Bengtsson.

Torsdagens match mellan IFK Göteborg och MFF är en klassiker.

Det sägs varje gång lagen ska spela mot varandra, men det är ju svårt att undvika sanningen. MFF och IFK Göteborg är Sveriges i särklass mest meriterade lag både nationellt och internationellt. Då ska det kittla lite extra när de möts.

Ifjor vann MFF med stabila 3-0 i Göteborg.

Men hemmamatchen i den åttonde omgången förlorade MFF med 1-2 och med facit i hand var det den insatsen och framförallt cupfiaskot mot Djurgårdens IF som blev dödsstöten för Magnus Pehrssons framtid som MFF-tränare. I omgång nio – omedelbart efter cupfinalen – förlorade visserligen MFF borta mot Trelleborgs FF och det var då Pehrsson fick gå. Allt jag hört inside tyder dock på att beslutet var taget redan före den matchen.

I morgon är det inte bara ettan och tvåan i maratontabellen utan även ettan och tvåan i den aktuella tabellen som ställs mot varandra. Det senare beror mest på IFK Göteborg!

Om jag vill kan jag klappa mig på mössan och säga att jag inför säsongen tippade att IFK Göteborg absolut INTE skulle varken åka ut eller behöva kvala för nytt kontrakt. Men det innebär ju bara att jag hade lite mindre fel än många andra.

IFK Göteborg har gjort en säsongsinledning långt över förväntan och spelat bra.

Senast mot IFK Norrköping var faktiskt ett undantag.

Men då gjorde IFK Göteborg istället det MFF annars har varit experter på i så många matcher och klarade att vinna ändå. Alla som vill vara ett topplag i längre perioder än 5-10 matcher måste kunna det också.

Hur MFF löser problemet med att Anders Christiansen (avstängd), Fouad Bachirou, Jo Inge Berget, Lasse Nielsen och Franz Brorsson inte är tillgängliga återstår att se.

Det svåraste hitta ett sätt att hantera är att både AC och Bachirou är borta.

Jag har svårt att se att det går att lösa utan att flytta upp Oscar Lewcki och då åker Eric Larsson – som var riktigt bra mot Elfsborg – ner på backplatsen igen.

Romain Gall? Han fick 25 minuter som inhoppare mot Elfsborg och var så ivrig att visa upp sig att han överarbetade allting.

Bonke Innocent eller Samuel Adrian? Uwe Rösler känns inte som en tränare som mitt i en period med poänggivande matcher fiskar upp spelare ur frysboxen. Men Innocent spelade faktiskt från start i 3-0-matchen förra året. Och blev utbytt i den 45 minuten.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close