Utan flera viktiga kuggar måste MFF ha en bra dag för att vinna
MFF visade att man även i en period där spelet inte klickar och flera viktiga kuggar saknas kan hantera och plocka poäng av Allsvenskans stora formlag. På bortaplan, mot ett lag med massor av energi – av situationen och atmosfären från en fullsatt hemmaarena.
Ska MFF vara nöjt med det?
Både och.
Den breda truppen, rutinen och den individuella skickligheten ska egentligen innebära att MFF ska klara att vinna ändå.
På en bra dag.
Nu hade man inte det fullt ut. Personifierat av Markus Rosenberg. Om man ska hylla honom i 49 av 50 matcher måste man också vara ärlig i den 50:e. Okej, MFF klarade aldrig att understödja och hitta vettiga bollar till anfallet, men det fanns också situationer – speciellt två – där det inte var den vanliga Rosenberg. Den första kom före paus när han hade bollen under kontroll och Andreas Vindheim kom rusande som ett lokomotiv på väg mot ett totalt friläge. Om han bara fått bollen. Istället brände Mackan en enkel passning. På ett sätt var det ingen riktig chans, på ett annat och mer korrekt var det matchens bästa läge. Situation två kom rätt nära slutet där Markus Rosenberg var ytterst nära att erövra bollen och fixa ett riktigt bra läge till sig själv. Skärpan var dock aldrig där.
När MFF tvingades ställa upp med Bonke Innocent och Oscar Lewicki centralt och prioritera fysiken och duellspelet i avsaknad av både Anders Christiansen och Fouad Bachirou ställde det krav i offensiven på den tredje spelaren där på mitten och på precisionen i inläggsspelet och kanterna. Resultat: Arnor Traustason fick aldrig till det första 45 och Romain Gall blev inget lyft när han ersatte honom, snarare tvärtom. Och inläggsbollarna spreds nästan som i ett fullständigt slumpmässigt gammalt Flipper-spel.
Så nej, där ska MFF inte vara nöjt.
Men att stanna där vore att underskatta både Allsvenskan och IFK Göteborg.
IFK Göteborg hade ett övertag första 30, sista 15 av den första halvleken var jämn och sista 45 tog MFF över. Utan att något av lagen klarade att skapa en ordentlig målchans – eller för att vara snäll ett par var.
Det är faktiskt ett helt okej utfall i ett läge där MFF saknar så pass många etablerade spelare och måste göra så många positionsbyten – och prioritera annorlunda. MFF ställde upp mer defensivt och mer fysiskt än normalt. Att den hittills mest defensiva uppställningen MFF haft i årets allsvenska spelar 0-0 i en svår match är kanske inte så konstigt? Med det höll man dessutom serieledningen, ligger på poängsnittet 2,0 och skapade ett läge där man med tre raka hemmamatcher mot Kalmar FF, AFC Eskilstuna och GIF Sundsvall kan förbättra det betydligt.
Och Bonke Innocent gjorde efter sina förutsättningar en helt okej insats. Han var inte där för att slå de avgörande passningarna eller briljera. Han hade ett annat jobb och skötte det. Oscar Lewicki gjorde det också – än bättre – och där framme var Guillermo Molins en väldigt tung pjäs att få koll på för IFK Göteborgs-försvaret. Med rätt flyt kunde Marcus Antonsson utnyttjat det med sina löpningar mot ett trött försvar när han kom in.
Bakåt höll den viktigaste pjäsen. Rasmus Bengtsson gjorde en ny kanonmatch och efteråt lugnade han alla som blev oroliga för en ny tung skada. Det var inte så farligt.
Utan AC och Bachirou på mitten, utan Jo Inge Berget att sätta in på högerkanten där han just nu är ett bättre alternativ och utan Lasse Nielsen och Franz Brorsson vilket tvingar fram alla positionsbytena blir det så här MFF måste ta – och prioritera – kampen mot ett IFK Göteborg som det är dags att sluta fästa alla de där överrasknings-klyschorna på nu.
IFK Göteborg har momentum, självförtroende, energi, entusiasm – och är bra!
Exakt hur bra kommer ett besked på i nästa omgång mot Hammarby när jag är tveksam om laget verkligen orkar efter att först ha tagit sig an IFK Norrköping och haft lite tur och nu MFF och fått tömma rätt många fitness-bankar. Klara man det också kan det mycket väl bära hela vägen till en toppstrid även när det maratonlopp Allsvenskan är börjar nå upploppet.
IFK Göteborg har också flera unga talanger av hög klass. De ska berömmas. Fast den andra halvan av sanningen är ju glömd!
Bäst i IFK Göteborg idag och på plan var Sebastian Ohlsson. Han var lysande och är 25 år. Lasse Vibe är och kommer att bli mycket viktig. Han är 32. Robin Söder är också bra – och 28 år. Utan dem och 22-årige Giorgi Kharaishvili plus 27-årige landslagsmålvakten Giannis Anestis hade IFK Göteborg inte haft den här nivån. IFK Göteborg har faktiskt en mycket bättre mix mellan gammalt och ungt än många har förstått.
Ole Törner