Eskilsminne IFFotboll

Åkerman fick det att lossna när Eskilsminne besegrade serieledarna

Eskilsminne klev in på Harlyckans IP som nästjumbo.
Men efter 4-1 mot serieledande Utsiktens BK tog laget sig två snäpp upp i tabellen – och fyllde på med en rejäl dos självförtroende inför framtiden.
– Nu har vi nog alla insett vad som krävs för att vinna matcher, säger tvåmålsskytten Oliver Åkerman.

En enkel bredsida från nära håll – i ett övergivet mål * 2.
Oliver Åkerman behövde inte ta till sin yttersta spetskompetens för att göra två mål mot Utsikten. Båda målen var för övrigt fallfrukten från Emil Åbergs förarbete. Ett Åberg-skott tog i stolpen, ett annat räddades, och hamnade i båda fallen framför Åkermans fötter.
Det första betydde 2-0, det andra 3-1.
– Vi tränar mycket på att slå enkla bredsidor eftersom vi på träningarna fokuserar mycket på passningsspelet, det kanske jag hade lite nytta av idag, även om vem som helst hade gott mål i min situation, sa Åkerman blygt.

Redan efter sex minuter small det. Efter en hörna landade bollen mitt framför Niklas Jönsson som drog till direkt, stenhårt i burgaveln och 1-0. Samme Jönsson tvingades bara tre minuter senare utgå efter att ha skadat samma fot
Efter 2-0 i paus och en ”säker” ledning förändrades matchbilden fullständigt i början av andra halvlek. Tidigt kunde gästerna reducera, Eskilsminne blev nedtrycka ordentligt och kvitteringen hängde verkligen i luften.
Med en gnutta tur höll ”Eskils” undan när det krisade som värst – och istället kunde firma Åkerman/Åberg avgöra sista 20.
4-1 var såklart lite smickrande siffror, men fotboll handlar inte om rättvisa eller logik och den här gången hade de blågul-randiga fotbollsmatadorerna marginalerna på sin sida.

För Oliver Åkerman var målen de första för säsongen.
Vad betydde det för dig personligen att spräcka nollan?
– Det var riktigt skönt. Efter en tuff start för både mig själv och laget var detta ett perfekt tillfälle. Jag tänker dock inte så mycket på själva målen. För mig är det vikigaste hur jag spelar och vad jag tillför till laget, samt hur det går såklart. Två mål mot serielederna är fantastiskt skönt och jag hoppas att vi kan bygga vidare på det här. Idag svarade vi för en riktig laginsats.
Åberg har spelat förstafiolen och tränare Mattias Lindström har provar lite olika lösningar som komplement till honom. Hur har du sett på den situationen?
– Jag började på bänken de första matcherna, sedan startade jag tre, och hamnade sedan på bänken i två. Det är bara att acceptera. Men man ska tänka på att Emil gjorde 19 mål i fjor och bär kaptensbindeln. Eenligt mig ÄR han given startspelare.
En av detaljerna som ni inte fått att fungera är forwardsens samspel i pressspel och kontringar?
– Sant, men under förra året spelade vi inte så mycket tillsammans. Det var Åberg och Hofsö eller någon gång jag och Hofsö på topp. Jag och Åberg har inte spelat ihop oss riktigt, men idag fick vi tydliga direktiv av lindström och kopplade det vi skulle göra. Nu när vi fått några matcher börjar det lossna.

Åkerman står för mycket energi på planen med mycket löpningar – som i större utsträckning får utdelning.
– Det visade sig verkligen idag. Detta var en av mina bästa matcher individuellt – och det var första gången på denna nivå som jag gör två mål i en match. Just det där med löpningar har Lindström pratat med mig mycket om – att våga löpa hårt i djupled och satsat fullt ut i presspelet.
Båda dina mål kom ju på omställningar där du fullföljer löpningar, medans motståndarbackar blir bolltittare.
– Exakt. Man borrar ner sig bara och kör.
– I den här serien är det hårt jobb som lönar sig. Nu har vi nog alla insett just det. Hårt jobb – annars kommer vi inte att vinna några matcher. Gör lagets skull idag hoppas jag att detta var vändning.

Åkerman gör sitt tredje år i Eskilsminne och har varit en snackis i 042-land en längre tid. Han har stöpts i seniorfotboll i princip hela sitt elvamannaplans-liv – i en medveten satsning.
– Jag började spela A-lagsfotboll som 13-åring i Fortuna i division fem. Därefter var jag en sväng i HIF, men jag vare snabbt Fortuna igen. Som 15-åring hade jag möjlighet att spela U-lagsfotboll med både BoIS och HIF, men föredrog seniorfotbollen och valde division två-spel med Höganäs istället.
Vad tror du har varit den största fördelen med att spela seniorfotboll istället för att gå via en storklubbs akademi?
– Eftersom det främst är det fysiken som skiljer sig så lär man sig snabbt att om det går för långsamt – så smäller det. Det har nog gjort mig gott.

Vallåkrapågen fyller 20 år i år, pluggar samhällsprogrammet på Filbornaskolan och tar studenten om två-tre veckor.
Vad ska du bli när du blir stor?
– Fotbollsproffs!
– Äsch. Vi får väl se. Det gäller att hitta något 8-16-jobb i början, det är inget jag tänkt på så mycket.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close