Dags att summera Andreas Vindheims insats i MFF

Nu när Andreas Vindheim bara har några veckor kvar i MFF kan det vara läge att sammanfatta hans år i Malmö och försöka svara på ett par frågor.

Här är mitt bidrag:

Hur bra har han varit – egentligen?

Ska direkt erkänna att det inte är en enkel fråga att svara på eftersom Andreas Vindheim pendlat så mycket i prestationerna. Länge berodde det på en envis skadeotur och på att han faktiskt var väldigt ung när han kom till MFF från Brann i Bergen. Han anlände till exempel till MFF i ett helt annat skede i karriären än Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem, som han av naturliga skäl oftast jämfördes med. Men hur man kan följa upp en så het höst som han hade 2018 och de två högklassiga vinterinsatserna mot Chelsea FC med en så sval period som han haft från mars i år till nu förstår jag inte.

Efter att ha intervjuat honom ett par gånger under våren och så sent som idag spelat in en podd med honom (släpps i helgen) kan jag bara konstatera att han själv inte heller har någon bra förklaring. Och han har självinsikt och ödmjukhet nog för att direkt erkänna att han fått spelet att stämma betydligt sämre än han hoppats på och räknat med. Det är ett stor plus i min bok och han är överhuvudtaget en person det är lätt att gilla.

På den positiva sidan finns det dessutom ett par väldigt tunga insatser. ofta i perioder och matcher som varit extra viktiga för MFF.

Chelsea-matcherna är nämnda. Där förlorade MFF, men vann massvis med positiv PR för sitt sätt att ta sig an storlaget – och Vindheim gjorde mycket starka insatser.

Mot Besiktas vann MFF – en av de stora triumferna i modern tid i klubben – och Vindheim var klockren både i Turkiet och i Malmö.

När ett av många utdömt MFF sedan man tappat 2-0 till 2-2 i hemmamatchen vann med 2-0 mot FC Midtjylland efter en suverän insats var Andreas Vindheim på nytt en av de bästa och assisterade till båda målen. När MFF avancerade till gruppspelet i Europa League och miljonerna ramlade in i kassan hade alltså Vindheim en stor del i segern.

Allt var heller inte skador, inskolning och väntan på ett genombrott i början av MFF-karriären. När MFF vann guld 2016 gjorde man det med en mot slutet rejält skadedrabbad trupp. Då var Andreas Vindheim en av dem som klev fram, inte minst i guldmatchen i Falkenberg. Då spelade han dessutom varken högerback eller wingback utan högerytter och gjorde det bra.

Så hur ojämn Andreas Vindheims kurva än varit har han i alla fall spelat en viktig roll i MFF…

Bör MFF värva en ersättare?

Svaret är ja och helst ska man uppgradera.

Det är ingen slump att det ryktas om Mikael Lustig. Med Uwe Rösler som tränare prioriterar MFF erfarenhet och färdiga spelare framför ungdom och utveckling. Jag tänker inte gå in på någon värdering av det arbetssättet och valet – det kan jag återkomma till – bara konstatera att då passar Lustig väldigt väl in i profilen.

Mikael Lustig ÄR en bra spelare, med en stark utlandskarriär, stor erfarenhet och en flexibilitet som gör att han i MFF lätt kan används som antingen höger i en trebackslinje, wingback eller på åtminstone två av positionerna i en fyrbackslinje. Anton Tinnerholm var en gigant i MFF, men i landslaget är det Lustig som hållit honom utanför.

Det finns även andra spelare det kan vara läge att locka hem, om det inte går med Lustig.

MFF är ju faktiskt också i ett läge där det inte ens finns en gnutta anledning att gripas av panik. Eric Larsson har klivit fram rejält under våren. Väger man in positionsbytet situationen ofta tvingat fram håller jag honom som en av de hittills bästa MFF-spelarna under den allsvenska upptakten. Oavsett hur mycket han själv och MFF vill kalla honom för enbart anfallare är dessutom Jo Inge Berget ett alldeles utmärkt alternativ på kanten.

Tack vare pengarna MFF nu får för Andreas Vindheim behöver MFF inte nagga det stora kapitalet man sitter på alltför mycket i kanten för att göra ett spektakulärt köp. Att man inte måste göra det är ett plus i en eventuell förhandling.

Ska Andreas Vindheim spela någon – eller alla – av de tre matcherna som återstår innan sommaruppehållet?

Generellt är jag tveksam. Inhoppet i helgen mot Kalmar FF gjorde Andreas Vindheim när han redan visste att flytten till Sparta Prag skulle bli av. Klart att sådant påverkar och samma sak gäller matcherna som kommer. Inte minst för att det var först idag när han kom hem från Prag som han insåg att MFF vill ha honom tillgänglig ett par veckor till. Han trodde att det var läge att ställa in sig på semester och försäsong med en ny klubb.

Lojaliteten finns det ingen anledning att betvivla, inställningen inte heller, men det kan ändå finnas en risk att han tänker för mycket, på fel saker, om han ska starta mot AFC Eskilstuna, GIF Sundsvall eller borta mot Helsingborgs IF. Start nej, backup ja. Samtidigt finns det ju en känsla att det skulle vara en bra sak om han fick göra en riktigt stark match som avsked. Gärna på Stadion och helst i sista hemmamatchen mot GIF Sundsvall så att publiken dessutom får en chans att tacka av honom.

Kommer han att återvända till MFF?

Andreas Vindheim har fått ett rejält hjärta för MFF och staden Malmö och det verkar bara finnas en till förening i Skandinavien som kan bli aktuell.

”Felet” är att den heter SK Brann och om Vindheim brinner för MFF brinner han ännu mer för Brann hemma i Bergen.

Han är 23 år och har skrivit ett treårskontrakt med Sparta Prag. Går det bra kör han säkert ett utlandskontrakt till. Efter det talar det mesta för att han går direkt till Brann utan att ta ett mellanspel i Malmö.

Därför tror jag att det här är ett definitivt adjö till MFF.

Ole Törner