5-0-krossen av AFC Eskilstuna gav MFF ett viktigt besked

MFF:s storseger gav inte bara tre nya poäng, en ny nolla bakåt, nyttig marginal i målskillnaden och förstärkt serieledning. Framförallt gav den ett viktigt besked om att laget klarar att plocka fram exakt det som behövs för att inte vara beroende av enskilda spelare.

Fokus!

Skrev inför matchen att Allsvenskan är en serie där det bara behövs ett par procents tappat fokus för att det ska gå snett. Och att utan Markus Rosenberg, Rasmus Bengtsson och Fouad Bachirou ställdes det extra höga krav i just den detaljen. Den här gången var det en oro helt i onödan. MFF gick in på Stadion med 100 procent fokus och gjorde en suverän första halvtimme som direkt gav AFC beskedet att det skulle bli en extremt svår uppgift. Dessutom hade MFF tålamodet bara köra på och i princip vänta in målen som ofrånkomligen skulle komma. Det var total koll både framåt och bakåt, med en helt ny backlinje.

Kan MFF alltid hålla samma fokus ska det inte ha någon betydelse att tunga namn är borta. MFF har klassen, bredden och spetsen att klara det ändå – och numera även stabiliteten. I många framgångsrika perioder har MFF radat upp långa sviter av matcher utan insläppta mål. Det börjar bli så igen.

Och de som efterlyst att MFF BÅDE ska vinna och spela bra fick exakt vad de önskade.

Individuellt var Arnor Traustasons första halvlek superb. Perfekt också att Uwe Rösler verkligen lyfte fram det på presskonferensen. Traustason börjar växa fram som en MFF:s verkliga nyckelspelare.

Guillermo Molins hade inte startat en match hemma på Stadion sedan Gefle IF 2016. Då gjorde han två mål. Nu gjorde han det igen. Publiken älskar honom, han älskar att spela och prestera för dem och det gör det extra roligt när det går så bra som det gjorde idag. Och som han påpekade efter matchen, med fler 90-minutersmatcher kommer timingen att bli ännu bättre. Nu är han ”bara” en killer i boxen, en fysisk mardröm för motståndarbackarna och en ledare.

Sätter gärna utropstecken för ett par spelare till.

Elle vad fan, vi tar allihop:

Eric Larsson! Hans senaste fem-sex matcher är de bästa han gjort sedan han kom till MFF.

Marcus Antonsson! Ja, jag vet att han brände en straff och flera lägen. Men han gjorde mål också – ett mål som bröt en chansmissarsvit de luxe och som kan bli viktigt för både MFF och honom i fortsättningen.

Anders Christiansen! Nu är han så bra som han kan vara igen.

Bonke Innocent! Ett psyke av stål och en bra spelare.

Sören Rieks! Gjorde matchens påpassligaste och i särklass snyggaste mål.

Jo Inge Berget! Snygg assist till 1-0, väldigt bra på kanten för att vara anfallare.

Johan Dahlin! Duktig på att vara bra och stabil trots nästan inget att göra.

Behrang Safari! Utnyttjar verkligen sin rutin.

Oscar Lewicki! Löjlig spänst i nickduellerna. Behövligt så extremt kortväxt försvar som MFF hade.

AFC Eskilstuna gjorde den enkelt för alla MFF-spelarna att vara bra. Det är en sida av saken. En annan och den jag efter 5-0 – som kunde varit 8-0 – väljer att fokusera på är att MFF-spelarna även tog chansen att vara det.

Negativt?

Med en bra bit över 17 000 biljetter sålda är givetvis en publiksiffra på 12 545 ett stort skämt. Nytt rekord i diff?

Fyra straffar har MFF fått, fyra straffar har MFF bränt. Efter 5-0 känns det om en detalj att haka upp sig på. Men egentligen är det ju uselt. IFK Göteborg lär ha bränt sex raka 2009-2010. Så det går att göra sämre. Fast det är en rätt klen tröst

Till sist:

Adi Nalic var bäst i AFC Eskilstuna. Men har ändå en bit kvar till platsa i MFF-klass.

Felix Michel Melki är också för bra för AFC.

Domaren Andreas Ekberg gjorde troligen sin bästa insats någonsin i Malmö. Klockren! Inte en enda miss. När domare är så bra ska de ha beröm.

Ole Törner