FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Det var INTE MFF:s bästa halvtimme!

MFF vann äntligen över Bogey-teamet GIF Sundsvall, skapade ett välkommet avstånd i toppen av tabellen och spelade en strålande vacker och bra fotboll den första halvtimmen.

Men Uwe Rösler sa något väldigt, väldigt bra på presskonferensen.

På frågan om det var den bästa halvtimmen i år konstaterade han kallt.

– Nej. Vi var inte skoningslösa i boxen som jag före matchen sa att vi behövde vara. Den rätta aggressiviteten saknades i avsluten och inte bara från forwards. De övriga missade också. Om vi haft skoningslösheten också hade det varit vår bästa.

Exakt så!

Fotboll är bara delvis en skönhetstävling, enbart till delar en strävan efter att spela bra. Även om man spelar så briljant som MFF gjorde – mot ett mycket starkare lag än AFC som man krossade i lördags – är det värt ganska lite om man inte utnyttjar det också. Till det fotboll går ut på, göra mål och vinna!

Är ett lag så överlägset som MFF utan att göra mål straffar det sig ofta. Och det gjorde det rejält. GIF Sundvalls 1-0 kom på lagets enda målchans i den första halvleken, en chans som MFF dessutom bjöd på. Egentligen fick vi se något unikt. GIF Sundsvall lyckades nämligen med att ha fler avslut mot det egna målet än mot motståndarens: Ett mot MFF-målet och ett självmål och ett nästan själv-mål mot det egna.

Fast när Anders Christiansen gjorde mål igen – han har gjort det i de fyra senaste matcherna han spelat – blev det mest en kul detalj och den skrala utdelningen den första halvtimmen mest en sak som bör påpekas.

MFF visade nämligen styrka på två sätt. Först genom det fenomenala spelet större delen av den första halvleken och sedan genom att komma igen och göra det nödvändigt svåra när man försatte chansen – eller egentligen de löjligt många chanserna – att förvandla det svåra till det enkla. För det borde stått 3-0 när Pa Konate fick göra sitt mål för GIF Sundsvall.

Ett par bra saker med matchen:

AC fortsätter att göra mål och Arnor Traustason fortsätter att visa strålande form.

Avtackningen av Andreas Vindheim blev värdig och förtjänt. Han kunde suttit på bänken, eller hoppat in mot slutet. Men det här blev bättre. Han fick intervjuas på ståplatstorget och hyllas rejält inför matchen när de flesta av åskådarna hunnit in. Jag har skrivit det förr och står fast vid det: MFF har blivit mycket vassare på att göra sånt här och det är viktig sak att kunna! Tror till och med att det var ett medvetet val att ställa Vindheim utanför truppen just för att lättare genomföra det man gjorde.

En gammal MFF-favorit fick också en bra dag på sin gamla arena. Pa Konate spelade länge i den himmelsblå tröjan utan att göra ett enda mål. Nu gjorde han en stark insats och sitt första A-lagsmål överhuvudtaget. Det var lätt att unna honom det. Han levde även upp till sin stora styrka att anpassa sig till nivån på motståndet, även om den är hög. Att klara sig så bra mot Jo Inge Berget är hög klass. Dessutom var det skönt att konstatera att vissa saker aldrig förändras. Pa Konate har fortfarande inte lärt sig att kasta inkast!

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close