Eskilsminne IFFotbollKristianstads FCLandskrona BoISLunds BKTorns IF

Division ett-krönika: “De har borstat av sig skiten”

Division ett södra har kommit tio omgångar in, en tredjedel alltså, och nu börjar vi se den sanna karaktärer hos lagen.
Eller bristen på densamma.

Eftersom jag ser en hel del division ett-matcher och följer denna intressanta, men lite bortglömda, serie så kommer här en reflektion med fokus på de skånska bollsparkarna.
Men det måste först påpekas att det är väldigt många fler lag än jag kunde ana som kommer att göra upp om direktplatsen till Superettan och kvalplatsen.
Just nu leder Utsikten serien. Bollskickligt, passningssäker och med en fin mix av grovjobbare och lirare. De kommer att förbli ett topplag. Mer tveksam är jag till att tabelltvåan Skövde klarar av det.

Landskrona BoIS

BoIS är den enda av förhandsfavoriterna som levererat någorlunda. enligt expertritningarna. Personligen är jag positivt överraskad över detta nya lag där kollektivet kommer före stjärnorna.
Det är precis den biten som upphaussade Ljungskile och Oskarshamn saknar. Både de senare lagen har trupper som imponerar, men i fotboll (och de flesta andra lagidrotter) handlar väldigt mycket om inställning och hjärta. Oskarshamn är på papperet är bättre lag än i fjor då de kvalade till Superettan men föll i ett drama mot Varberg – men på planen ett sämre lag.

Budget-BoIS trampade på sin första mina just i denna tionde omgång. 0-2 hemma mot Assyriska. Lätt hänt och det kommer att komma fler bakslag, så jämn är den här serien. Men det jag sett av laget gör det inte till ett givet topplag. Noterbart: de har (liksom Lunds BK) använt 22 olika spelare den här säsongen, att jämföra med Torns 17, Kristianstads 19 och Eskilsminnes 21.

Torns IF

Tabellfemman från Stångby har 4-4-2 och “bara” 11-9 i målskillnad och ser, precis som Landskrona BoIS, väldigt svårslagna ut. Laget gör inte så mycket annorlunda jämfört med i fjor och är väldigt trygga på de stigar de trampat upp. Mohammed Ali Dhaini är en personlig favorit som balansspelare och dessutom är det kul att se hur en sådan som Tobias Karlsson tuffat till sig och växt en klass

Efter två, det ska sägas oturliga, hemmaförluster efter tre omgångar har laget sett väldigt starkt ut (åtta raka utan förlust). Det skulle inte förvåna det minsta om de blir bästa skånska lag i serien efter 30 omgångar. men då måste målskyttet lossna generellt. Dylan Suleyman har gjort fem av de elva målen (två på straff) och är en positiv överraskning

Dessutom är det rätt häftigt att Astrit Seljmani som lämnade Torn efter förra säsongen nu är på väg att skjuta Varberg upp i Allsvenskan. Tänk om han hade varit kvar i den orangea tröjan… Hade Torn varit ett lag för Superettan då?

Egentligen är det otroligt att den här lilla bonneklubben lyckas etablera sig på den här höga nivån, med 8eller rättare sagt (TROTS) ett gemensamt minimilönsystem. Men det är just vad de står i begrepp med att göra.

Eskilsminne IF

På de fyra sista tabellpositionerna återfinns tre skånska lag…
“Eskils” är på kvalplats och kanske en besvikelse i mångas ögon, men det har inte sett så dåligt ut på planen. Laget spelade tre tuffa och utvecklande cupmatcher innan serien startade och det kanske inte fick en så positiv effekt på lag som man hade kunnat tro; tvärt om.
Nu har truppen varit skadedrabbad under våren och det kunde har varit värre ställt tabellmässigt. Men det viktigaste i sammanhanget är att spelarna i Eskilsminne fattat det många andra spelare i den här serien inte underkastat sig; att det KRÄVS grisjobb av guds nåde i 90 minuter om det ska tas poäng.
4-1 mot serieledaren Utsikten var ett bevis på det. 0-0 borta mot Lindome som skadeskjutet och decimerat ett annat. I torsdags hämtade man upp 0-2 till 2-2 mot ett nonchalant och pinsamt själlöst Oskarshamn. Eskils får slita – men de gör jobbet.

Laget har verkligen borstat av sig skiten efter att ha rullat i bottenträsket i början av serien och har för bra psyke för att åka ur. Oliver Åkerman har växt två klasser och i mittbacksparet Wahlgren/Olsson finns en trygghet som är mycket värd.

Lunds BK

Det såg oväntat bra ut.
Efter två inledande segrar ledde laget borta mot Utsikten med 2-0 (i exakt den stunden tweetade jag att LBK kunde bli ett topplag, jinxarnas mormor) – men tappade matchen och förlorade. Så på de åtta senaste har Krubban nu hemska 0-2-6. Visst har det saknats en del namn, Jesper Möller exempelvis, med på sistone har det gått från dåligt till uselt.

Förlusten med 5-1 borta mot Oskarshamn var ett “avslöjande”, men frågan om inte 0-2 hemma mot krisande och svaga Åtvidaberg i torsdags var det största bottennappet. Formkurvan pekar spikrakt nedåt, självförtroendet är på väg att köras i an liknande botten och det är så mycket som inte fungerar.

Jack Majgaard Jensen lyckades inte hålla kvar BoIS i Superettan när han kastades in från gatan hösten 2018. Frågan är om han kan hålla kvar Lund i ettan? Jack sitter för övrigt även på sportchefsrollen och lär ju inte peta sig själv. Det där dubbelstolsförfarandet är för övrigt en lösning jag har svårt att se vara effektiv på lång sikt. Nu vet ju jag ingenting om att driva en fotbollsklubb, men det hindrar en ju inte från att ha åsikter om det…

Kapaciteten finns i Lund för att hålls sig kvar. Frågan är om de kan få fram den. Jag är, som Sauk skulle sagt, skeptisk.

Kristianstad FC

Efter sex raka förluster och blott en pinne efter åtta omgångar, samt en ekonomi körd i botten, såg det krisigt ut för KFC nyligen.
Visst, laget är fortfarande på nedflyttningsplats, men två raka segrar har gett dem vind i seglen. Och det är inte vilka segrar som helst. Först lappade de till Värnamo på hemmaplan, efter att ha hamnat i underläge. Sedan gjorde de samma sak borta mot självaste Ljungskile.
Oväntat har det inte varit heller. Laget hade gjort sina bästa insatser innan det, trots en hel del skador i truppen. Ett tränarbyte och stabilt psyke på spelarna har get resultat. Dessutom börjar det infinna sig en slags överlevnadskultur hos KFC.

Konkurshotet är förvisso inte överhängande just nu och klubben reste sig ur askan efter en liknade försäsong i fjor. Men frågan är hur länge de kan dansa på den här linan?

Teddy Bergqvist (har gjort mål i de fyra senaste matcherna), med ett förflutet i MFF, värvades i mina ögon extremt oväntat in inför den här säsongen men han hade svårt att hitta rätt roll i laget till en början.
Det har han inte längre.
Sex mål har det blivit så här långt (sju om man räknar med ett självmål…) och tillsammans med Omar Dampha bildar han ett riktigt vasst anfallspar. Kan de, och kapten Armin Aganovic, hålla sig skadefri skulle det inte förvåna om de klarar sig detta år också.
Gissningsvis på bekostnad av Lund, Åtvidaberg och Lindome (som jag gissar kommer att får det tufft i fortsättningen)

Kristianstad har seriens finaste arena och bästa gräsmatta. Jag ville gärna ha lvar dem i serien. Det blir förmodligen en lindans även i höst.
Klubben hyr för övrigt ut sina egna spelare som arbetskraft till allt möjligt. Skånesport är alltid intresserade av rätt folk – så om ni läser detta gubbar så hör av er till min kollega peter@skanesport.se.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close