FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

MFF bäddade för fin semester

MFF spelade bra i en halvlek och fajtades sedan framgångsrikt för livet i en halvlek mot ett starkt HIF. Det räckte till seger i derbyt och bäddade för en fin ledighet.

Tio dagar håller MFF fritt och sedan fortsätter uppehållet fram till den 30 juni då det är dags att möta AIK på Friends.

Att nå till den punkten i serieledning och efter att dessutom ha gjort ett litet ryck är – eller kan åtminstone bli – guld värt.

Utan den extra matchen som redan är spelad är MFF loss med tre poäng.

Med den är avståndet just nu sex och det är inte oväsentligt. Klart att det är en fördel för MFF att redan har tagit maxpoäng i omgången som de övriga toppkonkurrenterna ännu inte spelat sina matcher i.

Men det bästa är givetvis att MFF kunde göra rycket trots att laget varit skadedrabbat – normalt sett borde man ha roterat mer i det täta matchandet, men det har det inte riktigt funnits utrymme till – och att den sista matchen i en tuff period kom just i ett derby mot HIF på Olympia.

Helsingborgs IF visade att man ÄR ett starkt hemmalag och hade en inspiration och kraft som räckte i 90 minuter.

Så länge Malmö FF orkade var man ändå det bättre laget och borde gjort ett mål till i den första halvleken. När det inte kom och HIF kopplade på aggressiviteten, fysiken och pressen och fick in bollarna i straffområdet behövde MFF offra mycket av sin offensiva kraft för att hjälpa det bra, men väldigt kortväxta, försvaret.

MFF var illa ute, men bytena hjälpte. Rejält. Marcus Antonsson kom in och var flera gånger nära att springa loss i djupet och Franz Brorsson och allsvenske debutanten Anel Ahmedhodzic gav nytt syre till den andfådde patienten. Så pass mycket att MFF faktiskt de sista fem minuterna kunde hitta en sorts trygghet och spela av matchen uppe på HIF:s planhalva.

Men utan tre 90-minuters-spelare hade det aldrig gått.

Mina tre utropstecken i MFF var:

Johan Dahlin! Klockren, trots skadekänning sedan ett tag tillbaka. Han gjorde inte ett enda misstag och gjorde massvis med bra räddningar som inte såg så spektakulära ut, men det var enbart för att han hela tiden var rätt placerad. Han var dessutom vaken, följsam och läste spelet perfekt i 90 + 4 minuter. I mitt tycke var det här en av hans tre bästa matcher sedan han kom tillbaka till MFF, nästan i klass med FC Midtjylland borta.

Oscar Lewicki! För att vara mittfältare är han löjligt bra som mittback. Efter uppehållet kommer flera skadade spelare att vara tillbaka i MFF, inklusive Lasse Nielsen, Men jag tycker att det är dags att lyfta frågan om pendeln inte har svängt så långt nu att det är mittback i en trebackslinje som är Oscars rätta position. Han är lojalare än en labrador och kommer alltid att spela där tränaren sätter upp honom. Någon gång under juni borde det dock ändå vara dags för Uwe Rösler och Oscar att sätta sig ner och på allvar ställa frågan: ska Oscar Lewicki vara mittback resten av säsongen också?

Bonke Innocent! MFF släpper in väldigt få mål med Bonke på planen och det kan inte bara vara en slump. Idag tyckte jag att man för första gången kunde märka att han spelat väldigt mycket på kort tid. Ändå höll han nästan klassen från de tidigare succé-matcherna. Han är heller inte bara en bollvinnare och en yt-täckare, han bidrar till en god balans på mitten – se på AC – och är duktig på att med båda fötterna sätta raka bredsidor till lagkamraterna.

Sedan ska man ju inte glömma bort att det var en skära kniv genom varmt smör-assist av Sören Rieks och ett klass-avslut av Markus Rosenberg som avgjorde matchen.

HIF gjorde en riktigt stark insats, Kalle Joelsson var nästan lika bra som Johan Dahlin, Rasmus Jönsson kom igång rejält efter pausen, men att MFF gjort dubbelt så många mål som HIF säger en del. Att det bara är Kalmar FF, Falkenbergs FF och AFC Eskilstuna som gjort färre än HIF säger resten.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close