Poängen mer värd för MFF än AIK
MFF kunde mycket väl vunnit matchen mot AIK.
Men i jakten på SM-guldet var 0-0 i en väldigt tuff bortamatch, fortsatt sex poäng ner till toppkonkurrenten och ett poängsnitt på 2,21 efter 14 spelade matcher ett utfall som MFF inte ska vara alltför missnöjt med.
Det var i alla fall mycket sämre för AIK än MFF.
Jämför gärna MFF:s och AIK:s poängsnitt just nu. MFF har alltså 2,21. AIK har 1,79. MFF behöver egentligen inte göra något radikalt utan bara tuffa på som vanligt. AIK måste lyfta sig rejält.
Seger mot Örebro SK i helgen och Malmö FF har ett poängläge som väldigt väl matchar hur det såg ut i halvtid de tre senaste guldåren.
Matchen då?
Chans- men inte händelsefattig.
Mållös, men rätt bra.
Stundtals till och med riktigt bra om man beaktar värmen och den usla planen. I debatten om gräs eller konstgräs måste man nog ta hänsyn till att det efter Phil Collins-konserter i Stockholm kan finnas en tredje variant: en död gräsmatta full med sand.
Bäst i MFF-spelet?
Stabiliteten! På nytt hade MFF tvingats tänka fram en ny backlinje. Det höll hur bra som helst, AIK fick färre fasta situationer än vanligt och fick ut mindre av dem än man brukar få.
Bortser man från det underkända målet hade AIK inte ett enda avslut på mål. MFF hade en nick precis i ribbkrysset från Franz Brorsson och oflyt med domsluten.
Det hade AIK också!
I teorin var valet av Stefan Johannesson som domare alldeles utmärkt. Han är en av de allra bästa i Allsvenskan och har både rutinen och klassen att klara av en match av den här digniteten. I 19 av 20 fall hade han säkert levt upp till förtroendet också. Men det här var den tjugonde gången och det kan mycket väl bero på att det var hans rekordmatch som Allsvenskans meste domare. Det blev kanske lite för mycket att tänka på? Ett par av missarna stod dessutom de assisterande domarna för.
Men det är inte okej att missa två så klara straffar som de MFF inte fick när Anders Chrstiansen blev fälld och vid handsen i den andra halvleken. AC fick en kontakt på benet mitt i en aktion och det var därför han föll, inte för att han lade sig i en situation där han kommit helt fri om han inte ramlat och med den nya handsregeln var det straff. Utan tvekan. Lika solklart var att det inte var offside vid AIK:s underkända mål.
Trots fyra raka straffmissar i årets allsvenska hade Malmö FF nog gjort mål på åtminstone en av dem man gick miste om Lägg till att AIK fick frispark istället för chansen att spela vidare i ett bra läge och att Franz Brorsson blev varnad i en situation där han inte ens var i närheten och det är enkelt att konstatera att båda lagen var mycket bättre än domarna.
Bäste MFF-spelare?
Anders Christiansen.
Och Oscar Lewicki! Han har under våren varit en av Allsvenskans fem bästa mittbackar. Oavsett var i trebackslinjen man placerat honom har han vikarierat så att man knappt ens tänkt på att det inte är hans naturliga position. Nu gick 1,73 meter korte Lewicki in och klarade det hur bra som helst mot ett lag som väldigt mycket bättre borde ha klarat att utnyttja att Rasmus Bengtsson inte fanns där och kunde styra försvaret både på marken och i luften.
Nu bytte MFF in Fouad Bachirou i den 70:e och Rasmus Bengtsson i den 88:e minuten och på sikt är det givetvis bra. För MFF, men inte för Lewicki. För var ska han ta vägen?
Rasmus Bengtsson är given nu när han är frisk igen. Franz Brorsson är tillbaka i formen och fysiken då han verkligen konkurrerar. Lasse Nielsen kan vara det om ett par veckor. Jonas Knudsen är en VM-spelare och naturligtvis inköpt för att vara en stark startplatskandidat. Samtidigt på mitten – dit Lewicki ska återgå – är det lika trångt. I alla fall nästan. Bonke Innocent har visat att han löser att spela i MFF. Fouad Bachirou tar tillbaka platsen från Innocent när han är frisk, men Innocent har visat att han är långt fram i kön. Anders Christiansen är Anders Christiansen, på väg att på nytt bli bäst. Arnor Traustason är en stark kandidat till vårens spelare i MFF och Romain Gall bankar på dörren.
Så var ska Oscar Lewicki spela?
Egentligen är bara frågan ett bevis på hur svårt det är – och ska vara – att ta en plats i MFF.
Men det gör inte beslutet lättare och ”ångesten” att se Oscar Lewicki på bänken efter den vårsäsongen mindre. Tack och lov är Oscar den lojalaste av alla lojala och accepterar för lagets bästa att svaret på frågan är:
Han ska spela exakt om, när och var det behövs!
Inte minst för hans skull; håll tummarna för att MFF går långt i Europa och att matcherna kommer så tätt att det händer ofta.
Spelare som Lewicki hyllas alldeles för lite. Betydelsen av att ha spelare som Lewicki i truppen framhålls alldeles för sällan. Se de här raderna som lite självkritik. Jag har också haft alldeles för lätt att glömma det.
Ole Törner
