Rebecka Krüeger om sommarens ungdoms-OS i Baku

Rebecka Krüeger har länge varit ett av landets mest spännande framtidsnamn inom friidrott.
I sommar representerar hon Sverige i ungdoms-OS i Azerbadjan – som ödmjuk medaljkandidat. 
– Det är det häftigaste hittills i min karriär, säger hon. 

Stavhopperskan Rebecka Krüeger, som fyller 16 år i slutet av månaden, är ett av de 41 namn som Sverige ställer sitt hopp till under sommarens ungdoms-OS i Baku, som drar igång i slutet av juli(21-27 närmare bestämt).
Sverige skickar tävlande tonåringar i sex olika sporter; cykel, friidrott, gymnastik, judo, simning och tennis.

Rebecka Krüeger slog personligt rekord på Världsungdomsspelen för flickor födda 2002 nyligen(en tävling som hon också vann), vilket gav henne en plats i den svenska truppen. Hon har sedan tidigare bland annat vunnit tre U-SM-guld och två danska ungdomsmästerskap.
– Det har varit hemligt ett tag, så det är skönt att det äntligen är offentligt, säger Rebecka Krüeger efter OS-uttagningen.
– Jag känner mig stabil och har gjort några bra hopp under den senaste tiden. Nej, det känns väldigt kul och inspirerande. Nu kommer jag få ett program av mina tränare i Växjö som jag ska ska följa, och så kommer jag även åka upp där och träna så mycket jag kan. Det är tre veckor kvar men jag åker redan den 20:e juli. Det kommer även bli någon tävling innan OS drar igång, fortsätter hon.
Känner du att detta är det största du hittills ställts inför i din karriär?
– Ja! Absolut. Jag har ju kört SM och så, men detta är något annat. Jag börjar bli nervös nu. Jag ser det bara som en bonus att komma med, jag är stolt över mig själv. Det var nästan över förväntan att jag hoppade så högt som jag gjort. Det har känts bra under tävlingarna, ja, så det är bara att försöka hålla detta uppe.

Läs tidigare intervju med Rebecka Krüeger här!

Tävlar mot ett år äldre
Malmö-tjejen Rebecka Krüeger, som lämnar Skåne för Växjö och fortsatta studier och träning efter sommaren, går in som startfältets yngsta deltagare. I Baku möter hon stavhoppare som är födda ett år tidigare. något som både sporrar henne samt avdramatiserar situationen.
– Jag tycker det ska bli jättekul att åka dit. Men mycket är en bonus. Jag har lite koll på mina konkurrenter, men jag vill inte kika på det för mycket, för då blir jag nervös, haha. Jag går såklart och tänker på vilka höjder som kan krävas. 3,80, där någonstans tror jag kvalgränsen kommer att ligga.
Men trots det åldersmässiga underläget ses Rebecka Krüeger som ett svenskt medaljhopp.
– Målet är fyra meter, vilket kan räcka till medalj. Men det tänker jag inte så mycket på nu. Jag kan ju inte heller påverka mina konkurrenter och eras hoppande. Nej, jag fokuserar på mig själv och ser det som en möjlighet att lära mig mycket. Jag har minst tio år till i mig, och där är fyra meter bara ett delmål. Jag ser ungdoms-OS:et som en erfarenhet, det ska mest bara bli kul, säger hon.

Hade möjlighet att tävla för Danmark
I ett samtal med Skånesport, ett par veckor innan onsdagens trupputtagning, berättar Rebecka Krüeger att hon innehar möjligheten att välja att representera antingen Sverige eller Danmark.
En lägre kvalgräns hos det danska förbundet lockade möjligen – men stavhopperskan var tydlig.
– Helst av allt vill jag tävla för Sverige. Gränsen var ju 3,85 i Sverige och 3,80 i Danmark, så det är ju lite högre – men jag har klarat båda. Båda vill att jag ska representera deras land, och jag har haft haft kontakt med Danmark. Jag föddes i Danmark men flyttade till Sverige när jag var ett år. jag är både svensk och dansk medborgare men hade föredragit att tävla för Sverige, sa hon.

Som tidigare nämnt kommer Rebecka Krüeger att lämna Skåne efter sommaren för träning och studier uppe i Växjö. Tidigare har hon pendlat upp – men nu blir alltså flytten permanent.
En av träningskamraterna; svenska storstjärnan Angelica Bengtsson.
– Jag ska flytta upp till Växjö men fortsätta att representera MAI – så det blir lite pendlande.Det är jättehäftigt att träna med henne[Angelica Bengtsson], och en jättebra grupp i stort. Just henne har jag drömt om att träna med hela mitt liv, så det är jättecoolt.  Det är jätteinspirerande, verkligen.
Hur är det att träna i grupp kontra på egen hand – som du kommer göra framöver?
– Ja, jag tycker det är jättebra. Det är liksom en av anledningarna till att jag flyttar, att jag kan få vara med den gruppen. Jag har kommit in jättebra där. Det är en helt annan grej, som sagt. När jag tränat själv så har jag nästan tappat motivationen, det blir väldigt ensamt och ensidigt. Nej, jag tycker det är väldigt viktigt att kunna få feedback och liknande.

Artikelbild: Skånesport