MFF visade stor styrka mot väldigt svagt motstånd

Möter man ett lag som Ballymena United ska man ta chansen att avgöra redan i den första matchen. Det gjorde MFF. 7-0-segern kom med pondus!

Och klass. Och fart. Och elegans.

Men framförallt med en ambition att inte slå av på takten för tidigt utan verkligen gå för de stora siffrorna. Professionellt kallade Uwe Rösler det på presskonferensen och ute på fältet var han själv ett föredöme. Han drev på från bänken även när det stod 6-0 och levde ut en slags besvikelse även när de missade lägena kom långt, långt efter matchen var avgjord.

Det är faktiskt en konst att spela ut svagt motstånd och en än ännu större att dessutom behålla effektiviteten. MFF gjorde det trots att man bytte ut sex spelare från startelvan mot Örebro SK och att man alldeles innan laguppställningen skulle lämnas in fick göra en sen ändring när man insåg att Rasmus Bengtsson var avstängd efter det röda kortet mot Chelsea. Nu fick Rasmus vila istället och MFF kommer till helgens match mot Djurgårdens IF med ett betydligt fräschare lag än om man lottats mot starkare motstånd.

För det hör till historien att Ballymena United var det sämsta laget MFF mött på länge!

Nordirländarna hade inte klarat sig kvar i Allsvenskan.

De hade inte klarat sig kvar i Superettan heller.

Och jag är helt övertygad om att de inte klarat sig kvar i division 1.

Jag har sett topplaget i division 2 BK Olympic ett par gånger. Det är den nivån vi pratar om. Vilket inte innebär att jag dissar MFF:s prestation. Om MFF slår BK Olympic med 7-0 i cupen är det bra gjort och det var alltså det här också.

Toppar i MFF:

Markus Rosenberg visade vägen igen och var stundtals lysande. Nu finns han med bland de MFF:are som gjort hat-trick i Europaspelet. Han var även nära att göra det mest äkta av alla äkta hat-tricks; tre mål i samma halvlek, utan något annat mål emellan och ett med huvudet, ett med högerfoten och ett med vänsterfoten. Men vänsterskottet smet över och istället fick han sätta dit det tredje målet efter pausen och ropen skallade från läktaren om ett år till och att han ska skriva på. Det kommer han inte att göra. men han kommer att sluta i stor stil.

Erdal Rakip var både effektiv i luckorna, smart i spelet, matchens artist och tvåmålsskytt. Fortsätter han på den här nivån blir han svår att hålla utanför laget.

Guillermo Molins fick göra mål och kan fortsätta att säga att han alltid gör det när han startar.

Oscar Lewicki kunde – borde – ha gjort mål. Han var hela tiden nära att komma i läget. Nu fick han nöja sig med att visa att det är för tidigt att säga att mittfältaren blivit mittback. Han kan på mitten också.

Johan Dahlin fick hålla nollan. Det ska en målvakt få göra när ett lag är så överlägset som MFF var och det ska hela laget ha cred för. Ballymena var som sagt inte i närheten av att vara bra. Ändå är det lätt att slappna av bakåt när målen framåt rinner till. Det gjorde inte MFF.

Slappnade av gjorde supportrarna på läktarna inte heller. Eller kanske 15 av de 90 minuterna. I övrigt var det rejält tryck och att man ställde upp i växelspelet med Ballymenas coach och spelare efter matchen var sött, rörande och ett tag senare var coachen David Jeffrey och många av spelarna lyckliga som små barn för att de också fick vara en liten del i firandet. Jeffrey vädjade nästan till oss journalister att tacka MFF-supportrarna och MFF för allt – och det ställer jag gärna upp på.

Ballymena United slapp dessutom att vara laget som förlorat med störst siffror mot MFF i Malmö i Europaspelet. Det rekordet hålls fortfarande av Pezoporikos från Cypern som torskade med 11-0 i Cupvinnarcupen 1973-74. Det var för övrigt då Bosse Larsson mindes att man först spelat 0-0 på Cypern och kallt konstaterade.

– Om vi vetat hur jävla dåliga de var hade vi försökt avgöra där nere istället.

Återkopplar därför gärna till vad jag skrev efter lottningen. Normalt sett är det bäst att börja borta. Lottas man mot ett blåbärslag i de inledande kvalomgångarna är det tvärtom. Då har man chansen att döda matchen redan efter det första mötet.

Ett bra lag tar den. Det gjorde MFF.

Tror Uwe Rösler är nyttig där också. Ett par tidigare MFF-tränare har pratat mycket om hur viktigt det är att hålla nollan hemma om man börjar där, om tålamod och så vidare.

Ole Törner