FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Rätt och oundvikligt för MFF att satsa erfaret trots 7-0

Efter 7-0-segern hemma på Stadion mot Ballymena United hördes en del rop.

Ge massvis med unga spelare chansen i returen.

Skicka ett förstärkt U19-lag!

Jag älskar att se unga spelare från de egna leden få chansen, men när jag ser att truppen innehåller enbart rutinerade och etablerade spelare kompletterade med Tim Prica och Laorent Shabani tycker jag ändå att det knappast gått att resonera annorlunda.

Till det finns det åtskilliga goda skäl. Här är de mest uppenbara:

Det fanns inga andra att ta med! I Europaspelet kan man inte välja spelare hej vilt hur som helst. Spelarna ska vara registrerade hos UEFA på A- eller B-listan och för att det ska godkännas ska de ha genomgått en noggrann och ganska kostsam hjärtundersökning. Av U19-spelarna är det bara målvakten Lamin Sarr som gjort det. Han är inte med för att MFF valde att åka med bara två målvakter. Nyuppflyttade lärlingen Amel Mujanic hann MFF varken läkarundersöka eller registrera (mer om det här). Ett par unga spelare i A-truppen är antingen utlånade (Anel Ahmedhodzic och Pavle Vagic kunde varit aktuella här) eller på väg att bli det (Samuel Adrian). I ett lite större helikopterperspektiv utvecklas de mer av att vara det och få regelbunden speltid på en bra nivå än att spela den här matchen.

Till nästa omgång ska MFF registrera Amel Mujanic. Det kan diskuteras om man inte borde gjort det tidigare, men han flyttades upp så sent som den 7 juli och det gick inte på förhand att veta att MFF skulle krossa Ballymena United med 7-0. Jag kan också tycka att MFF borde satt upp ett par U19-spelare på UEFA-listan, men det är inte så enkelt eftersom MFF är mitt uppe i en process där klubben avgör vilka av U19-spelarna som faller för åldersstrecket nästa säsong som ska vara kvar i klubben 2020. I U19 finns det åtta spelare födda -00. Beskedet till samtliga är att de INTE kommer att flyttas upp. Med ett möjligt undantag. De kan få spela kvar i U19 säsongen ut i slutspelsserien om SM-guldet (U21 har MFF dragit sig ur) för att visa upp sig för andra intresserade klubbar eller för att eventuellt övertyga MFF att de trots allt ska få vara kvar. Just nu ser det ut som om Patriot Sejdiu spelar U19 resten av säsongen medan Kevin Harletun, Noel Hansson, Samir Polozen, Victor Larsson, Melker Nilsson, Yassin El Harrab och Amel Cnalic redan är ute på marknaden och letar efter nya klubbadresser. Det kan tyckas drastiskt, men är något som sker varje säsong när en ny årgång antingen måste bli seniorspelare i klubben eller lämna. Underifrån fylls det dessutom på med ett par extremt lovande årgångar där det vimlar av landslagsspelare.

MFF måste utnyttja det gyllene tillfället att ge speltid till etablerade spelare som hittills inte fått så mycket matchtid och få igång spelarna som missat mycket på grund av skador. Det kommer att behövas när matcherna duggar tätt den här och nästa månad. Ju fler spelare i A-truppen som är fullt ut matchredo, desto bättre. Det har bytts flitigt i startelvorna de senaste matcherna, Ballymena borta kommer inte att bli ett undantag. Och en bred trupp ska utnyttjas när läget finns.

När en ung spelare ska få chansen ska det helst vara i en etablerad omgivning. Om till exempel Tim Prica och Laorent Shabani får speltid i morgon är det mycket mer värt om de övriga spelarna har rejäl A-lagserfarenhet än om man slänger in en en hel hög unga spelare på en gång.

MFF ska givetvis gå för seger även i returen. För att det är bra att vinna, för fördelarna det ger i rankingen och faktiskt även för att det finns en möjlighet att slå rekord. MFF kan ta sin sammanlagt största seger i Europaspelet sedan man inledde det säsongen 1964-65. Rekordet hittills är mot Pezoporikos från Cypern 1973. Då vann MFF hemma med 11-0, men eftersom man börjat med 0-0 borta är rekordet just 11-0. Näst bäst är 9-0 mot Hibernian från Skottland 2013 (2-0 och 7-0). Sedan följer 7-0 på Sjirak Gjumri från Armenien 1998 (5-0 och 2-0) och 6-0 på Portadown FC från Nordirland 2003 (4-0 och 2-0) och 7-2 på Apollon Limassol från Cypern 1986. Just det dubbelmötet är för övrigt ett bra exempel på vad som kan hända om man blir för kagig. MFF vann hemma med 6-0 och sedan förlorade man på Cypern med 1-2. Jag var där och det är inte en av de bästa MFF-matcherna jag sett, om vi säger så…

Det finns även ett lite mer allmängiltigt skäl till att Malmö FF ska ställa upp med bra spelare mot Ballymena United och det är respekten mot motståndarna. Alla i Ballymena från stab till spelare poängterade att matchen mot MFF på Stadion var den största i klubbens historia och det fanns ingen som helst tvekan om att det var ärligt menat. Lyckan och glädjen hos samtliga på plats trots 0-7 blev ett minne för livet för oss som var där. Klart att de ska få möta ett MFF baserat på A-lagsspelare när de nu är värdar och på nytt ska spela en match de verkligen älskar och sett fram emot så länge.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close