MFF byggde sin egen uppförsbacke
Oavgjort hemma mot Sirius är inte okej för MFF.
Inte i sig och inte med tanke på läget det sätter laget i inför resten av säsongen. Att kryssa borta mot de övriga topplagen i stabil serieledning ger ett riktigt bra utgångsläge. Men då måste man också vinna hemmamatcherna. Mot de bra lagen och definitivt mot lagen på nedre halvan – som Sirius.
Det är heller inte på något vis okej att efter tio inledande riktigt vassa minuter totalt tappa i stort sett all timing i försvarsspelet. Sirius utnyttjade det till att göra ett mål, men borde gjort ett till och kunde med lite flyt gjort tre. Visserligen blev det bättre efter pausen – mycket bättre – men då var det istället framåt det brast.
När Rasmus Bengtsson slutade halka i fel läge, debuterande nyförvärvet Jonas Knudsen spelade upp sig efter en en förvirrad förstahalvlek, Lasse Nielsen kom in istället för Franz Brorsson och hjälpte till att stabilisera bakåt och Fouad Bachirou slutade att tappa boll fick MFF chansen att återknyta till de första goda tio minuterna, dominera och skapa ett massivt tryck mot Siriusmålet. Men med tanke på övertaget skapades det för få riktigt klara lägen. Det var inget fel på inställningen, aggressiviteten och energin, men var det osynkat bakåt första 45 blev det istället osynkat framåt sista 45.
Sirius var bra, behöll lugnet trots anstormningen mot slutet och skapade fem-sex klara målchanser under matchen – många fler än betydligt bättre lag brukar lyckas med på Stadion – och hade även en riktigt vass målvakt i Lukas Jonsson. Men det ursäktar inte MFF:s svaga insats.
Egentligen fanns det bara ett par saker som MFF kan vara nöjt med:
1-1-målet var fantastiskt snyggt. Markus Rosenbergs passning var bra och Anders Christiansens spektakulära avslut höll världsklass.
Johan Dahlin räddade långa stunder MFF. Han fick inte publikens pris till bäst i laget. Det var givetvis ett ärkerån. Han var i särklass bäst i MFF.
Publiksiffran 17 474 var överraskande bra. Förmodligen bästa siffran hittills i år sett till tidpunkt, förutsättningar och motstånd. Synd att matchen inte levde upp till den.
Med en så bred och stark trupp som MFF har måste man utnyttja den till att rotera och det ska inte märkas. Den här gången tyckte jag faktiskt att man gjorde det!
För första gången i år spelade inte Oscar Lewicki. Han var inte skadad eller sliten, han vilades efter att ha spelat samtliga de 16 tidigare matcherna (15 av dem från start) plus ytterligare ett antal matcher och ofta med tuffa positionsbyten. Att vila en av spelarna som fått absolut mest speltid när man har chansen att göra det är rätt självklart, men det kändes som om det blev fel när man förutom att sätta Lewicki på läktaren placerade Bonke Innocent på bänken. Samma här. MFF borde klarat det ändå, men man gjorde det ju inte.
I MFF:s startelva fanns en spelare som tidigare startat noll matcher plus en med två, en med tre och en med fem starter. Sedan bytte man in en avbytare som startat en och ytterligare en som startat en match. Från start hade man även en som startat åtta matcher och bytte in en som startat sju. Åtta av de 14 spelarna som användes hade alltså med marginal tidigare startat färre än tio matcher. Samma igen. Det borde gått ändå, men gjorde det inte.
Samtidigt är fotboll en balansgång på slak lina och en pendel mellan å ena och andra sidan.
Å ena sidan syntes det tydligt att spelarna som var nya, varit borta ett tag eller fått lite speltid höjde nivån efterhand och hittade ett bättre samarbete och det är givetvis något MFF kommer att få nytta av. Å andra sidan är det resultatet som är den viktigaste faktorn i betygsättningen och då var 1-1 något MFF kan drabbas mycket hårt av när allt ska räknas samman. Om Fouad Bachirou satt skottläget alldeles mot slutet hade det här varit en oändligt mycket bättre match för MFF. Å ena sidan ska bedömningen ske baserat på allt som hände. Å andra sidan kan allt kokas ner till ett sent missat skottläge…
Ole Törner
