FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Underkänt igen av MFF

Det fanns en sak som var viktigare än allt annat i MFF:s bortamatch mot Östersunds FK: att vinna!

MFF gjorde inte det.. Det blev 0-0. Trots en motståndare som inte är lika bra som tidigare och som nu vunnit en av de elva senaste matcherna. Trots att man fick spela med en man mer i en halvtimme plus sju minuters tillägg. Trots att man skapade tillräckligt många klara målchanser för att göra både ett, två och tre mål.

Därför finns det bara ett betyg: underkänt.

Tyvärr var det inte första gången. Det är ett bra tag sedan MFF spelade bra i Allsvenskan. Ett par av resultaten har varit bra. Jag vidhåller att det är helt okej att spela oavgjort på bortaplan mot toppkonkurrenterna – vilket MFF har gjort. Men då måste man prestera resultat i de övriga matcherna!

Inte spela oavgjort hemma mot BK Häcken, inte förlora borta mot GIF Sundsvall och inte kryssa hemma mot Sirius och nu mot Östersunds FK. Det man gjort nu är att ställa sig på kanten mot avgrunden då marginalerna snart är slut i kampen om SM-guldet.

Idag var man tillbaka i gamla vårsynder med bristande effektivitet. Marcus Antonsson hade fyra lägen, Guillermo Molins ett, Fouad Bachirou ett. Oscar Lewicki ett och Markus Rosenberg ett läge där man i samtliga fall kan begära bättre avslut. Okej, något av Antonssons och Bachirous var det Östersundsmålvakten Aly Keita som briljant satte stopp för, men han ska inte ta alla de avsluten. Gör det heller inte i normala fall. Han var bra, men MFF gjorde honom jättebra.

Sedan kan ifrågasätta rotationen. Inte att den sker. Ska MFF satsa både på att gå långt i Europa och prestera i Allsvenskan när matcherna kommer så här tätt som de gör nu är det absolut nödvändigt att göra rejäla skiften i startelvorna. Men då uppstår istället frågan: är MFF bra på att rotera?

Just nu känns det som om nej är det enda korrekta svaret på den frågan.

Bäst i Allsvenskan är man i alla fall inte. På förmiddagen idag spelade jag och Hasse Strandberg in en podd där vi diskuterade det som hittills skett i Allsvenskan och Europapspelet och blickade lite framåt. Där sa jag att min spontana åsikt är att AIK är bättre på att rotera än MFF. Efter en ny match som mest blev en bitter besvikelse stryker jag spontant. AIK ÄR bättre på att rotera, det faller helt enkelt naturligt för Rikard Norling och hans trupp har gång på gång bevisat att man kan ändra väldigt mycket och ändå vara extremt svårt att göra mål på. Och till skillnad mot MFF numera är man ännu väldigt bra på att vinna utan att övertyga i spelet.

IFK Norrköping är förresten ett annat lag som känns bättre än MFF på att rotera.

Djurgårdens IF behöver inte ens göra det.

Som jag ser det finns det bara två botemedel. Antingen måste MFF snabbt som en höna skiter bli mycket bättre på att använda hela truppen eller så måste man anpassa sig till vad de flesta medlemmarna och supportrarna tycker – att Allsvenskan alltid är viktigast – och sluta upp med att ta ut startelvor i Allsvenskan som gör det svårare att vinna.

Uwe Rösler och den övriga ledningen upprepar som ett mantra att man inför varje match tar ut just den elva som är optimal för att vinna just den matchen. Det stämmer helt enkelt inte och har inte varit fallet varken mot Sirius eller Östersund. Bästa laget är inte att spela tidigare skadade eller matchovana spelare i form. På sikt är det givetvis ett lyckat recept. När Jo Inge Berget, Lasse Nielsen, Jonas Knudsen, Fouad Bachirou med flera är uppe i matchtempo kommer MFF att bli ett mycket mer flexibelt och slagkraftigt lag. Inte minst i Europamatcherna. Men under tiden kanske både AIK och Djurgården säger hej då i täten samtidigt som Hammarby hakar på.

För mig känns hela upplägget maximerat för att nå ett nytt gruppspel i Europa och hitta en ny fin ingång till de ekonomiska köttgrytorna. Allsvenskan blir nedprioriterad. Det sker dessutom utan att man vågar säga att man gör det.

Missar man sedan i Europa också blir det ett dubbelt fiasko.

Nu tror jag inte att man gör det, i alla fall inte i den här omgången. Det blir seger och avancemang mot NK Domzale på torsdag. Men blir det till priset av ytterligare två eller tre oavgjorda matcher – för förlorar gör ju MFF i princip aldrig – mot BK Häcken borta, Falkenbergs FF hemma och Djurgårdens IF hemma är det för högt. Då är det kört i Allsvenskan.

Tror också att det finns ett litet måtta av hybris med i bilden.

MFF har Allsvenskans dyraste och bästa trupp. Men så mycket bättre är den inte att det för ett enda ögonblick går att slappna av och tappa fokus, eller rotera i den omfattning man gör nu utan att det påverkar. Den här inställningen finns hos läktarfolket också. Ta kritiken mot att MFF “nöjde sig med” kryss borta mot Djurgården, AIK och IFK Norrköping. Underförstått att hade bara MFF gått för segern hade det blivit tre poäng på alla ställena.

Det tror jag inte alls.

Så stor är inte skillnaden.

Och alldeles för många underskattar vad det kostar att gå långt i Europa.

Ett par korta reflektioner om matchen i Östersund:

Utvisningen: Solklar!

Domaren: Bästa domarinsatsen hittills i år. Martin Strömbergsson är Allsvenskans bäste domare:

Värmen: Sluta tjata. Lika för alla lag och det finns lag som vinner i värmen. Den här gången vågade dock MFF betydligt mer än i Slovenien. En av de få positiva sakerna med matchen.

Bytena: AC kom in för sent och Rosenberg alldeles för sent. Vad fanns det att vänta på? Och när MFF vilar båda samtidigt känns det aldrig som en bra idé.

Oscar Lewicki! Håller nivån.

Franz Brorsson var också klart godkänd och Jonas Knudsen ser ut att hitta formen snabbare än de övriga som inte spelat så mycket.

Bakåt var det bra. Framåt var det svårt att hitta det positiva. Oj vad Sören Rieks saknades! Med tanke på hur viktiga wingbackarna är i 3-5-2 har MFF ett alldeles för tunt urval av wingbackar.

Ole Törner

Relaterade artiklar

Back to top button
Close