Det krävs tålamod i MFF – på så många olika sätt

Det kan bli en tålamodskrävande kväll för MFF och alla supportrarna på läktaren.

Fotbollsmatcher utvecklas absolut inte alltid som man förväntat. Ett lag kan göra överraskande taktiska val eller så kan ett tidigt mål förändra en hel del. Men det mesta talar ändå för att den stora nyckeln till en MFF-seger mot HNK Zrinjski heter tålamod.

MFF räknar med att HNK Zrinjski ska backa hem, försvara lågt och satsa stenhårt på snabba omställningar när chansen finns.

På presskonferensen pratade Zrinjski-tränaren Hari Vukas om att defensiven var basen till framgång, särskilt för ett lag som hans mot lag som Utrecht och MFF.

Uwe Rösler pratade en del om att han inte trodde att det skulle hända något avgörande tidigt i matchen och använde just ordet tålamod.

Med stort bollinnehav, energi, aggressivitet, rörelse, fantasi, fullt fokus – och allt annat positivt som går att plocka fram – öppnar sig dock ett försvar förr eller senare. Om man har tålamod. HNK Zrinjski hoppas på motsatsen överoptimism och lite för stora offensiva chansningar för att kunna straffa MFF-försvaret.

Senast mot NK Domzale föll dessutom två viktiga bitar på plats.

Markus Rosenberg varvade upp, gjorde mål och var precis så elak och nyttig han ska vara för MFF i Europa – och steg för steg alltid blir ju längre fram i turneringen laget kommer.

Publiktrycket var också helt okej. Nu blir det fler på läktarna – upp mot 15 000 – och samma eller större tryck?

Men viktigast av allt. Johan Dahlin är tillbaka efter magsjukan som höll honom hemma på toaletten istället för i målet på Stadion. Ska jag utse de senaste månadernas bäste spelare i MFF hamnar mitt val på Dahlin. I konkurrens med Oscar Lewicki. Dessutom är AC okej efter luftfärden och landningen som fick honom att tappa luften och hosta blod mot Domzale. Han kunde fullfölja matchen, men sviterna efter smällen satt i ett par dagar. Det mesta talar för att MFF ställer upp med ett mittfält med Jo Inge Berget, Oscar Lewicki, Fouad Bachirou, Anders Christiansen och Sören Rieks. Med Berget närmare toppformen, Bachirou i stort sett uppe i full nivå och de tre övriga i samma skick som tidigare i år ska det vara ruggigt svårt att stå emot.

Ska man döma efter tisdagens öppna träning blir det Eric Larsson, Rasmus Bengtsson och Behrang Safari i backlinjen och Guillermo Molins och Markus Rosenberg i anfallet.

Molins spelar troligen för att man inte tror att det kommer att finnas plats för Marcus Antonssons löpningar och/eller att man inte får samma effekt av dem. In med fysik och box-smartness. Markus Rosenberg anpassar sig alltid.

Lasse Nielsen har fått mycket skit den senaste tiden. Jag står fast vid att han var en av MFF:s bästa spelare i höstas och att det är hans plats när han är i form. MFF har den senaste tiden prioriterat att matcha nyckelspelare i just form. Oavsett om de varit skadade som Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson och Fouad Bachirou eller lidit av sviterna av lång tid utan matcher och ett år i MLS som Jo Inge Berget. Det är en balansgång där man tror att det man tappar på kort sikt tar man igen och vinner på lång sikt. Slutresultatet i Allsvenskan och Europaspelet kommer att ge facit om det var rätt eller fel.

Bachirou är i alla fall snart ikapp, samma sak gäller Bengtsson och Berget tycker i alla fall jag har börjar röra sig uppåt på formkurvan de senaste matcherna. Återstår Lasse Nielsen. Men han blev skadad 1 april och var tillbaka i juli, en bra bit över tre månader senare. Givetvis märks ett sådant uppehåll! Spela sig i matchform tar tid. Dessutom är MFF i ett läge där det inte finns några alternativ om man vill få igång en viktig spelare. U21? Där har MFF dragit sig ur och det finns inga matcher. Matcher av mindre betydelse? Var finns de? Varken i Allsvenskan eller Europa. Hårda kollektiva och matchlika träningspass? Finns inga sådana heller när matcherna kommer så tätt som de gör nu.

Nu tog man konsekvensen av att Lasse Nielsen långt ifrån är ikapp med bytet efter 45 minuter mot NK Domzale och fortsätter troligen på det spåret genom att välja Eric Larsson mot HNK Zrinjski. Men senare i höst kan Nielsen mycket väl vara samma spelare som han var förra hösten – och då har MFF vunnit tid på att ge honom matcher för tidigt.

Jag tror att MFF kommer att tjäna på det här i längden.

Ska jag gnälla på något är det istället att man inte någon gång ger de egna unga spelarna samma möjlighet att matchas upp till startelvenivå. Kraven är extremt höga på resultat i MFF och konkurrensen är stentuff. Men ta en spelare som Anel Ahmedhodzic. Han gör nu succé som utlånad till Hobro IK i danska superligan. Han har spelat 90 minuter i alla de fyra matcherna hittills, gjort ett viktigt mål och en viktig assist och får massvis med beröm. Hemma i MFF blev han utdömd efter två, möjligen tre, matcher. Någonstans finns det en kapacitet. Vad hade hänt om han fått sex eller sju matcher på sig i MFF att försöka hitta den? Det fanns ett läge när skadorna duggade tätt i backlinjen. Då spelade istället staben plockepinn med trebackslinjen. Med lyckat resultat! Oscar Lewicki och Eric Larsson var kanonvikarier, så bra att de nu är högklassiga alternativ. Men djupt, djupt i ryggmärgen finns det en känsla av att det varit mer MFF om man istället kunnat se tillbaka på den tiden som en 20-årig egenfostrad talangs genombrott.

Fast då måste nog även folket på läktaren rannsaka sig själva lite.

Den Malmöitiska läktarkulturen är fantastisk på nästan alla vis, men där finns även en tendens att någon i det egna laget alltid ska vara värdelös.

Om Anel Ahmedhodzic fått chansen att matchas så att hans A-lagschanser på sikt ökat hade prestationerna svajat. Rejält. Då hade samma folk som nu sitter och säger att Lasse Nielsen är värdelös sagt att Anel Ahmedhodzic är värdelös.

31-årige Lasse Nielsen klarar det. Lätt. Tror jag i alla fall.

Hur många 20-åriga talanger gör det lika enkelt?

Tålamod var ordet. Där också…

Ole Törner