Åhus IF jagar tredje uppflyttningen på fyra år

Division 2 Södra Götaland är ett tvålagsrace.
Skurups AIF och Åhus IF gör upp om den enda uppflyttningsplatsen.
– Det är ju lite press på oss som är två poäng bakom, säger Åhus skyttedrottning Sofie Andersson.

Damfotbollen i Åhus har fått ett ordentligt uppsving de senaste åren. Två raka uppflyttningar tog Åhus IF från division 4 till division 2 – och som nykomlingar nådde de förra året en fjärdeplats i tvåan. I år slåss föreningen på allvar om seriesegern och en plats i division 1 kommande säsong.

Efter 14 omgångar parkerar Åhus IF på en andraplats – sedan de bärgat tolv segrar. Upp till serieledande Skurups AIF skiljer det två poäng medan glappet ner till IFK Trelleborg på tredjeplats är elva poäng. Enbart en uppflyttningsplats ligger i potten och hösten får utvisa vem av Skurup eller Åhus som kniper seriesegern och därmed får spela division 1-fotboll 2020.

– Vi hade nån plump i första matchen, Borgeby borta, och det finns inte mycket att säga om det. Vi gör inte vår bästa match och de har en hel del A-lagsspelare som de inte haft i de andra matcherna. Så är det när man möter farmarlag. De har flera spelare.

– Sen är det ingen bortförklaring, även om vi kanske slagit dem om de inte varit med. Sen var det en match som slutade oavgjort. Vi tappade en match som vi ska vinna alla dar i veckan. Det känns lite surt med de poängtappen men förutom det har vi haft en säsong där vi gjort många mål och vunnit stort i många matcher, säger skyttedrottningen Sofie Andersson, som anslöt till Åhus inför säsongen.

Vad är det som gjort att det ändå gått så bra för er?
– Det känns ändå som det tog lite tid i början. Vi fick inte riktigt ihop det på försäsongen men det känns som att vi verkligen hittat våra roller och fått tydligare roller. Vi vet vad vi ska göra och har fått ihop laget på ett bra sätt. Det hade vi inte början med lite nya spelare och så vidare.

När Vittsjö GIK tog steget upp i Damallsvenskan 2011 var Sofie Andersson den stora stjärnan. Anfallaren stod för 34 mål på 22 matcher – och fortsatte att ösa in mål även under det allsvenska debutåret. Efter tre allsvenska säsonger med Vittsjö la hon dock skorna på hyllan och höll uppe med fotbollen under ett år, då hon blev mamma för första gången.

Ett år senare hade suget efter fotbollen dock blivit för stort och 33-åringen gjorde comeback i Glimåkra IF i division 1. Under två säsonger sprutade hon in mål för Göingeklubben. Efter ytterligare ett års uppehåll, och en ny barnafödsel, gjorde Sofie Andersson i år comeback i Åhus IF.

– Man saknar det här. Framförallt allt runtomkring och det här med att vara med i ett lag. Jag har varit det hela livet så det är konstigt att inte ha det. Sen är det lite andra förutsättningar nu. Det tar en minut för mig att cykla till idrottsplatsen. Likaväl som att gå till gymmet kan jag åka till fotbollsplanen och träna där. Det är inte så stor skillnad och jag känner inte att jag offrar så mycket.

– Vi tränar klockan 19 och barnen går och lägger sig då, så jag känner inte att jag offrar tid från dem heller. Jag tycker fortfarande att fotbollen är rolig och istället för att springa eller gå till gymmet är det roligare att springa efter en boll. Det är svårt att släppa det helt.

Hon är dock långtifrån ensam i Åhus om att ha rutin från högre sammanhang. Josefine Mårtensson och Louise Persson var bägge lagkamrater med Andersson i Glimåkra – Mårtensson spelade dessutom även hon allsvenskt med Vittsjö debutsäsongen 2012 – och Diellza Mustafa har allsvenska meriter från Kristianstads DFF.

– Jag tror att det har stor betydelse, absolut. Framförallt när det börjar gälla lite i de viktiga matcherna så är erfarenhet och rutin viktigt. Det kan vara ganska avgörande i slutet också. För att hålla nerverna under kontroll kan det vara viktigt att några stycken kan ta ansvaret och dela lite på det. Skurup har ju också en hel del som varit lite längre upp och kanske är det därför vi båda ligger högt i serien.

Skurup var det, ja. Serieledarna har bara bara en förlust. Den kom mot just Åhus. I den 89:e minuten avgjorde Sofie Andersson vårens tillställning med sitt 2-1-mål. Om bara nio dagar är det dags igen. Hemma på Åhus IP väntar en seriefinal. Möjligen med en serieseger i potten.

– Jag tror den kan bli ganska avgörande. Tror väl kanske inte att varken vi eller Skurup tappar så mycket mer poäng. Vi känns som ganska stabila lag. Det skiljer elva poäng ner så det känns som att det står mellan oss. Det är ju lite press på oss som är två poäng bakom.

Anledningen till att det är Skurup som toppar tabellen och inte Åhus är ett oväntat poängtapp i våras. Segern mot Skurup följdes nämligen upp av 3-3 hemma mot nästjumbon Sjöbo IF. Ett poängtapp som kan visa sig få största möjliga betydelse. Ett oavgjort resultat som kan beröva Åhus på seriesegern.

– Det känns riktigt surt om det ska hänga på den. Det ska jag ärligt säga. Vi spelade några dagar innan mot Skurup borta och gör mål i 89:e och vinner den matchen. Jag vet inte om luften går ut oss lite eller vad det var. Jag tror vi la mycket kraft på matchen mot Skurup för den (Sjöbo) ska vi egentligen vinna. Men vi lägger inte ner det jobb som krävs. Vi kan inte slappa av. Så bra är vi inte, även om vi ligger där vi ligger, säger Sofie Andersson som medger att poängtappet fortfarande svider så här tre månader senare.

Att den södra tvåan blir en målskillnadsaffär är inte ett otänkbart scenario. I sådana fall är det i nuläget stor fördel för Åhus. Efter 14 omgångar har de +49 i målskillnad – sedan de gjort hela 74 mål. Vilket ger ett snitt på mer än fem mål per match.

– Vi har kunnat få bra rörelse på det offensiva spelet och är inte så lättlästa. Utan där är några stycken som kan kliva fram och avgöra. Där är lite ruljans och vi är inte så lättlästa, utan där är många som kan avgöra.

Flest mål av dem alla har Sofie Andersson själv gjort. 33-åringen toppar skytteligan i överlägsen stil, sedan hon gjort 25 mål på de 14 första omgångarna.

– Det är det jag ska göra, kan jag tycka. Det förväntar sig folk att jag ska göra och jag förväntar mig själv det. Sen är det lättare sagt än gjort. Det ska göras också. Så det är skönt att det lossnat från början och rullat på. Det är jag nöjd med, men säsongen är inte slut och det är många matcher kvar. Vi får hoppas att det håller i sig säsongen ut.

Den andra comebacken har blivit en succé för den tidigare landslagsaktuella Sofie Andersson. Huruvida det blir mer än en säsong i Åhus IF – eller om det här är hennes sista säsong på planen låter hon dock vara osagt.

– Vi får se hur kroppen reagerar. Det är krämpor och småskador som gör att man tröttnar ibland. Det var längesen man var på en träning eller match och inte kände något alls. Det är alltid nånting. Det är tråkigt att man inte kan gå 100 procent för det. Även om det är division 2 är det svårt för det är alltid någonting som spökar. Men att det blir så är inte konstigt. Jag är ingen ungdom längre så det blir så automatiskt. Jag får känna av hur kroppen mår och hur mycket den pallar.

Spelar det nån roll om det är division 1 eller division 2 nästa år?
– Det vet jag inte men jag kan säga att motivationen varit högre om vi spelat i division 1 än i division 2. Det är inte så mycket längre resor och det är bättre kvalité i ettan. Jag hade varit mer motiverad, det kan jag ärligt säga. Men om det spelar så stor roll i det stora hela vet jag inte.

Artikelfoto: Åhus IF.