FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

MFF straffar ut sig själv från guldet

Snart får vi svaret på om det är möjligt att missa sex straffar i rad på en och samma säsong och ändå ta SM-guld.

Jag tror att svaret är nej. Det är inte möjligt.

Särskilt som MFF väl hinner bränna ett par till innan säsongen är över om man inte bryter mönstret och vågar ge någon annan än de offensiva spelarna chansen. Rasmus Bengtsson är till exempel en bra straffskytt och lägger gärna en. Eller Oscar Lewicki. Han kan ju ta vilken roll som helst.

I alla fall är det här sämst i Allsvenskans historia. Inget annat lag har lyckat missa sex straffar i rad samma säsong. IFK Göteborg hade också sex raka, men den första kom mot slutet av en säsong och de fem följande nästa år. Det här är ett rekord – och inget rekord av den typen som MFF ska ha.

Missarna har gjort att MFF tappat minst sex poäng. Om Markus Rosenberg satt dagens hade dessutom Djurgården haft två poäng färre.

Men hur uselt MFF än presterat från punkten och hur stor inverkan de många missarna än har haft kan det inte vara hela förklaringen till att guldet börja rinna MFF ur händerna. Inte ens nära. För det finns andra siffror också.

MFF har nu redan tappat poäng i tio av 21 matcher!

Den halva katastrofsäsongen (inledningen) ifjor tappade man poäng i 13. Guldsäsongerna 2016 och 2017 i nio respektive elva. Guldet 2014 togs med tolv och 2013 vann man med tappade poäng i elva. Chansen finns fortfarande, men marginalerna är helt borta!

Poängsnittet är nere på 1,95. Det vinner man aldrig guld med.

MFF har helt enkelt inte varit bra nog och det gällde även före matchen mot Djurgårdens IF.

Mot Djurgården gjorde MFF sin sämsta insats på länge i en stormatch mot ett topplag. Just då brukar man kunna plocka fram det bästa spelet. Det hade man behövt den här gången också för Djurgården var bra. DIF fick – som man ville – en match där det blev mycket fysiskt spel och många dueller. MFF blev stört av det, vann för få och tappade för mycket boll. Dessutom var Djurgården effektivare. Om man tidigare visat att man är ett riktigt bra kontringslag, visade man idag att man är så bra på att göra det att det inte ens behöver hända så ofta.

Marcus Antonssons och Jo Inge Bergets skador har ställt till det för MFF.

Mot Djurgården hade MFF en anfallare på planen och en på bänken.

Arnor Traustason har varit lysande i år, men är inte inte alls lika vass som forward i ett tvåmannaanfall och Tim Prica var inte med bland de 18.

Återstår Markus Rosenberg som gjorde en med hans mått mätt usel insats och Guillermo Molins som i ett ganska långt inhopp inte gjorde någon större skillnad.

Rosenberg var stor i snacket efteråt när han betonade att han ofta fått massvis med beröm när han avgjort matcher och stått för starka insatser. Nu brände han en straff och – som han själv tyckte – fyra fina lägen till. Två gånger blev Djurgårdenförsvaret bortlurat på hörna respektive frispark och bollen kom i bra lägen till Mackan som ena gången inte fick träff och andra gången avslutade utanför. Där borde det blivit 1-0. Som han sa:

– Allting kom ju till mig, vissa matcher är sådana. Men eftersom jag brände alla lägena inklusive straffen måste jag ta på mig förlusten.

Stort och delvis rätt. Markus Rosenberg har ensam bidragit till högvis med MFF-poäng, nu var han en stor del i en förlust.

Fast laguttagningen hade nog störst del.

Lasse Nielsen var stabil i defensiven, men visst hade Eric Larsson behövts framåt?

Med duell på duell och kamp om varje meter kunde Fouad Bachirou hjälpt Anders Christiansen och Oscar Lewicki att hitta ytor och ta loss bollen. När han inte gjorde det tillräckligt ofta hade det antingen varit bättre med Bonke Innocents fysiska spel eller Arnor Traustason i sin vanliga roll. Han och Sören Rieks har ofta gjort kaos med motståndarförsvaren. Nu hände rätt lite.

Eller så kunde man gjort allvar av pratet om mod och att våga och kört vidare på 3-4-3-succén mot Falkenbergs FF? Bnei Yehuda var en helt annan match mot ett i ärlighetens namn betydligt sämre lag än Djurgården. Utan Antonsson och Berget borde man tagit chansen att göra en repris på det firma Gall-Rosenberg-Traustason åstadkom i den matchen. Det hade behövts

Djurgården hade en jätte i Marcus Danielsson och har gjort Allsvenskans bästa sommarförvärv i Curtis Edwards. Och målvakten Tommi Vaihos räddningar på Markus Rosenbergs straff och Romain Galls skott som kunde gett 1-1 blev givetvis direkt avgörande. Känns dessutom som om Djurgården faktiskt blivit ett bättre lag utan Erik Berg.

…….

Tifot var snyggt och kreativt.

Helt Off – om jag inte är ute och cyklar.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close