FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

MFF har blivit mycket bättre på att städa av svagt motstånd – i Europa

Enkelt och överlägset.

Som en stilla segelbåtsfärd på ett solstekt värmedallrande, men kolugnt hav.

MFF gjorde exakt vad som behövdes i 180 minuter mot Bnei Yehuda. Först en effektiv och överlägsen hemmamatch som gav 3-0 i utgångsläge och sedan ett snabbt mål till 1-0 och en stabil säkring av det sammanlagda resultatet 4-0.

Ett läroboksexempel på hur det ska gå till.

Det var dessutom bara slutpunkten på ett i åtta akter perfekt genomfört kval- och Play off-spel i Europa.

I år har det varit stor skillnad på MFF:s prestationer i Allsvenskan och Europa!

Allsvenskan: inte bra nog. Tabellen är facit.

I Europa. Tack vare de tidigare säsongernas prestationer har MFF skaffat sig en position där laget är seedat hela vägen. Då blir det många sådana här lag att möta och det är just där MFF lyft sin kvalitet! Nu har man i tur och ordning städat av Ballymena United, NK Domzale, HSK Zrinjski och Bnei Yehuda. Lag som MFF ska slå – ett av dem, Ballymena, höll knappt division 1-klass – men det gäller att göra det också och MFF har öst in mål och aldrig varit hotat. MFF har blivit ett lag som har den rätta stabiliteten, grundkapaciteten och erfarenheten för att sopa bort motståndet ett seedat lag oftast stöter på i jakten på gruppspel.

Det är precis den egenskapen som ett lag som så ofta som möjligt vill åt det regelbundna penningflödet i Europa-matcherna ska ha och jag räknar med att MFF prioriterat det bygget. Jämför gärna ett par år tillbaka när vi såg MFF ha väldigt mycket större problem att avfärda lag som HB Torshavn, Ventspils och Zalgiris Vilnius eller vad som känns som alldeles i närtid med bittra minnen mot Vidi och Vardar. Då ser man lyftet!

Sedan är det en annan sak att jag är orolig för att den prioriteringen – tillfälligt? – har gett ett lagbygge som fått lite svårare att rada upp vinster i Allsvenskan och kanske även göra de spektakulära urladdningarna mot högklassigt motstånd som Red Bull Salzburg, Sparta Prag, Celtic, Shaktor Donetsk och company. Det är nu nästa steg att ta. Att BÅDE ha 2019 års lags förmåga att köra över the Bne Yehudas of the world och 2014-2015 års lag spets i de stora matcherna, oavsett om de spelas i Europa eller Allsvenskan. Skitsvårt givetvis, men det är en målsättning en svensk klubb med MFF:s resurser måste ha.

Bnei Yehuda kom med svansen mellan benen till MFF och vågade inte anfalla. Inte ens efter 3-0 och det var pinsamt att samtidigt både vara dåligt och fegt. I returen ville man säkert mycket mer, men då saknades förmågan. Matchovanan i början av deras säsong lyste fortfarande igenom och den så hett diskuterade värmen jobbade snarast i MFF:s favör. Det var Bnei Yehudas spelare som fick kramp på slutet och även om Malmö FF mest höll bollen under kontroll och spelade av matchen sista 45 kom det ett par fina lägen till 2-0. Guillermo Molins och Marcus Antonsson hade var sitt friläge och Fouad Bachirou en bra chans.

Bortamatchen mot Zrinjski var också stabil, trots publiken och Zrinjskis anstormning, men det var en betydligt tuffare match. Många sa att Bnei Yehuda är ett bättre lag än Zrinjski. De hade fel. I alla fall var Bnei inte det mot MFF. Men så var det också det lilla internationellt orutinerade Tel Aviv-laget som var ute på den stora arenan.

Bäst i MFF? Hela backlinjen var stabil både före och efter bytet av Rasmus Bengtsson – den här gången med Behrang Safari som den säkraste kuggen. Tyckte också att MFF fick ut vad man ville ha av Guillermo Molins och Romain Gall. Målet var ett litet konststycke signerat Jonas Knudsen, Romain Gall och Guillermo Molins.

Men bäst av allt: Att MFF inte ens behövde spela bra eller tömma krafterna för att avancera.

Nu fokus Kalmar FF.

Till sist:

Bnei Yehudas tränare Josef Abuksis fick en del hån för att han efter match ett sa att hans lag skulle vara chanslöst i returen.

Det var antingen ett försök att luras och invagga Malmö FF i någon slags underskattning eller ett ärligt konstaterande. Oavsett vilket hade han ju rätt och om det var en “lur” gjorde han åtminstone ett försök.

Till allra sist:

Jätte- jätte- jättetrött på snacket om värmen. Som sagt ovan tror jag att den var störst problem för laget som jagade för att komma ikapp. Dessutom är inte ett lag en kollektiv hop i det här fallet. Vissa spelare älskar att spela i värme, andra hatar det, vissa spelare är bra på att göra det, andra blir mycket sämre. Kontentan blir i alla fall att det väsentliga är att om spelarna reagerar väldigt olika är det en sak man ska ta hänsyn till i laguttagningen om förhållandena är extrema. Vet inte om MFF gjorde det, eller ens behövde göra det. Men att utgå från att hetta drabbar alla lika är alltid en alldeles för enkel analys.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close