FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

MFF har lyft bortaspelet i Europa – och suddat ut 78-79-minnet

Gamla sanningar gäller bara delvis.

Länge var det i stort sett givet att MFF var ett mycket bra hemmalag i de Europeiska cuperna, men också riktigt uselt så fort man kom utanför Malmö.

MFF är fortfarande bra hemma. Den stora förändringen som blivit allt tydligare under det senaste mycket framgångsrika decenniet är att man blivit betydligt bättre i bortaspelet!

Av de 28 första bortamatcherna i Europa vann MFF bara tre.

I de 19 senaste har man vunnit sju.

Efter förra gången MFF spelade i Ukraina – Schaktar Donetsk 2015 – har det blivit sex segrar på 13 matcher.

En förklaring är att MFF tack vare de stora framgångarna de senaste åren fått lättare lottningar i kval- och Playoff, plus spelat fler sådana matcher.

Men jag är övertygad om att en ännu mer markant förklaring är att MFF:s ambition att bli ett mer spelförande, bolltryggt, aggressivt och offensivt lag även på bortaplan har lönat sig. Det är numera en syn som genomsyrar hela föreningen. Mest markant faktiskt i P19 och P17 och ju längre ner i åldrarna man söker sig. Där är spelarna oftast betydligt yngre än motståndarna, men de får lära sig att i MFF spelar man sig ur situationerna – backar och målvakt tjongar inte för att säkra, de spelar sig upp och alla på planen ska våga.

För oss som var med och tittade på u-matcherna redan när Åke Kallenberg och 1978-79-spelargenerationen styrde är det en gigantisk skillnad.

Det kan fortfarande straffa sig ibland. Rejält. Inte minst för A-laget när de ställs mot de riktigt stora klubbarna i Champions League och Europa League-gruppspelen. Då förlorar man ibland med större siffror än man gjort om man bara säkrat.

Fast totalt sett lönar det sig.

MFF blir bättre och bättre på att manövrera ut division 3-kategorin i Europaspelet.

Steg för steg utvecklas ett spel som gör att MFF kan tävla på lika villkor med division 2-kategorin.

Division 1-kategorin kan man ändå inte röra frånsett i exceptionella undantagsfall. I de matcherna tjänar man pengar och tillfredsställer turister. Om man ser på det med en dos cynism.

Allt detta är givetvis en allmän tendens. Det finns fortfarande undantag. Med 3-0 att gå på från hemmamatchen kan man givetvis fortfarande säkerhetsspela borta mot Zrnjski och Bnei Yehuda. Men det är att anpassa sig efter situationen, inte att tumma på principen. Och även då vill MFF vara spelförande.

Sättet att spela är dessutom styrt uppifrån, av styrelsen och framförallt den sportsliga ledningen. Det är faktiskt en riktigt stor skillnad mellan framgångsperioden med Bob och Roy och den nuvarande ännu större perioden. Då var det tränarna som satte ramarna och revolutionerade svensk fotboll med nya metoder. Nu är det klubben som styr ramarna och tränarna måste jobba innanför dem. Med egna metoder ja, men går man utanför ramarna och framförallt inte når de önskade resultaten är det adjö.

Därför är det både rätt och fel att jämföra förr och nu.

Det som är lika är inställningen, attityden, mentaliteten och modet. I MFF ska man både vilja och våga vinna. Plus både säga det och göra det.

Mycket är dock förändrat.

MFF försvarade sig till Europacupfinal 1979. Borta i Charkiv dit matchen mot Dynamo Kiev den gången var flyttad backade MFF som Gefle IF under Per Olssons glansdagar. Janne Möller gjorde en otrolig insats i målet och Bosse Larsson som placerats som mittback var så bra som bara han kunde vara. I de övriga bortamatcherna föll MFF med 1-2 mot Wisla Krakow, spelade 0-0 mot Austria Wien och inledde med att vinna med 1-0 i Monaco efter att ha spelat 0-0 hemma. Den enda bortavinsten kom när man var tvingade att ta den. Annars var det hemma man glänste och vann, men tittar man på de enskilda matcherna var 4-1-matchen mot Wisla Krakow unik och föll utanför alla analysfönster. När MFF vann med 2-0 mot Dynamo Kiev och 1-0 mot Austria Wien släppte man i praktiken inte till en enda farlig målchans till motståndarna. Och se gärna om finalen, som ju spelades på neutral plan i München, mot Nottingham Forest. Nottingham vann med 1-0, men det var en match som bjöd på ytterst få chanser åt något håll. Ett extremt skadedrabbat och brandskattat MFF var riktigt, riktigt nära att spela 0-0 även i den matchen.

När vi spelade in en podd för att hylla 40-årsminnet av Europacupfinalen sa Roland Andersson en sak som verkligen fastnade i minnet.

– Vi var underdog. Men vi var även Europas bästa lag utan boll.

Ställ det mot dagens ambitioner att alltid vara bollförande och spela sig ur alla situationer.

Mycket har hänt.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close