Bästa möjliga utdelning för MFF
MFF ska vara väldigt nöjt med 3-0 borta mot Elfsborg.
De tre nödvändiga poängen hämtades trots att det här rent timing-mässigt var en av de absolut svåraste utmaningarna på hela året. I torsdags var det match i Kiev och sedan väntade en natt med en sen och jobbig lång hemresa. Efter den trippen fanns det inte utrymme för mer än återhämtning i två dagar. Sedan en ny bortaresa och underlagsbyte från gräs till plast.
Till ett motstånd som tidigare bara förlorat en enda hemmamatch på hela året och som tack vare tabelläget kunde spela avslappnat och inspirerat – och gjorde det också.
I det läget är det starkt bara att vinna.
Att dessutom göra det med tre mål, det vill säga exakt den marginalen som behövdes för att gå upp på en bättre målskillnad än Djurgården, är vassare än så. Eller snarare än bonus. En bonus som kan bli väldigt viktig. För mig är fortfarande fyra lag med i guldstriden. Då är det en stor fördel att ha den bästa målskillnaden av de fyra.
MFF hade också modet att byta ut fem spelare från matchen mot Dynamo Kiev.
Därmed låg man på gränsen. Rotation var självklar, att göra det så radikalt långt från lika givet. Men det fungerade.
Med ett visst flyt, det ska sägas.
Elfsborg inledde bättre än MFF. Men steg för steg växte MFF in i matchen, växte från trögt till okej till bra och efter straffen som Jo Inge Berget pangade in till 2-0 var det överlägset. Lag som Elfsborg som kan spela avslappnat, utan krav på poäng och mest inspireras av att jäklas med de som verkligen behöver poängen gör ofta det, men när de kommer under med typ 0-2 är det slut på drivet.
Och MFF skapade hela tiden chanser: Guillermo Molins skott som räddades på mållinjen, tröjdragningen på Molins som var en gjuten straff som inte dömdes, Felix Beijmos skott mot krysset och ett par till lägen talade för att det snart skulle bli dags att spräcka orutinerade och unge Tim Rönnings nolla i Boråskassen. Men fram till 2-0 behövdes det som sagt marginaler. En av dem var straffen som MFF faktiskt fick. Det var straff, men jag tror inte Magnus Lindgren dömt den om han inte i pausen insett att han redan hade missat en. Och även om Markus Rosenberg gjorde mål på den senaste straffen när han halkade in bollen var det med sex tidigare missar en tung, tung press på Jo Inge Berget när han klev fram. En press han hanterade perfekt. Sätta den där han gjorde kräver starka nerver, å andra sidan tar aldrig en målvakt den bollen.
De fem nya från Kiev-matchen som fick chansen, tog de den?
Jonas Knudsen: Definitivt!
Guillermo Molins: Ja. Om man inser att han är en annan typ av spelare nu än innan. Han spelar annorlunda och idag gjorde han det bra.
Jo Inge Berget: Kan bättre, men bra nog.
Marcus Antonsson: Är ju egentligen en förstaelvespelare, men mot Kiev ratades han och har haft väldigt svårt med målskyttet en lång tid. Nu var han nyttig i löpningarna som vanligt och gjorde mål!
Romain Gall: Tyvärr inte. Det knöt sig, allt gick fel och han blev utbytt. Så nej, han tog inte chansen. Men jag hittade faktiskt en positiv sak som många missade i det intensiva skällandet. Till skillnad från tidigare tyckte jag att han försökte spela mer enkelt, släppa bollen och jobba även utan att ha den. Gör han det samtidigt som han plockar fram de stora offensiva plusegenskaperna han bevisligen har kommer det att gå bättre nästa gång. ”Felet” för honom är att MFF har en så stark konkurrens att det troligen lär dröja innan nästa gång kommer.
På sätt och vis kan man säga att Oscar Lewicki också var ny – nygammal i backliinjen. Givetvis var det inga problem för honom.
Bäst i MFF var dock Anders Christiansen. Hans förarbete till 1-0 var matchens delikatess och Elfsborg fick lägga väldigt mycket energi på att jaga och skava på honom. AC måste vara med i MFF:s guldjakt och intervjun med honom i CMore strax efter matchen där han direkt gav lugnande besked om smällen som gjorde att han fick bryta matchen var som mild, mild honung till alla oroade MFF-själar.
Känns också rätt skönt att matchen inte avgjordes av Elfsborgs beslut att stänga av Kevin Stuhr Ellegaard sedan han kritiserat tränaren och den sportsliga ledningen. Ellegaard hade förmodligen tagit 3-0-skottet, men inte de två andra målen och jag är inte säker på att 36-årige Ellegaard kommit upp till krysset och tippat bort skottet Felix Beijmo fick på. Det gjorde 20-årige Rönning.
Någonstans måste det också vara en styrka att vinna med 3-0 i en match som är rätt jämn och hålla nollan för tredje allsvenska matchen i rad.
Tidigare under dagen såg jag FC Rosengård vara förkrossande överlägset KIF Örebro i OBOS Damallsvenskan. Rosengård pressade totalt sönder Örebros passningsspel och första målchansen man släppte till kom i minut 88. Samtidigt radade FC Rosengård upp chans på chans på chans. Och vann med 3-1.
FC Rosengård kommer att vinna SM-guld ändå. På ett bekvämt och bra sätt.
Men MFF:s – och Djurgårdens! – förmåga att just nu få lite bättre utdelning än man förtjänar är en grymt underskattad egenskap att ha i en guldstrid…
Ole Törner
