FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

MFF var många, många klasser bättre än HIF

I den första halvleken var MFF närmast pinsamt överlägset HIF

I den andra slog MFF av och vilade lite i 3-0-läget inför den hektiska fortsättningen av säsongen medan HIF fortfarande inte kunde även om de ville.

Hasse Borg sa ofta att det gällde att göra mål och spela bra mot slutet för att åskådarna skulle gå hem med en nöjd känsla och komma igen. Hasse Borg hade fel. Det går givetvis lika bra att avgöra tidigt och sedan kontrollera och anpassa belastningen när det väntar fortsatt guldstrid och spel i Europa League. För även om HIF lyfte sig en del sista 45 och MFF skruvade ner en bit var MFF bäst då också – och borde gjort både 4-0 och 5-0. Lägena fanns, men HIF hade åtminstone en högklassig spelare i Anders Lindegaard i målet. Det kan bli avgörande för att hålla undan för bottenlagen.

Helsingborgs IF:s fembackslinje var ett misstag av Olof Mellberg. MFF fick ett massivt övertag på mitten och utnyttjade det hur snyggt som helst. Dessutom var man vakna och bra på att straffa att HIF hela tiden tappade boll i fel lägen, helt enkelt skänkte bort bollen så fort MFF satte lite press.

Men ingen taktik hade räddat HIF. MFF var så mycket bättre i alla spelmoment och på alla positioner. Skillnaden var faktiskt så stor att det kan bli farligt om någon i MFF får för sig att det ska gå lika enkelt i några av matcherna som återstår. Tror inte någon av motståndarna MFF har kvar att möta den här säsongen – med undantag av IFK Värnamo i cupen – kommer att gå att avfärda lika enkelt. Egentligen är det ett underbetyg på ett hett derby som lockar över 21 000 åskådare. Men det kan MFF och alla MFF-supportrar strunta i.

Anders Christiansen skulle ha spelat. Det bekräftade Uwe Rösler på presskonferensen. Han genomförde inför matchen-träningen utan bekymmer, men fick problem igen dagen efter. Därför fick Fouad Bachirou, som egentligen skulle vilat, gå in och spela. Och det gjorde han riktigt, riktigt bra. Lite högre upp i planen fick han mer utrymme för det konstruktiva och samarbetet med Arnor Traustason och Marcus Antonsson flöt på perfekt. Markus Rosenberg fick också vara med mer i speluppbyggnaden och gjorde en stark insats. Att ha en poängspelare som Sören Rieks är också guld värt. Två nya mål innebär att han gjort åtta mål och fyra assist på 23 (21 från start) matcher. Det är ett mycket bra facit från kanten. Men det som jag tyckte var allra mest positivt var trots allt att Jo Inge Berget börjar hitta allt det som gjorde honom till en toppspelare förra gången han var i MFF. Han närmar sig allt mer sin gamla “springa som en galning fram och tillbaka och göra nytta”-form och mot HIF kryddade han det med fina tekniska detaljer.

Backlinjen var bra utan att bli riktigt utmanad och Johan Dahlin är alltid bra.

Bonke Innocent fick chansen och spelade enkelt och funktionellt. Det måste vara härligt för MFF att veta att man i de flesta matcherna kan slänga in honom och veta att han kommer att göra just det.

Det var mycket beröm till MFF. Men förtjänt. Att det var så överlägset berodde nämligen inte bara på att det var ett topplag mot ett bottenlag. Ingen MFF-spelare var i närheten av att vara underkänd, tvärtom. Och just där syntes det nog mest att det trots allt var ett derby. Om ett lag är så mycket bättre än ett annat är det inte alltid det ger så stor effekt som idag – men i ett derby finns det ingen pardon. Då är alla spelarna i det bättre laget på tårna och då ökar givetvis risken för det sämre laget att kraschlanda som HIF gjorde.

Ole Törner

 

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close