FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

En halvminuts briljans och hårt jobb räddade MFF

Det avgörande målet när MFF besegrade AFC Eskilstuna höll väldigt hög klass. Oscar Lewicki gjorde ett suveränt upplöp, vilket öppnade allt. Inlägget av Eric Larsson var lika vasst. Och sedan kom även ett bra avslut av AC. Inget i matchen hade hållit den klassen tidigare.

I övrigt var det mest hårt och envist jobb, plus ett gyllene tålamod där MFF-spelarnas mantra var att om matchen fortsatte att vara låst skulle AFC förr eller senare tröttna.

Att det dröjde var en kombination av att MFF efter en helt okej inledning fastnade i ett för lågt tempo och ett skickligt försvarsspel av AFC Eskilstuna. Men att spela försvar så länge utan att gå bort sig tar på krafterna. MFF gjorde mycket som inte var tillräckligt bra, men en mycket positiv sak var att man aldrig drabbades av panik – och till slut lönade det sig.

Det var en extrem skillnad på torsdagens match mot HIF och dagens mot AFC.

I den första var MFF överlägset och spelade långa stunder en fantastisk fotboll mot ett betydligt sämre lag som dessutom underlättade för MFF genom att bjuda på ett extremt undermåligt försvarsspel. När man ändrade och fick lite bättre ordning där bak var matchen sedan länge redan avgjord. MFF glänste, det var tidigt julafton och rena rama dansen kring Granen.

Idealet är ju om alla matcher ser ut på det viset. Men det gör de inte.

På vägen mot en topplacering blir det ibland låsta, tröga, trista matcher där frustrationen är nära och ett motståndarlag som inte bjuder på nånting överhuvudtaget måste brytas ner steg för steg eftersom man inte får en tidig utdelning. Grejen är att så länge det bli seger i båda typerna av matcher är det troligen de där “trista, tröga och allmänt jobbiga, men ändå vinst”-tillfällena som betytt mest när ett guldlag ska sitta och summera säsongen.

Kommer ni ihåg matcherna mot Ventspils och Zalgiris Vilnius och ett antal andra mot lag från de trakterna?

Lag som bara vill försvara och göra det så svårt som möjligt för MFF att avancera i Europaspelet. Ofta lag som dessutom är väldigt skickliga på att göra det och extremt jobbiga att få hål på.

För ett tag sedan plockade AFC Eskilstuna in tränarna Saulius Sirmelus och Saulius Cekanavicius från Litauen. Vad de gjorde idag mot MFF var att använda all kunskapen om defensiv organisation som nästan sitter i ryggmärgen på de lite sämre lagen från de trakterna av Europa. AFC-spelarna har en hel del individuell skicklighet och just kombinationen av den och den fasta organisationen över 90 minuter är livsfarlig om den görs med disciplin och lojalitet. Som AFC mot MFF. Ett lag som tidigare spelat någon slags underhållande vilda västern-fotboll har blivit något helt annat.

Nu tror jag inte att det räcker ändå. AFC Eskilstuna kommer att åka ur. Dels är det enklare att få till den här disciplinen och organisationen mot ett lag som MFF när alla spelarna fattar att det behövs, dels är det för sent och laget fortfarande inte bra nog.

Men firma Saulius och Saulius ska faktiskt ha en hel del beröm för att de på kort tid gjort om AFC till ett lag som lika gärna kunnat spela i den litauiska ligan där Sirmelus för övrigt vunnit tre ligatitlar.

Allt det här ursäktar dock inte att MFF borde spelat bättre och avgjort tidigare, precis som man borde mot Ventspils och Zalgiris och som man faktiskt gjort den senaste tiden mot lag som bara velat försvara och förstöra. MFF har blivit allt vassare på att möta de lagen och idag var ett återfall i gamla synder.

Bäst i MFF? AC givetvis. Utan honom hade det inte gått.

Gillade även bytet Bachirou-Beijmo. Felix Beijmo fick offras för att få fart på högerkanten. Oscar Lewicki är – minst – lika bra ett kliv ner och Eric Larsson fick möjligheten att bli konstruktiv högre upp. Det var ingen slump att just de två öppnade för målet Att få in en allt formstarkare Fouad Bachirou och underlätta för AC att komma i läget var ju heller inte fel.

Försvarsspelet var dessutom lika starkt som tidigare. Känns som om MFF hållit nollan i 172 matcher i rad nu. Och MFF vann avsluten med 17-2 och 6-0 på mål. Dusan Melicharek blev inte testad en enda gång nu när Johan Dahlin var skadad.

AFC:s enda chans var när Lasse Nielsen tog med handen i straffområdet. Klar straff. Men minst lika klar var den i första halvleken när Guillermo Molins blev dragen i tröjan. 1-1 i feldomslut. Vilket lag som led mest av det kan vi diskutera till korna går hem. Om MFF fått sin före pausen och gjort mål hade matchen öppnat sig på ett helt annat sätt vilket givetvis hade gynnat det bättre laget. Om AFC fått sin och gjort mål hade taktiken lönat sig.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close