Prestigekampen som har en liten bit kvar för att kallas glödhet

Hur het är egentligen torsdagskvällens match mellan MFF och FCK?

Det är ett möte som vibrerar av förväntningar, rivalitet och prestige. Men MFF har spelat och kommer att spela betydligt viktigare matcher än den här.

Så ledsen om jag leker motvalls-Ole och glädjedödare, men det här är en het match som har en bit kvar till glödhet.

För det första avgör den inget. Oavsett utgången kommer båda lagen att ha kvar chansen att gå vidare. Om MFF förlorar har man fått en usel start. Men direkt efter kommer MFF att spela två matcher mot FC Lugano och FCK två mot Dynamo Kiev. Det kan mycket väl bli sex poäng till MFF och noll till FCK och då är inget avgjort. Om MFF vinner är det givetvis ännu mindre avgjort.

Jämför gärna med Allsvenskan där varje match just nu är en final. MFF hade inte råd att förlora mot AFC Eskilstuna i söndags och har det definitivt inte heller mot IFK Göteborg på söndag. I Allsvenskan är varje match just nu en kamp för livet i guldstriden.

För det andra glömmer folk fort. För fort.

Ibland kan man nästan få uppfattningen att det här är den hetaste MFF-veckan någonsin.

Det är givetvis inte sant. I ett långt historiskt perspektiv finns det flera veckor som toppar det här. I modern tid behöver man inte gå längre tillbaka än till exempel till 2014 för att hitta en kort sekvens matcher som var mycket större. I början av oktober vann MFF på onsdagen den historiska första segern i ett gruppspel i Champions League mot Olympiakos med 2-0 och reste sedan till Solna för att på söndagen besegra AIK med 3-2 och säkra SM-guldet. Den veckan slår den här rejält oavsett hur det går mot FCK och IFK Göteborg.

Dessutom avgörs nog den viktigaste matchen just nu utanför planen.

Förslaget om att MFF ska sluka LB07 och det stundande extra årsmötet är en ödesfråga som oavsett om det blir ja eller nej kommer att påverka och prägla MFF:s framtid på ett helt annat sätt än en enstaka fotbollsmatch, oavsett hur het den är.

Men med det sagt; MFF-FCK är något unikt, ett tillfälle att njuta och något som kittlar lite extra.

Johan Dahlin är tillbaka i målet. Det är den enskilt viktigaste faktorn. Dusan Melicharek höll nollan mot AFC, men hade absolut inget att göra. Det var säkert en självförtroendeboost och nyttigt nästa gång Dahlin inte kan stå. Men i en sådan här match måste MFF ha med ryggraden Dahlin, Rasmus Bengtsson, AC och Markus Rosenberg. Det har man, plus Behrang Safari som med all sin erfarenhet och jagad av konkurrensen av Jonas Knudsen steppat upp och gjort en lång rad klockrena insatser i framförallt Europaspelet.

Och Oscar Lewicki. Var han nu ska spela. Att han kom med i Janne Anderssons landslagstrupp var verkligen förtjänt!

Som jag ser det finns det dock ett par svårgissade positioner i startelvan:

En är redan nämnd: var ska Lewicki spela?

En annan är anfallspositionen bredvid Markus Rosenberg. Marcus Antonsson, Guillermo Molins eller Arnor Traustason, i så fall i en position strax bakom Mackan?

Ytterligare en är högerkanten; Eric Larsson, Jo Inge Berget eller Felix Beijmo som vinge?

Och ännu en är mittbackspositionen på högersidan; Lasse Nielsen, Eric Larsson eller Oscar Lewicki?

En gemensam nyckel här är Arnor Traustason. Jag kan ha fel, men har uppfattat det lite som att Traustason just nu är ganska tröttkörd. Fysiskt 100 är han en fantastisk tillgång, troligen även vid 95. Men ryggmärgskänslan säger att det kan vara vettigt att avlasta och låta honom stå över en match.

I så fall blir det Oscar Lewicki på mitten och Lasse Nielsen på backen eftersom det nog kommer att krävas fysik och styrka mot FCK:s inläggsspel.

Tittar man på hela truppen blir den stora frågan när, hur och varför Erdal Rakip hamnade längst ner i frysboxen? 2014 hoppade han som 18-åring in i den där matchen mot Olympiakos. Fem år senare är han inte ens påtänkt.

Ole Törner