Malmö FF förtjänade mer mot ett lag utan avslut
MFF var värt mer än oavgjort, men skador och ett självmål djupt in på tilläggstiden på den första halvleken räddade FCK.
FCK-tränaren Ståle Solbakken försökte visserligen hävda att om Markus Rosenbergs kvittering kommit fem minuter senare hade matchen ebbat ut och att man då kunnat hålla 1-0-ledningen. Och att oavgjort därför var logiskt och rättvist.
Men det är naturligtvis inte sant utan mer ett önsketänkande.
MFF startade riktigt bra och 15-20 minuter in på matchen ska FCK vara väldigt nöjt med att det fortfarande stod 0-0. Sedan ställde skador till det. AC var utanför planen i flera minuter, då blev det svårt att behålla ett tryck med en man mindre. Sedan fick Behrang Safari problem och när han hämtat sig var det dags för Sören Rieks. På just den kanten med en haltande Riex fick FCK läget att spela in och i ett förtvivlat försök att rensa gjorde Lasse Nielsen det där självmålet.
På FCK:s enda målchans på hela matchen.
I den andra halvleken reste sig MFF, tog över och de sista 20 minuterna var det bara FCK:s rutin och försvarsstyrka som gjorde att MFF inte gjorde ett segermål också. Arnor Traustason kom in och tillförde massvis med energi, fart och samma sak – fast bara nästan lika mycket – gällde för Eric Larsson. Jo Inge Berget fick dessutom ett lyft när han kom över på vänsterkanten.
När vingbackarna var bra var MFF också bra!
Om MFF led av skadorna i den första halvleken gjorde man inte det i den andra. Saknaden av Anders Christiansen och Sören Rieks kan istället bli betydligt värre mot IFK Göteborg. Om de inte kan spela då kan 1-1 vara en väldigt dyrköpt poäng – för i Allsvenskan har Malmö FF inte längre råd med oavgjort.
MFF var alltså förtjänt av tre poäng.
Att det inte blev fler än en kan tyvärr bli ödesdigert. För det här vara egentligen en gyllene möjlighet att straffa ett FCK som är hårt skadedrabbat, håller på att bygga upp ett nytt lag och var nöjt med ett kryss. UEFA:s officiella statistik sa att MFF vann avsluten med 9-1 (4-1) på mål och då tror jag att man räknat in en frispark som blev för lång och hamnade hos Johan Dahlin. Självmålet var inget avslut.
Med bättre spets hade MFF utnyttjat övertaget. Markus Rosenberg var som vanligt i Europaspelet, det vill säga bra och gjorde ett kanonmål. Marcus Antonsson sprang rätt och ofta, men har tappat flytet och Guillermo Molins borde nog fått lite mer tid på sig att jobba när MFF pressade tillbaka FCK och ofta hamnade i deras straffområde. Arnor Traustason fick också för lite tid, förutsatt att han är 100 procent fit och inte behövde lite avlastning. Vilket jag tror att han behövde.
Ett par spridda intryck till sist:
Oscar Lewicki visade på nytt att han förtjänar sin landslagsplats. Sedan får 08-populisterna säga vad de vill.
Behrang Safari, Rasmus Bengtsson och Lasse Nielsen hade ingen enkel uppgift bara för att FCK inte skapade en enda målchans förutom den som gav 1-0. Även om det här var en sämre upplaga än de stora årgångarna av FCK har de en massa rutin, klass och ett betydligt dyrare lag än MFF. Det var även en match med en kvalitet ett par snäpp ovanför Allsvenskan. Och då ska backlinjen ha rejält med beröm när laget nästan inte släpper till nånting.
Tifot var fantastiskt! Klockrent med 1910 och den uppenbara piken till unga FCK och elegant utfört med fenomenala detaljer inlagda i siffrorna. Gillade också uppföljningen med bengalerna som också bildade 1910. I Tifo-kampen körde MFF över FCK som en bulldozer som krossar en kartong med ägg.
FC Lugano klarade 0-0 hemma mot Dynamo Kiev. Det kan man tolka på två sätt. Att det blir en väldigt öppen grupp och bra för MFF eftersom den kommer att leva in i det sista. Att det varit bättre för MFF att Dynamo Kiev gått rent förutom när MFF möter dem på Stadion. MFF vänder nu mot FC Lugano och FCK mot Dynamo Kiev. Om MFF tagit sex poäng mot Lugano och Kiev sex mot FCK hade ställningen inför de sista två omgångarna varit 1) Dynamo Kiev 12 poäng, 2) MFF sju poäng, 3) FCK 4 poäng och 4) FC Lugano noll poäng om Kiev piskat Lugano. Men uppenbarligen är det här inte en grupp där man kan kalkylera fram några önskescenarion utan får ta det som det kommer.
Och en sak till:
Efter tio år på nya Stadion har fortfarande inget danskt lag klarat att vinna där mot MFF:
Ole Törner