MFF har alldeles för svårt att göra mål – dags att värva dyrt

Det är väldigt mycket Malmö att tycka att en förlust är jordens undergång och att kollektiv-skälla på ett lag som är med i kampen om de översta placeringarna två omgångar före slut.

Ställs det för höga krav på MFF?

Nej.

Det är så det är och ska vara. I alla fall nu i föreningens genom tiderna mest framgångsrika decennium med massor av SM-guld och Europagruppspel och positionen som den i särklass mest resursstarka föreningen.

Det beckmörka 90-talet är glömt, det i jämförelse med 2010-talet bleka 2000-talet också.

Bara för spelare, ledare och hela klubben att gilla läget och leva upp till kraven. Helst även ta ett kliv till i utvecklingen. Det kommer att behövas nu när 08-lagen vågar satsa mer av sina resurser än MFF och IFK Göteborg är en sovande jätte som kan vakna.

Mot Hammarby går det att säga att MFF startade riktigt bra den första halvleken och efter att totalt ha kommit av sig efter Bajens 1-0-mål kom igen och dominerade den andra halvleken.

Så är det frestande för många att beskriva matchen. Men närmare sanningen är att mellan minut 12 och 45 var MFF uselt och hela matchen var man uddlöst. Det borde både blivit fler chanser perioderna när Hammarby låg lågt och chanserna som väl kom borde utnyttjats bättre.

Som jag ser det är detta ett av problemen som måste rättas till. Oavsett vilken slutplacering laget får efter 30 omgångar.

Vi tar dem i tur och ordning:

1) MFF måste bli mycket bättre på att göra mål!

49 mål på 28 matcher låter hyfsat, men om man tar hänsyn till mål per avslut är jag övertygad om att MFF tillhör de allra sämsta lagen i Allsvenskan.

Idag vann MFF avslutsstatistiken med 16-6 (7-3 på mål). Där någonstans brukar MFF ligga i Allsvenskan, upp mot 15-20 avslut och i stort sett alltid laget som har ett övertag i avslutsstatistiken och bollinnehavet.

Då ska det bli fler mål!

Inte minst för att MFF har tre 5-0-segrar; mot AFC Eskilstuna, Falkenbergs FF och Kalmar FF.

Räknar man bort de matcherna har MFF gjort 34 mål på 25 matcher

Räknar man bort de två hemmasegrarna med 4-1 mot Hammarby (!) och Elfsborg har MFF gjort 26 på 23.

Hemma har MFF gjort 32 mål på 14 matcher, borta har det blivit 17 på 14. Eftersom en av 5-0-segrarna är på bortaplan (i Kalmar) hamnar bortasnittet på under ett mål per match om man räknar bort den.

Slutsatsen är enkel: det är MFF:s suveräna försvarsspel som är förklaringen till att laget fortfarande hänger med i toppstriden.

Hur har det nu blivit så här?

MFF har varit för snåla och beroende av Markus Rosenberg.

Mackan är fortfarande väldigt bra på gräs i Allsvenskan och ännu vassare i de stora Europamatcherna. På konstgräs spelar han knappt och i de få matcher han ändå är med är han starkt hämmad av underlaget. Egentligen är det ett grovt underbetyg åt de övriga i MFF att det är han som har de i två i särklass största målchanserna mot Hammarby på ett underlag han hatar och får allt svårare på.

Samtidigt har Marcus Antonsson blivit MFF:s motsvarighet till Marcus Berg i landslaget. Han har tidigare visat att han kan spela bra OCH göra mål. Sedan en bra bit tillbaka har han blivit svår att peta eftersom han fortfarande gör stor nytta med löpningar och hårt jobb, men han har totalt slutat att göra mål.

Kanske borde Guillermo Molins spelat mer och Jo Inge Berget fått chansen som forward? Molins inhopp var bra och både han och Berget har den fysiska styrka och smartness i boxen som MFF ofta behöver mot lågt stående försvar.

Tim Prica är också forward, ung och lovande. Men den dagen Uwe Rösler väljer att sätta in en lärling kommer flodhästar att flyga.

Markus Rosenberg har inte fler matcher kvar än man kan räkna på den ena handens fingrar.

Nu måste MFF agera och värva på anfallssidan. Och våga satsa. Det duger inte att hålla fast vid ambitionen att värva Bosman eller fynda. Att Mackan slutar är en unik händelse i klubbens historia, då måste man även ta klivet och göra de (eller det) dyraste köpen hittills. MFF vill vara en ledande klubb i Skandinavien. Då kostar anfallarna 25-35 miljoner att köpa in.

För det här går inte längre. En del av problemet döljs ju dessutom av att Uwe Röslers 3-5-2 och utveckling av mittfältarna gjort att spelare som Arnor Traustason, Sören Rieks och Anders Christiansen på ett väldigt bra sätt bidrar till poängproduktionen och i skapandet av avslutslägena. Om man inte höjt nivån där hade MFF gjort ännu färre mål.

2) MFF har blivit ett mycket sämre konstgräslag.

En sak är konstant: gnället på underlaget.

En annan har förändrats. MFF har blivit väldigt mycket sämre på att ta poäng på konstgräs.

Vårsäsongen i Allsvenskan var ett bottennapp och hösten ett evigt jagade för att reparera det som gick snett då. Därför räknar jag bort Allsvenskan ifjor. Då ser det ut så här:

För 2016, 2017 och de inledande cupmatcherna säsongen 2018:

Poängsnittet i MFF:s 48 tävlingsmatcher på gräs: 2,02.

Poängsnittet i MFF:s 26 tävlingsmatcher på konstgräs: 2,38.

I 2019 års allsvenska har MFF ett poängsnitt på konstgräs på 1,44.

Snittet på gräs ligger på 1,89. MFF har alltså blivit marginellt sämre på gräs, men från att ha varit bäst i Allsvenskan på plasten har man totalt tappat det där.

3) MFF måste bli bättre på att göra det ”omöjliga”.

Framgång i Europa och SM-guld är en kombination som bara lyckats en gång, 2014.

MFF har extremt svårt att rida de dubbla hästarna. De övriga klubbarna i Allsvenskan är inte ens nära. Så svårt är det.

Europaspel tar tid, kraft och puls från Allsvenskan.

MFF klarar det bra – bättre än någon annan i Sverige – men måste bli ännu vassare.

MFF har blivit allt starkare på att nöta, nöta, nöta ner sämre lag och vinna bekvämt, ibland stort. Men insatserna mot toppkonkurrenterna, särskilt på bortaplan, har varit sämre. När MFF verkligen blivit utmanat har man inte riktigt orkat och lite för ofta varit nöjt med att inte förlora.

MFF hade behövt ett par poäng fler i de matcherna nu.

Men jag vill också lägga till en sak som många har glömt. Det är bra med en god start också. MFF inledde Allsvenskan med en poäng på de två första omgångarna efter 1-1 hemma mot BK Häcken och 1-3 borta mot GIF Sundsvall. I efterdyningarna av februarimatcherna mot Chelsea och den annorlunda säsongsupptakten det innebar. Går det bra i Europa lider man på sätt och vis av det i båda ändarna av Allsvenskan.

Och då har jag inte ens nämnt alla straffmissarna…

Eller hur mycket bättre MFF måste bli på att slussa in de egna talangerna i den allt tuffare konkurrensen.

Ole Törner