Allt som MFF själva kunde påverka slutade bra
Allt MFF själva kunde påverka fungerade.
Europaplatsen är säkrad och ett litet guldhopp lever in i den sista omgången på lördag.
2-0-målet innebar också att MFF nu har ett måls bättre målskillnad än Hammarby.
Dessutom är sviten intakt. AIK har fortfarande inte vunnit i Malmö sedan 1996. För att sätta det i ett perspektiv så jobbade jag på tidningen Arbetet då. Minns ni den? Jag gör det knappt och ändå stannade jag där på Bergsgatan ändå in i det bittra slutet år 2000. AIK:s oförmåga att vinna i Malmö kan också uttryckas i att MFF nu har 21 raka matcher med antingen seger – som idag – eller oavgjort mot AIK i Malmö.
Och segern var fullt förtjänt. Den första halvleken såg ut som vanligt mot AIK, tätt och intensivt och med rätt få chanser. Efter pausvilan steppade MFF upp och var definitivt två mål bättre än AIK. Effekten syntes från start och tendensen förstärktes av tre bra byten. Anders Christiansen och Guillermo Molins kom in med massor av energi och AC är Malmö FF:s viktigaste spelare. Markus Rosenberg är störst, men AC är den man har svårast att klara sig utan. Lasse Nielsen fick kort tid, men det bytet var också motiverat för att få in mer huvudstyrka och av att Eric Larsson hade ett gult kort som kunde blivit ett till.
AC:s inhopp var briljant och målet suveränt. Att han fick en ny blessyr i samma område som den tidigare vadskadan var givetvis inte bra inför Örebro SK. Men det är för tidigt att måla den där religionsgubben på väggen. MFF:s medicin-team kommer inte att ha något besked förrän tidigast på torsdag. En magnetundersökning kommer att göras, men troligen får man vänta ett par dagar innan den kan utföras med ett tydligt resultat.
Publikens hyllning av Markus Rosenberg var ännu mer suverän. Han förtjänar allt det och mycket mer. Fortsättning följer i Örebro med många MFF-supportrar på plats och kulmen bör komma i de avslutande Europa League-matcherna. Att det var fullt hus mot AIK var helt naturligt. Tycker faktiskt att det är precis lika naturligt att det blir så även mot Dynamo Kiev. Hoppas också att det kommer att finnas ett utrymme att tacka av Andreas Georgson.
Det finns en spelare till att lyfta fram från dagens match: Jo Inge Berget. Egentligen är det ett underbetyg att det tog till den 28:e omgången innan MFF-ledningen insåg att det är som forward man ska använda honom. I alla fall i det här läget av säsongen. Och han var lika bra som wingback mot slutet. Hans toklöpning som bäddade för det ena målet var faktiskt matchens största prestation.
Den senaste tidens insatser av Berget och Guillermo Molins måste ha gjort Daniel Anderssons jobb inför nästa säsong väldigt mycket lättare. Markus Rosenberg måste fortfarande ersättas med ett riktigt tung, etablerat – och dyrt – nyförvärv. Men det räcker där.
Eftersom AIK inte skapade så mycket och det mesta handlade om MFF:s offensiv är det dessutom lätt att glömma bort Rasmus Bengtsson. Han vann allt, i luften, på marken och gjorde inte ett enda misstag på 90 minuter. Första 45 hann han också med att vara den MFF-spelare som var närmast att göra 1-0.
Till sist lite statistik:
18-4 i avslut, 7-1 på mål.
Behövde inte AIK också vinna matchen?
Ole Törner
