FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Idag är det 40 år sedan MFF spelade världsfinalen för klubblag

Den 18 november 1979 i ett kylslaget Malmö spelade MFF den första finalen mot Olimpia från Paraguay i den interkontinentala cupen för klubblag. Nu exakt 40 år senare är säkert fler intresserade av den matchen än vad som var fallet då. Publiksiffran var skrämmande låg. Bara 4 811 åskådare hade tagit sig till Malmö Stadion.

De fick heller inte se någon MFF-seger. Olimpia som tidigare vunnit Copa Libertadores efter finalseger mot Boca Juniors slog MFF med 1-0.

1979 avgjordes dock världscupfinalen för klubblag i två matcher hemma och borta. Därför spelade MFF även en returmatch i Asuncion den 2 mars. Där blev det förlust med 1-2 och sammanlagt 1-3.

Det finns flera märkliga saker med matcherna.

En är att det accepterades att match 1 avgjordes den 18 november och match 2 den 2 mars. Interkontinentala cupen var en etablerad turnering och finalen mellan MFF och Olimpia nummer 18 i ordningen. Året efter gick dock Toyota in som huvudsponsor och fick igenom att allt skulle avgöras i en match på Tokyos Olympiastadion.

En annan är som sagt publiksiffran. 4 811 var lägre än samtliga MFF:s hemmamatcher i Allsvenskan det året! Dessutom borde suget från Europacupäventyret från hösten -78 och våren -79 ha funnits kvar. Istället gick man alltså från över 25 000 mot Austria Wien till under 5 000 mot Olimpia. Vädret, tiden på året, höga biljettpriser och att folk helt enkelt inte fattade att det var något stort bidrog säkert, men ändå…

Men det märkligaste av allt är att Tim Parkin har spelat en världscupfinal. För er som inte var med då – och ni är många – så var Parkin en engelsk mittback som MFF värvade från Fort Lauderdale i USA där han spelade på lån från Blackburn Rovers. Han var en riktigt klassisk Tipsextra-mittback och det gnälldes rätt friskt från läktarna på hans ovilja att göra något mer med bollen än att tjonga den så långt och högt han kunde. Ju mer han fick nicka och ju sämre planerna var desto bättre. Men han var stabil och har en titel med MFF (Svenska cupen 1980).

I hemmamatchen, som alltså idag firar 40-årsjubileum, ställde MFF upp så här:

Janne Möller – Roland Andersson, Magnus Andersson, Kent Jönsson, Ingemar Erlandsson – Tommy Hansson, Claes Malmberg, Anders “Puskas” Ljungberg, Robert Prytz – Mats “Balja” Arvidsson, Thomas Sjöberg.

På bänken i ett ganska skadedrabbat lag satt målvakten Arne Åkesson, Ulf Mårtensson, Anders Olsson, Rickard Strömbäck och Tommy Andersson. Ett byte gjordes. Tommy Andersson ersatte Claes Malmberg i den 65:e minuten.

Olimpias mål var en försvarsmiss. Magnus Andersson chansade på ett uppspel istället för att spela hem säkert till Janne Möller, Evaristo Isasi Colman bröt och överlistade MFF-målvakten.

MFF borde dock haft minst oavgjort i matchen. Mot slutet tryckte man på extremt intensivt och Puskas Ljungberg träffade ribban i den 88:e minuten och Balja Arvidsson sköt kanonhårt i stolpen tre  minuter in på tilläggstiden. Dessutom sprang Janne Möller två gånger upp i motståndarlagets straffområde för att försöka nicka på fasta situationer. Efteråt erkände han att det var för att publiken skrek åt honom att göra det.

Till returen reste MFF redan den 24 februari för att träna i värme och förbereda sig.

Bara två journalister var på plats. Sydsvenskans Bertil Lundgren var med på hela resan och Kvällspostens Arne Reimer reste dit lagom till matchen. Därför får vi lita på att målet Ingemar Erlandsson gjorde till 1-1 alldeles efter pausvilan verkligen var ett drömmål. Båda skrev nämligen att det var ett fantastiskt skott i krysset (TV-bilder? Glöm det – det enda målet som en spelare gjort för ett svenskt lag i en världscupfinal för klubblag har nästan ingen frånsett de cirka 40 000 åskådarna som var där sett).

Båda de utsända var även överens om att Tim Parkin, som då var helt ny i klubben, spelade bra!

Laguppställningen i matchen: Janne Möller – Roland Andersson, Tim Parkin, Kent Jönsson, Mats “Balja” Arvidsson – Magnus Andersson, Anders Olsson, Robert Prytz, Ingemar Erlandsson – Thomas Sjöberg, Tommy Andersson.

In byttes Tommy Hansson och Claes Malmberg.

Anledningen till att Tommy Hansson startade på bänken var för övrigt lite speciell.

– Jag blev biten av något konstigt djur dagen innan matchen. Jag var med och spelade lite, men fick sitta större delen av tiden med foten i en spann. Det är första och enda gången jag har fått göra det.

De övriga i truppen var Aage Hansen, John Hansen och Sanny Åslund. Alla tre fick speltid när MFF stannade kvar i ett par dagar för att vänskapsspela mot Sao Paulo. Det blev förlust 2-4 och i texten Sydsvenskans sportchef Bertil Lundgren lämnade från matchen avslutade han med en faktaruta med bland annat följande rad:

Domare och fullständigt oduglig sådan: José Luis Guidotti.

Magnus Andersson och Sanny Åslund gjorde MFF-målen och Anders Olsson och Ingemar Erlandsson blev utvisade.

Malmö FF fick spela finalen för att Nottingham Forest tackade nej. Det gjorde man inte året efter när laget för andra gången på raken vunnit Europacupen. Den finalen avgjordes som sagt i ett möte, i Tokyo, och Nacional från Uruguay slog Forest med 1-0.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close