Allt fokus måste ligga på att ge Rosenberg det rätta slutet
Ibland är saker så uppenbara att de inte ens behöver påpekas.
Men så kommer det stunder där det händer så mycket annat, blir så mycket brus, att det ändå behöver lyftas fram. Trots det självklara.
Matchen mot Dynamo Kiev är Markus Rosenbergs sista på hemmaplan i Malmö.
Det är MFF:s i modern tid bäste och mest betydelsefulle spelare som ska avtackas och hyllas i en tredje halvlek som säkert kommer att värma allas hjärtan hur sent, kallt och regnigt det än blir då framåt natten.
Givetvis är det alltid viktigt för MFF att vinna, betydelsen av tre poäng är också klar som en kristall. Men just nu, just där och just då är det också för ”Mackan” alla de övriga i MFF spelar för att vinna.
Så glöm bruset för ett tag och tänk tanken hur mycket Markus Rosenberg skulle förtjäna en seger över storlaget Dynamo Kiev – för det är Kiev fortfarande – i sin allra sista match på Stadion, i Malmö, i moderklubben som han återvände till och blev ikon i.
Han har också smartnessen att sluta i exakt rätt tid.
Uttrycket att idrottare ska sluta när de är på topp är egentligen rätt korkat om man med det menar att de ska sluta när de är som bäst. Eller innan det börjar gå nedåt.
Jag tror inte att Markus Rosenberg någon gång i karriären spelat konsekvent på en så hög nivå som i Werder Bremen och i Champions League-säsongerna i MFF. Men även efter det har han ofta nog nått samma höjder och haft en lägstanivå som ändå gjort honom till ett starkt och viktigt kort i Allsvenskan och framförallt i Europaspelet. Det beror naturligtvis på att de riktigt stora spelarna har massor att ge även efter det att åldern börjat märkas och tiden mellan de spektakulära topparna blir längre. Och då är det ju bara dumt att sluta så länge som glöden finns kvar.
Om det är så märker spelaren bäst själv. Om hen är klok och det är Markus Rosenberg. Nu har han tagit beslutet och det ska respekteras. Och som spelare kommer han att kunna ersättas. Om det krävs en eller två spelare, 20, 25 eller 30 miljoner kronor får vi se. Men det går och i de här dagarna är det väldigt betydelsefullt att påpeka och minnas att INGEN spelare någonsin är större än klubben. Att Markus Rosenberg så lätt och utan någon som helst tvekan accepterat det, eller snarare funnit det fullständigt självklart, är en avgörande del i hans storhet.
Det som kommer att bli svårare är att ersätta honom som ledare. För där gäller motsatsen, där han han aldrig någonsin varit bättre. Han hade carisma, självförtroende och potentiella lagkaptensegenskaper redan innan han lämnade för Ajax, men när han kom tillbaka hade han plussat på ännu mycket mer och sedan har han för varje säsong blivit allt mer unik i det avseendet. Han driver MFF, han representerar MFF och han är Malmö.
Där borde han inte sluta.
Eller snarare, där borde MFF se till att han inte slutar.
Redan till nästa årsmöte vill jag se honom väljas in i styrelsen.
Men hylla honom först; rejält, högt och tydligt.
Ole Törner
