MagasinMalmö IdrottsakademiNyheter

Målbilder och positiv energi är (extra) guld under corona

Under coronapandemin ställs elittränare inför nya utmaningar. Inte minst när det kommer till att inspirera och motivera sina adepter. Om målbilder, nytänkande och en hel del annat samtalade flera elittränare och idrottspsykologer under en webbsänd tränarträff arrangerad av Malmö idrottsakademi.

Elittränarna Tomas Kollar, Susanne Gunnarsson och Lie Kylborn bildade tillsammans en panel som flankerades av Malmö idrottsakademis idrottspsykologer Kristiina Pekkola och Sverker Fryklund. 

Tillsammans fick de chansen att lyfta problemen, men också möjligheterna, som uppstår när en elitkarriär inom idrott ställs mot en så komplicerad motståndare som en pandemi. 

Malmö idrottsakademis verksamhetschef Niklas Harris ledde samtalet som gick under rubriken ”Idrottspsykologiska utmaningar i Coronatider” och inledde med att fråga:

Vilka utmaningar har ni upplevt?

Tomas Kollar, sportchef för Malmö Redhawks junior- och damverksamhet, förklarade att kommunikation varit centralt.

– Det enda vi vet i den här frågan är att vi ingenting vet. Det var inledningsvis svårt att veta vilket ben vi skulle stå på när det kom till ansvar för barn och ungdomar. Fortfarande för det väl ingen som helt vet vad som är rätt eller fel.

– Till en början var direktiven väldigt otydliga, så vi tog beslutet att stänga ner verksamheten. Kort därpå stängdes allt spel ner. Innan dess var det många föräldrar och spelare som hittade egna vägar, genvägar, att gå med separat träning.

Lie Kylborn, taekwondo-lärare på Malmö idrottsgrundskola och en av Sveriges framgångsrikaste som aktiv i sporten, lyfte den mentala biten hos utövarna.

– Taekwondo är en kampsport där man måste vara nära varandra, så allt stängdes ner snabbt gällande den vanliga träningen man mot man. EM och VM ställdes in och det fanns, och finns, mycket ovisshet. Utmaningen blev att hitta motivationen att träna vidare med samma intensitet som tidigare.

Just motivationsproblemen kunde Susanne Gunnarsson, kanotistlegendar och nu kanotelittränare, relatera till.

– För oss blev OS-kvalet inställt och ovissheten när det gäller kickarna med tävlingar och läger försvann. För min del handlade det direkt om att hitta nya utmaningar och nya träningssätt för att bibehålla glädjen.

Beroende på vilken sport som föreningarna är verksamma inom så hanteras naturligtvis coronaproblematiken olika.

Tomas Kollar:

– Vi i Malmö Redhawks har haft turen att pandemin slog till när säsongen nästan var slut. För oss är det naturligt att ha off ice-träning så här års. Vi stängde ner helt i fyra veckor med juniorerna, men sedan tre veckor är alla tillbaka och tränar i små grupper. Inte minst i gymmet där vi har mer yta och mindre antal redskap. Vi har kunnat hitta en ny vardag. Det är såklart inte normalt, men man lär sig att leva med det och det fungerar rätt bra. Vi har varit informativa om hur vi ser på allt och det finns en acceptans hos alla; det är trots allt sju miljarder människor som lever under liknande premisser. 

Får ni samma utväxling av träningen?

– Ja, vi mäter det och funderar på om det rentav är bättre med mindre grupper – som ger mer fokus på träningsmetoderna.

Lie Kylborn:

– Jag och mina skolelever träffats digitalt varje morgon. I början gav jag dem en frihet, men de saknade rutinen med fasta tider. De blev trötta och omotiverade. Så vi började med rutiner där de skulle vara ombytta och klara klockan 08 och träna tillsammans digitalt.

– Ungdomarna tycker att det är fruktansvärt tråkigt i vardagen. Det var kul de två första veckorna, men nu måste jag utmana dem hela tiden. Jag har märkt att det var viktigt för mina utövare att vi fortsatte att hålla oss till målen. Man måste påminna dem att det finns ett slut på pandemin. Vi har pratat om framtiden och har behållit målbilderna.

Susanne Gunnarsson:

– Det har handlat om att behålla glädjen i träningen och den har fungerat. Inte minst när vi fick information om att det ska börja tävlas i augusti. Då tändes en gnista. Jag får rysningar när jag tänker på hur inställningen förändrades när alla fick en horisont med tävlingsdatum.

Vad har ni satt upp för prestationsbilder och målsättningar under coronapandemin?

Susanne Gunnarsson:

– Vi tränar på att tävla. Var tredje vecka tränar vi på OS-distansen genom att åka till Örkelljunga där det finns banor – och det har fungerat jättebra. Det ger en nerv och ett pirr.

Lie Kylborn:

– Vi har nästan aldrig något uppehåll i vår sport så det finns inte tid att gå in och slipa på förändringar normalt sett. Men nu har vi kunnat göra det arbetet, främst teknikträning, som inte hinns med annars.

Vad i nuvarande upplägg tar ni med er in i framtiden när restriktionerna släppt?

Susanne Gunnarsson:

– Saker man inte kan påverka måste man lära sig att hantera. Det blir som en mental träning och kanske måste man göra en förändring. Innan Atlanta cyklade jag i bastun i 40 grader för att lära mig hantera värmen där, exempelvis.

Tomas Kollar:

– Vi uppmärksammar ödmjukheten nu. Det finns saker som är viktigare än sporten. Flera spelare har fått mer fokus på träningarna och rent konkret kommer vi att ta med oss att mindre grupper under fyspassen ger bättre effekt.

Kristiina Pekkola ansvarar tillsammans med Sverker Fryklund för kompetensområdet idrottspsykologi på Malmö idrottsakademi. Hon har också noterat hur många idrottare och tränare får en ny omvärldsbild och utmanar sina tankebanor under coronatiderna.

– Tränare och ledare blir kreativa, vilket är positivt, men det är inte alltid det blir så med utövarna. De första tre-fyra veckorna blev det en stor omställning, inte minst för de yngre i 20-25 årsåldern som inte har samma rutiner. De ville träna ännu mer och lägga på fler pass vilket kan vara farligt ur ett skaderiskperspektiv. Dessutom kunde jag notera hur många började fundera kring en del existentiella frågor. Vissa livsval var inte lika självklara längre. Jag har därför rekommenderat många att skjuta på stora beslut till vintern.

Sverker Fryklund bekräftar bilden att fler tränar hårdare nu.

– Många tränar mer. Samtidigt kan andra tappa motivationen i avsaknad av tävlingar och mål. Resultatet blir att de mer eller mindre ställer in skorna.

Många aktiva får en väldigt lång försäsong. Kan det innebära färre skador när de sedan börjar tävla och spela matcher igen?

Susanne Gunnarsson:

– Ja, det tror jag, helt klart. Grundträningen är positiv, trots att den är tråkig. Jag säger det ofta till kanotisterna.

Lie Kylborn:

– Generellt sett; ja. Men jag är orolig att många tränare inte varierar grundträningen så mycket. Många är ute och springer nu, vilket leder till ont i höfter och knän. Så tänk på att ha en allsidig träning även kring grundträningen.

Sverker Fryklund poängterade att det är viktigt för föreningar och tränare/ledare att ha protokoll för hur man ska kunna ge någon stöd om dess anhörig blir sjuk eller rentav avlider i Covid-19.

– I Skåne har vi varit förskonade från det värsta, men i exempelvis Stockholm är det vanligare. Oron slog i taket direkt där när pandemin bredde ut sig. Därför är det nyttigt att ha en plan.

Susanne Gunnarsson:

– Vi har pratat om just det. En av mina tjejer i laget hade en släkting som visade symptom och det påverkade både henne och gruppen mentalt. Det blir extra viktigt att hålla kontakten om någon blir smittad.

Under mötet diskuterades även hur inställningsfrågan och motivationsförmågan är något som även ledarna måste jobba med.

Lie Kylborn:

– Jag har fått vara mer glad och positiv än tidigare. I en miljö där alla vill och får göra något de älskar kommer glädjen naturligt. Så är det dock inte nu. Det finns moment i träningen som inte är lika rolig nu, men som måste göras och då måste jag peppa eleverna lite extra på morgnarna. Det är enklare att göra det i fysiska livet.

Susanne Gunnarsson flikar in:

– Den här situationen kräver mer energi från min sida. Att gå in med 100 procent positiv energi är extra viktigt just nu. Det ställer högre krav på mig, men jag älskar samtidigt mitt jobb.

Foto: Jenny Damgaard

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close