Nyheter

Möt “Holken” – Mr Torns IF

Fotbollsmatadorerna från Stångby fortsätter att göra succé.
Med på Torns IF:s resa de senaste 40 åen har fritidsbagaren, ordvitsaren och lagledaren Mats Holgersson varit.
Möt ”Holken”.

Varför går Torns IF, den lilla skruttklubben i den lilla skruttorten Stångby, så bra?
Varför är klubben som så länge var en hyfsad aktör i gärdsgårdsserierna nu och sniffar på elitfotbollen?
Varför stannar tränare och spelar kvar så länge i klubben?
Varför är de kolgrillade hamburgarna så goda, gräsmattan så grön och bollarna så runda?
Är det bara en samling slättbönders kärlek till fotbollen i kombination med kontinuerlig och ständig utveckling av fotbollskunnandet? Eller beror det på att Torns IF har en själ och en identitet som andra föreningar, eller ska vi vara ärliga och kalla dem projekt, bara kan drömma om?
Om det sistnämnda faktiskt är en faktor. Om en klubb kan han en själ. Då är Mats ”Holken” Holgersson den som förkroppsligar det hela.
Även om han kanske inte själv inser hur viktig han är för Torns IF, för föreningslivet, för sina medmänniskor och för Stångby – så finns det gott om andra personer som gör det.

Allt började i mars 1980.
Familjefadern Ingemar drev en stor plantskola i just Stångby. Han var noga med att sponsra det lokala föreningslivet och därmed Torns IF, en klubb i de allra lägsta divisionerna. Ingemars son Mats spelade också fotboll ett tag. Hellre än bra.
– Jag var back och gjorde ett par matcher i reservlaget. Dock aldrig med representationslaget. Jag var på den nivån att när vi spelade matcher med juniorlaget och det bara fick vara med två avbytare, så började jag på bänken och kom sällan in. Under en bortamatch i Dösjöbro klättrade jag och min lagkamrat, som inte var mycket bättre, upp i ett träd. Där blev vi kvar hela matchen.
– Istället blev jag tränare och ledare och såg till att aldrig behandla mina ungdomar på samma sätt. Första laget jag tränade var Torns pojkar födda 1975 och jag har fortfarande viss kontakt med några av de grabbarna.
Hur var du som back? Jag tänker mig en snabbare och mer teknisk variant av Daniel Hidefält Thulin?
– Nja. Jag var mer ett djävla råskinn. Men förmodligen mer teknisk, ja, haha.
Beskriv dig själv som ungdomstränare, när du var det?
– Jag älskar ungdomsfotboll och den fostrande delen i att träna ungdomar. Idag kan jag bli lika glad av att se en knattematch som en division ett-match. Jag vill tro att jag fick grabbarna att respektera både sporten och varandra.
Till vardags arbetar ”Holken” med det företag hans pappa Ingemar, som tyvärr fick njuta av sin pension alldeles för kort tid innan evigheten tog vid, byggde upp. Då liksom nu är det ett familjeföretag med ibland uppåt nio anställda. Coronavåren har till skillnad från många andra branscher inneburit mycket jobb.
– Folk har blivit hemma på ett helt annat sätt och då har de insett att de vill göra fint i sina trädgårdar. Så vi har fått många beställningar och det rullar på som aldrig förr. Vi säljer allt i parti.

Livet på idrottsplatsen i Stångby har i 40 år varit en självklarhet för ”Holken”. Men sysslorna som ungdomstränare övergick efterhand till annat.
– Det är ju alltid någonting som måste fixas till på ett eller annat sätt. Mitt under träningarna kunde de komma och be mig byta proppar och titta till proppskåpet. Eller så behövde det skruvas åt en skruv någonstans. Så jag blev en slags allt-i allo och det har jag trivts bra med. Det passar perfekt att dessutom vara lagledare och ha kontakten med alla grabbar i laget och alla i staben kring det. Vi är sju personer i staben just nu och aldrig har det varit bättre och mer välorganiserat. Jag är lagledare för herrseniorerna och hjälper till lite överallt.
Finns det någon med gröna fingrar i laget som du hade kunnat ta in i din firma!?
– Haha, nej nej nej. De är akademiker eller stadsbor allihopa. Det skulle nog vara Noor i så fall, han är en knegare och kör lastbil som jobb. Han skulle kunna funka.
Har du varit Torn trogen i alla 40 år?
– Nja, jag bodde i Danmark ett år för jobbets skull. Där fick jag spela A-lagsfotboll faktiskt, i en liten skitklubb ute på Lolland. Det var absurt. Målvakten jag åkte med till matcherna drack alltid tre öl på vägen till matchen, Tuborg Grön, trots att han var chaufför. Så han var i toppform när matcherna började. Jag spelade på mittfältet, nykter, och led konstant av träningsvärk det året. Sedan fick jag eller någon annan köra hem målvakten efter matchen. Vad var frågan? Ja. Jo. Det har bara varit Torns IF annars. Varje år.

Torns twitterkonto har nämnt det rimliga i att uppföra ett monument för att hylla dig. En fågelholk.
– Ha. Jo, de har redan gjort det. En gång när laget skulle möta Tvååker var jag på semester. Så de satte en fågelholk i bussen och placerade den sedan på på Tornvallen inför nästa hemmamatch. Holken finns kvar på en bänk utanför omklädningsrummet som ett litet monument. Som Zlatans, fast utan att vara nedsågad.
Jag är lite orolig för svaret här, men varför kallas du för ”Holken”?
– När jag gick på Lerbäcksskolan i Lund blev Holgersson förkortat till Holken. Det var bara en slump, på en musiklektion. Sedan minns jag att vi hade en bildlektion där jag ritade holkar av olika slag, både sådana för fåglar och sådana som man röker – vilket jag aldrig provat…
När idrottsplatsen renoverats och byggts om har du haft ett finger med i spelet?
– Vi håller fortfarande på att snickra. Vi har byggt ett speakerbås och lite annat och säljer korv för att köpa byggmaterial. Idag har vi har Lunds kommuns finaste fotbollsplan och ett nybyggt eget gym.
Det sägs att du vi en materialinhandling ska ha klagat hos Byggmax att några brädor var för korta i den ena änden, men att de ställde sig kallsinniga till detta argument?
– Jag har inget negativt att säga om Byggmax. Det var någon annan som skulle handla och då påpekade jag för dem att plankorna var korta på ena ändan, hehe… Jag försöker att göra livet lätt att leva för mig och mina medmänniskor.
Hur mycket sponsrar Stångby Plantskola, det vill säga du, föreningen med?
– Ganska mycket pengar. Vi behöver inte gå in på summor.
Varför?
– Jag blir varm i hjärtat av att se familjeföretagets namn på bröstet hos spelarna i Torn. Dels för att farsan startade företaget, dels för att visa att Torn är från just Stångby. Den detaljen är viktig. Jag hade nog inte kunnat engagera mig så mycket i ett stadslag som jag gör hos Torn.
Stolthet säger du? Vad betyder marschen uppåt i seriesystemet då?
– Det är coolt, men jag hade varit lika engagerad om vi hade spelat i fyran. Visst är det kul att det går bra på den här nivån, även om det kräver enormt mycket av klubben, men det är inte det viktiga. Vi har en träningsnärvaro på 95%, det har man inte på lägre nivåer. Då stannar någon hemma och tittar på katten för att den kanske kan få ungar eller för att mormor fyller år. Jag gillar den proffsiga attityden nu men det är kärleken till klubben som driver mig. Det är någonting viktigt i mitt liv.
Vad gör en lagledare i Torns IF?
– Det är mycket med materialet generellt och inför matcherna är det även planeringen, kontakten med motståndare och domare och så vidare. Jag plockar ordning i omklädningsrummet och, tja, du vet. Kring träningarna är det kläder som ska tvättas och annat som ska göras rent. Även om jag försöker lära ungdomarna i laget att det går att hålla ordning på sina egna kläder också…
Stämmer det att du sågat ner en av hörnflaggorna för att den skulle vara cirka 1,5 centimeter längre än de andra?
– Nej, faktiskt inte. Vad har du fått det ifrån? Någon mittback kanske?
Jag röjer inga källor. Men tror mer på honom…
– Just hörnflaggorna står bra som de gör nu. Men jag vill ha ordning och reda på saker. Även i omklädningsrummet. Pojkarna kanske tycker att jag är hård mot dem, men man måste hålla dem i örat ibland.

Inför bortamatcherna bakar ”Holken” bröd till hela truppen. Kort efter att bussen avgått från Stångby står buffén uppdukad.
– Inom familjen har vi ett speciellt recept på ”Farmorsbröd”. Det innehåller massa nyttigt skit som rågkli, vetekli, rågkross, solroskärnor och annat. Det är en recept jag fått från min mor. Lite smör och ost på det, så det smiter ner hur enkelt som helst. Men det är det enda jag gör själv i matväg, normalt sett sköter jag bokningar av mat.
Ge ett exempel?
– När laget åker upp till Tvååker blir det sallad som Ludvig Bergmans dam på Grönt o Gott fixar. Sedan brukar jag beställa pizza som vi kan äta på vägen hem. Nu mot Tvååker blev det lasagne istället, på Helges Pizzabod i Tvååker.
En källa i laget hävdar att det kan ta evigheter innan du gjort klart dina beställningar hos pizzeriorna. En normal lagledare beställer bara ett par enkla familjepizzor…?
– Nä nä. Alla ska ha sin egen pizza. Ibland blir det problem dock. När jag förbeställde pizza till laget i samband med en match Oskarshamn tog det tre-fyra mil innan vi var klara. Pizzeriakillen hade svårt att förstå min skånska och kallade mig ”mannen” i varje mening.
– Ibland saknas det någon pizza vid leverans. Då har jag glömt mig själv och får dela med massör Anders.
Vem är jobbigast att beställa åt?
– Niklas Lundberg är en kräsen sate. Han ska ha alltid ha extra av något och dra ifrån av något. Busschauffören Mats-Ola Nilsson ska ha capricciosa utan rödbetssallad varje gång.
– Mats-Ola har även ställt upp ideellt kring hemmamatcherna. Han pumpar bollar och allt möjligt. Sedan han började med det har vi vunnit tre matcher hemma och har 10-0 i målskillnad hemma i Stångby.
För några år sedan skällde Holken ut en spelare i gästande bortalag sedan denne haft det tvivelaktiga omdömet att slänga en halvdrucken milkshake på idrottsplatsen. Så han hällde ut milkshaken på spelarens bil.
– Det var ett köpelag från Bjärsjö Ladugård som hälsade på och spelaren i fråga blev landslagsspelare i futsal sedan. De slängde ut soporna på vår gamla grusplan. Så jag hällde tillbaka skiten på hans bil. Grabben blev skogstokig och skulle ha ihjäl mig, men då kom Leif Nilsson och satte ner foten. Sedan åkte de därifrån.

Hur länge kommer du att fortsätta med Torn?
– Jag vet inte. Vi får se vad som händer. Företaget växer som bara sjutton och tar mycket tid. I framtiden kan jag tänka mig att göra annat än att vara lagledare. Idag planerar jag alla matcher i klubben, i år 96 stycken. Sådant är skoj att pyssla med, men det tar mycket tid.
Vad skulle det innebära för dig om Torn tog sig upp i Superettan?
– Hmmm…. Det skulle betyda att vi inte kan spela kvar i Stångby och det skulle ta bort all charm. Och jag ser hellre att vi spelar på Landskrona IP än på Klostergården inne i Lund. För mig är en del av charmen i föreningslivet att komma ut till de mindre idrottsplatserna. Vi har många klassiska och vackra idrottsplatser; som Åvallen i Marieholm, Trollevallen i Trolllenäs och den gamla nedlagda, för fotboll åtminstone, i Stockamöllan. Jag är hellre engagerad i ett lag som åker runt på sådana platser.
Avslutningsvis. Du är känd, på gott och ont, för dina ordvitsar. Hit me!
– Vad heter en kryssningsfärja utan människor?
Ingen aning?
– Tom Cruise.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close