Nyheter

Har lurat döden och otaliga försvar – nu klar för HK Björnen

HK Björnen har knutit till sig ett intressant nyförvärv i form av Fredik Lindorff, 39.

Visst. Det kanske inte är speciellt med ett hussegäng i division fyra som värvar en 40-årskrisande omskolad mittsexa.

Eller så är det väldigt speciellt.

Fredrik Lindorff är kanske inte världens bästa handbollsspelare. Meriterna sträcker sig från division ett till division fem.

Däremot är han en av de mest envisa.

Det började 2006.

Fredrik var 25 år gammal och i god fysisk form. Under en dusch i hemmet faller han ihop medvetslös.

Ett dygn senare hittas han. Kraftigt nedkyld och med en svår hjärnblödning.

Att han skulle överleva sitt aneurysm trodde få av läkarna. Och om det miraklet mot all förmodan inträffade skulle han aldrig få ett normalt liv.

Några år och 17 motbevisade läkare och ortopeder senare var Fredrik tillbaka på fötterna. 

Mot alla odds.

Han inte bara överlevde. Han tog sig tillbaka till handbollsplanen. Fast besluten om att bevisa experterna fel slet han ont på alla tänkbara sätt. Först med grundläggande rehab, därefter med att bygga upp kroppen igen. Men allt satt inte i köttet, även i anden har han kämpa.

– Efter hjärnblödningen hade jag mina depressioner där allt kändes skit. Att vara 25 år och plötsligt förlora hela sitt tidigare liv, det tog hårt på mig psykiskt. När man kommer ur den gropen har jag alltid landat hos handbollen, sporten har varit central i min kamp för att få en någorlunda normalt liv.

Hur mycket har du kunnat komma tillbaka rent fysiskt?

– 60-70 procent kanske, 80 procent som bäst. Dagsformen styr väldigt mycket. Jag lider fortfarande av kronisk huvudvärk, hjärntrötthet och annat som bromsar upp vardagen.

Vad har varit värst de senaste 14 åren rent psykiskt?

– Bitvis var jag suicidal. Det var många mörka tankar. Men handbollen har varit en drivkraft i mitt välmående. Både att spela och att döma, men framför allt har den sociala biten varit viktig.

Vad gör du idag?

– Innan hjärnblödningen var jag egenföretagare inom trädgårdsanläggning. Nu är jag förtidspensionerad på halvtid och arbetssökande på 50 procent. I 14 år har jag kämpat med att försöka hitta sysselsättning, men jag känner att det inte fungerar. Jag har testat på en del arbeten och varje gång jag misslyckas fysiskt, vilket tagit på psyket

Vad vill du göra?

– Jag vet inte. Vinna på lotto? Att döma handboll som regionsdomare med Ystad som bas är en bra grej. Där kan jag styra hur mycket jag klarar av.

Dessutom behövs det väl domare som aldrig förr?

– Ja, i vår region försvinner det fler domare än det tillkommer.

Fredrik Lindorffs karriär startade i IFK Trelleborg i början på 90-talet varpå han kom in på handbollsgymnasiet i Ystad som vänstersexa.

– Jag skolades in som högerhänt, men upptäckte efterhand att jag var vänsterhänt. Ändå fortsatte jag att spela med högerarmen, mest för att passa in. Min tränare, Per Carlén, märkte inget, haha. Det gjorde ingen annan heller märkligt nog.

I IFK Trelleborg gick karriären hyfsat. Men så ville livet, eller om det egentligen var döden, annorlunda. Efter hjärnblödningen var handbollen i många år bara en horisont. En drivkraft för att komma tillbaka.

– Jag började att spela med H43 Wheelers, ett rullstolslag, och tog det därifrån. Efterhand kunde jag spela vanlig handboll i Höganäs och Sierra från Ängelholm (båda klubbarna har lagt ned sina lag). Jag vann skytteligan två av åren.

Under ett spel i Trim-SM med OV Helsingborg var det dags för nästa stora skada.

– Höger axel gick sönder. Den är fortfarande kass, men jag har fått lära mig att spela kasta med vänsterarmen. Dessutom har jag bytt position till mittsexa. Kilona sitter där och inne på linjen behöver man ju inte skjuta de hårdaste skotten. Det jag saknar mest egentligen är känslan i handleden.

Det blev en ny paus. Men Fredrik Lindorff är inte typen som lyssnar till vad ödet verkar ha planerat för honom.

– De senaste åren har jag spelat i Skurup, men jag valde att lämna förra säsongen. Jag känner att jag har en till säsong i mig som spelare och det känns fantastiskt att kunna välja själv att efter 20/21-säsongen så får det vara nog.

Varför HK Björnen, det hårdaste gänget söder om riksgränsen?

– Jag trots med folket där; spelarna, styrelsen och dessutom är publiken helt underbar. Det är en bra klubb med vettig värdegrund. Jag har spelat där förut och vet känslan av att lira inför en fullsatt läktare. Jag ser otroligt mycket fram mot det, avslutar Fredrik Lindorff.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close