Nyheter

Ettanfotbolls utdömning av FHM: ”Gör rent hus med storstadsperspektivet”

Johan Englund, ordförande för Ettanfotboll, är på krigsstigen.
I ett öppet brev till Sverige politiker uppmanar han till att ”sluta se pengar till idrotten som en kostnad”.

I sin skrivelse riktar Englund stark kritik mot FHM:s beslut att begränsa åskådarantalet till 50, och från och med 1 oktober till 500.
”FHM förefaller att utgå från att en fullsatt Friends Arena eller Gamla Ullevi är rikslikaren, det normala, när i själva verket nästan alla elitfotbollsmatcher en normal säsong har en publik om mindre än 50 % av arenans maxkapacitet. FHM verkar också tro att de ca 1500 personer som normalt tar sig till IFK Luleås matcher eller de ca 2500 som ser Landskrona BoIS på plats i en match i Ettan, reser med tunnelbana eller buss, när i själva verket publik på arenor utanför Stockholm och Göteborg till stora delar reser med egen bil, cyklar eller går till evenemanget.”

Läs brevet i sin helhet här:

Den idrottspolitiska arenan ligger vidöppen i covid-19 krisens kölvatten
Kriser skapar inte bara problem, de skapar möjligheter också. Intresseorganisationen Ettanfotbolls ordförande Johan Englund skriver öppet brev till alla Sveriges politiker.

”Jag är gammal nog att ha varit med om en rad olika större kriser av olika typ; från 1970-talets oljekris och framåt. Alla kriser har sina specifika orsaker och karakteristika, men det finns gemensamma nämnare.

En sådan gemensam nämnare är att kriser inte bara skapar problem; de skapar möjligheter också. Vinnare ur en kris blir man om man direkt efter att ha vidtagit de åtgärder av defensiv karaktär man kan, också är kapabel att direkt börja arbeta med möjligheterna. Tyvärr är de flesta lite sena ur startblocken och klarar inte av att parallellt med krishantering också arbeta med möjligheterna som skapas.

I detta fall, med covid-19 pandemin, och med specifikt idrotten för ögonen, ser jag ett antal möjligheter för styrande i politiken, i hela landet. Här finns en idag helt öppen spelplan att etablera sig som initiativkraftig tankeledare i ett profilfrågeområde; frågor som ligger nära hjärtat hos alla miljontals idrottsaktiva och alla de miljoner svenskar som följer elitidrotten genom sina lag och idrottare. Här har ni era väljare. Jag lovar – de bryr sig mer än ni tror om vad ni har för ”idrottspolitik”.

Så – här kommer fyra konstruktiva och konkreta förslag till er idrottspolitik i närtid med anledning av Covid-19 krisen.

1. Gör rent hus med storstadsperspektivet och skeva verklighetsuppfattningar
Det är provocerande på vilket sätt myndigheter som Polisen och FHM nu remissyttrar sig med anledning av frågan om att gå från 50 till 500 personer.
FHM:s argumentation utgår från att större antal än 500 personer på ett idrottsevenemang utlöser ett omfattande resande med kollektivtrafik och att man inte kan hantera entréer, etc, på plats. Polisen anför att man vill ha kvar 50-personers taket för att man saknar resurser; ett argument man använder flitigt i olika sammanhang.

FHM förefaller att utgå från att en fullsatt Friends Arena eller Gamla Ullevi är rikslikaren, det normala, när i själva verket nästan alla elitfotbollsmatcher en normal säsong har en publik om mindre än 50 % av arenans maxkapacitet. FHM verkar också tro att de ca 1500 personer som normalt tar sig till IFK Luleås matcher eller de ca 2500 som ser Landskrona BoIS på plats i en match i Ettan, reser med tunnelbana eller buss, när i själva verket publik på arenor utanför Stockholm och Göteborg till stora delar reser med egen bil, cyklar eller går till evenemanget.

Slutligen förefaller man välja att helt bortse från (eller inte förstå) att elitfotbollsmatcher spelas under särskilda tävlingsbestämmelser som ställer upp omfattande krav på arrangerande förening med avseende på säkerhet, faciliteter och annan allmän ordning och reda, och att arrangerande föreningar i fotbollen är mycket duktiga på dessa arrangemang. Till detta kommer att fotbollen tagit fram det särskilda protokollet för att genomföra matcher, där man åtar sig en ännu mer rigorös organisation med ännu mer rigorösa rutiner. Det kan inte tolkas som något annat än ett direkt misstroende från myndigheterna; man bedömer uppenbarligen att den kommersiella idrotten inte kan agera professionellt i mötet med sina kunder och med samhället. Varför har politik och myndigheter det förtroendet för ägare av köpcentrum, livsmedelsbutiker, restauranger, reseföretag, m fl, men inte för den kommersiella idrotten?!?  

Förslag till politiken: Jag vet att ministerstyre inte är tillåtet, men på något sätt måste väl ändå politiken kunna s a s ta FHM och Polisen i örat och styra upp deras verklighetsbild så att de förstår att arrangörer i den kommersiella idrotten är minst lika professionella som t ex köpcentrum och kollektivtrafiken, som ju också berörs av Ordningslagen? Om inte, så gör tydligt att ni i politiken förväntar er att FHM och Polisen på exekutiv nivå (skippa juristerna) bjuder in företrädare för den kommersiella idrotten som kan utbilda om verkligheten.

2. Investeringar i idrotten är lönsamma för samhället
Framsynta politiker inser och erkänner idrottens viktiga roll i att ”ta omhand” de negativa effekter covid-19 krisen skapar för många familjer och närsamhällen. Sådana politiker ser pengar (till verksamhet) och andra resurser (som t ex till infrastruktur) till idrotten som den goda investering i det samhällsekonomiska den verkligen är. Fotbollens solitt akademiskt förankrade Social Return on Investment-kalkyl, som ju bara har ca två år på nacken, visar ju verkligen att detta är sant: en investerad krona idag ger tio tillbaka för samhället över några års tid. Den Hållbarhetsrapport för 2019 som vi i Ettanfotboll publicerar inom kort visar att bara våra 32 föreningar i Ettan, från Luleå i norr till Lund i söder, levererar ca 500 MSEK årligen i samhällsnytta.

Förslag till politiken: Sluta se pengar till idrotten som en kostnad. Uppdra åt Riksdagens utredningstjänst att räkna på investeringskalkylerna och landa i samsyn kring lönsamhetskalkylen. Våga sedan se problemet med att envisas med att tala med endast RF om investeringarna i idrotten. Dela med er av investeringskalkylerna till SKR och sätt öronmärkta pengar via kommunerna (inte RF) i en särskild tilläggsinvestering i idrotten för ”omstart Sverige”. Får inte kommunerna extra resurser till idrotten de kommande åren kommer det att bli ett besparingsområde istället för ett investeringsområde, Kommunernas aktivitetsstöd (baseras på samma nyckel som RF:s) är ett effektivt och rättvist distributionssystem.

3. Krisen skapar möjligheter att arbeta tillsammans
Idrotten – och särskilt den kommersiella idrotten – lider av den brist på kunskap och insikt som uppenbarligen finns om branschen på många håll: Tyvärr inte minst från myndigheter som Polisen och FHM (Vad gäller FHM, svårt att förstå, eftersom man samtidigt ofta talar om idrottens stora betydelse för folkhälsan).

Här – menar jag – finns nu en unik möjlighet att sitta ner tillsammans, alla berörda, och samtala sig fram till lösningar gemensamt; Fotbollen, Polisen, FHM och politiken.
Jag kan förstå att FHM har mycket att göra, men det är ju inte konstruktivt att som FHM – i alla fall inledningsvis, vet jag med säkerhet – skicka fram bara sina jurister i de möten man har med sakkunniga inom idrotten.

Förslag till politiken: Bjud in alla parter (på exekutiv nivå, skippa juristerna) till ett gemensamt möte och lämna inte rummet innan man kommit överens om en konstruktiv lösning på 50/500/500+ personers problemet. Den eller de politiker som tar ett sådant initiativ och lyckas kan erövra hjältestatus.

4. Den kommersiella idrotten är en bransch i kris nu, men 2021 blir det stora krisåret
Den kommersiella idrotten har under 2020 tömt ut alla sina reserver och det kommer därför att bli värre innan det blir bättre. Därför behöver den kommersiella idrotten snabbt få tydliga besked om krisstöd under 2021. Det borde var en självklar del av ”omstart Sverige”. Nu har den ju den kommersiella idrotten ännu ingen gemensam branschförening. Men fotbollen har faktiskt tre branschföreningar i kraft av de tre intresseorganisationerna som företräder de 32 föreningarna i Allsvenskan/Superettan (SEF), de 32 föreningarna i Ettan herrar (Ettanfotboll) och de 28 föreningarna i Damallsvenskan och Elitettan (EFD). Hockeyns SHL och Hockeyallsvenska intresseorganisationer finns också. SvFF och Hockeyförbundet är också starka förbund med bra kunskap om de kommersiella delarna av sina idrotter.

Politik och myndigheter vill i denna pandemi-kris föra diskussionerna med RF. Tyvärr har det tydligt visat sig att RF inte kan representera den kommersiella idrotten.
Nu fastnar den kommersiella idrotten i stället i någon slags limbo mellan kulturdepartementet, inrikesdepartementet och finansdepartementet, där alla förefaller att skicka runt Svarte Petter och till slut tar den klassiska utvägen med remissförfarande. Hade näringsdepartementet ägt frågan om den kommersiella idrotten hade det sannolikt blivit mycket mer tryck i frågan, ägarskapet hade varit tydligt och effektiva stödåtgärder hade kommit fram snabbt. 

Förslag till politiken: Dra ihop de berörda statssekreterarna från olika departement och bjud in företrädarna för de största kommersiella publikidrotterna (SvFF, SEF, EFD, Ettanfotboll, SHL och Hockeyallsvenskan…). Det är NU man måste dra upp riktlinjerna för stödåtgärderna till den kommersiella idrotten framåt: 2021 ser ut att bli ännu tuffare för denna bransch än vad 2020 varit!

Öppningen inom det idrottspolitiska området har aldrig varit tydligare och covid-19 krisen skapar möjligheter för framsynta politiker att vinna väljarbas. Det ska bli spännande att se vem eller vilka partier som nappar först!”

Johan Englund
Ordförande
Intresseorganisationen Ettanfotboll

Relaterade artiklar

Back to top button
Close