Max dröm: OS i Paris 2024

Målsättningen är att bli snabbast någonsin i Sverige och att kvala in till OS i Paris 2024.
– Det är fullt realistiskt och för mig är Malmö idrottsakademi en otrolig trygghet och tillgång som hjälper mig att bli så bra jag kan bli, säger Max Hrelja.

Upptäckte talangen tidigt
Tidigt i ungdomsåren märkte Max Hreljas omgivning att han hade en unik egenskap.

Snabbheten.

Som en liten vessla pep han förbi sina kamrater på skolgården i Linköping och initialt hamnade han, som så många andra svenska ungdomar, på en fotbollsplan.

– Där svek dock min bolltouch. Någon fotbollsspelare var det nog aldrig meningen att jag skulle bli, säger Max.

Spontanidrottade länge – började satsa sent
Efternamnet Hrelja har kroatisk klang, hans farföräldrar kom därifrån till Sverige som arbetskraft under 1960-talet. Där blev familjen kvar.

– Som elvaårig hittade jag friidrotten eftersom jag tidigt fått höra att snabbheten skulle kunna ta mig någonstans. Länge var det spontanidrotten som jag ägnade mig åt, men efterhand började jag satsa på sprintgrenar.

När bestämde du dig för att verkligen satsa?

– Det finns olika nivåer i satsning, men i de äldre tonåren kom det målsättningar med juniormästerskap och annat och jag märkte att jag kunde hävda mig på seniornivå. Då blev allt annorlunda.

– Min första stora internationella tävling ägde rum i Colombia i juli 2015 på ungdoms-VM i Cali. Jag tog mig från försöken vidare till finalen och kom på en femteplats. Men det var just den där känslan av att tävla på en fullsatt stadio och i strålkastarljus på kvällen. Det gav en wow-känsla och man blev extremt sugen på att fortsätta efter det.

Landets vassaste häcklöpare
Efter studenten gick flytten till Malmö och satsningen på friidrotten blev helhjärtad. Han började tävla för MAI, vilket fortfarande är fallet, och den idag 23-årige Max Hrejla är Sveriges just nu vassaste pjäs på 110 meter häck.

Och på 60 meter häck för den delen. Tidigare i år vann han SM-guld på nytt personligt rekord: 7,73.

– I Malmö är friidrotten väldigt mycket större än i Linköping. Här finns en annan tradition och man får en annan press på sig förväntningsmässigt. Att få tävla på hemmaplan i Malmö var en härlig känsla.

Valde dansband framför rock?
Kvickheten har gett Hrelja meriter på såväl 100 meter (PR 10,63) och 200 meter (PR 21,93) – men sedan en tid har han valt ”sin” gren.

När blev det just 110 meter häck som gällde – och varför?

– Det var ganska sent faktiskt. Ännu som 18-åring tävlade jag i allt, även på 100 meter. Det gick i perioder vilket som var roligast. Till slut tyckte jag att häcklöpningen lockade mer, där finns en annan utmaning som jag tycker om.

Men häcklöpning har ju inte lika hög status? 100-meterslöpare är rockstjärnor. Häcklöpare är mer… dansbandsbasister i jämförelse?

– Jo, lite så är det ju. Men säg så här: står man bredvid en häck som är 1.07 hög så inser man att det innebär en extra spänning och svårighetsgrad. Det är mer finess och teknik än att bara springa 100 meter.

Bolt var idolen men fascinerades av häcklöparna
Vad hade du för förebilder?

– När jag växte upp var det Usain Bolt, under hans prime, som delvis gjorde att man fastnade för friidrotten. Det var show när han tävlade. Sedan har häckförebilderna varit flera olika. Häcklöpningen är inte den som får mest tv-tid på en gala, men det är något fascinerande med det.

Varför?

– Jag vet ju att de bästa 110 meter häcklöparna även springer under tio sekunder på 100 meter. Ändå väljer de en tekniskt svårare gren. Jag var ganska länge lika bra på båda grenarna, men tekniskt sett är jag ganska vig och rörlig. Är man stel och har svårt att hitta rätt positioner är det svårt att bli bra på häcklöpning. Jag har haft mycket gratis i min häckteknik tack var det.

Omedelbar tillgång till specialisthjälp
Vad har Malmö idrottsakademi betytt för dig?

– Sjukgymnastiken och den förebyggande träningen med Rickard Dahan på Kulan är det jag haft mest praktisk nytta av. Det är jätteskönt att vara en del av elitprogrammet – inte minst psykiskt är det en lättnad. Jag vet att jag har specialistkompetens och omedelbar tillgång till den dessutom. Man vet att det går snabbt att få bra hjälp. Oron infinner sig aldrig vilket annars kan vara påfrestande för skallen.

– Till och från har jag exempelvis problem med baksidan av låren. För ett tag sedan fick jag en minibristning och då fick jag verkligen bra hjälp snabbt inklusive magnetröntgen. Det sparar tid som är extremt värdefull. Kommer man igång med rehabträningen snabbt återhämtar man sig tidigare.

– Sedan kommer det nya grejer på varje år vilket är spännande att följa. Jag har nyttjat varenda kompetens som funnits under Malmö idrottsakademi under åren. Speciellt är det viktigt med kosten.

Måste slå svenskt rekord för att nå OS
Vad tränar du annars för?

– Vi har en oviss sommar framför oss. Det enda mästerskapet som finns är OS, och det är inte realistiskt att satsa dit just nu. Kvalgränserna är oerhört hårda och jag måste slå svenskt rekord för att nå dit, 13.35. Bara en svensk har varit på den nivån; Robert Kronberg som var i OS-final i Sydney 2000. Över huvud taget är det inte många svenskar i modern tid som varit liknande finaler.

Du är 23 år nu – när peakar en sprinter i häcklöpning?

– Det är oerhört varierande. När det kommer till kort häcklöpning så är det klart senare än i många andra grenar på grund av det tekniska momentet. Många är som bäst när de är runt 30. Förhoppningsvis har jag ett antal år kvar.

”Man måste satsa högt och hårt”
Hur bra kan du bli?

– Man måste satsa högt och hårt. Jag har sagt att en stor målsättning, som är rimlig, är att jag vill slå svenskt rekord och bli den snabbaste häcklöparen genom tiderna. Då är man även på en hög internationell nivå. Drömmen är att få springa ett OS och slår man svenskt rekord hör man ju hemma där. Därför är OS i Paris 2024 inte orealistiskt, avslutar Max Hrelja.

Foto: Bildbyrån