skanesport_desktop-panorama-1

Nyheter

”Lille” Melker Heier har växt in i BoIS-kostymen – ”En viss revanschkänsla”

Tänk er att växa upp i en stad som till stor del definieras av sitt fotbollslag.
Från att som knattespelare sälja lotter på matcherna och vara bollkalle till att kämpa sig till ett A-lagskontrakt – och sedan bli hjälte på stopptid.
Melker Heier fick i helgen uppleva något av det vackraste fotbollen har att erbjuda.

Alla som har någon form av relation till fotboll och växt upp i Landskrona är ytterst medvetna om vikten av att BoIS mår bra.
Klubben har mer än någonsin kommunicerat ut att den är en elitklubb grundad på lokala talanger och en av de mest lokala är Melker Heier. 19-åringen (20 om två veckor) har växt upp i Häljarp fram till nio-tioårsåldern, då gick flytten in till centrala Landskrona och spel med Wormo i två-tre år – innan det blev Landskrona BoIS för hela slanten.
– Farsan, Sven Matanovic, var faktiskt med i BoIS A-trupp ett tag, men utan att faktiskt göra någon match. Det gjorde däremot kusin Tvarko Matanovic (ett mål på två träningsmatcher 1983). Farsan och Tvarko bildade anfallspar i Borstahusens BK ett tag, säger Melker, som även haft en talangfull syster i fotbollens tjänst.
Knäskador kortade dock samtligas karriärer.

Många får sina första starka fotbollsminnen runt tioårsåldern. Då pratar vi i ditt fall 2010, när Henrik Larsson var tränare, Max Mölder spelare – liksom för övrigt Niklas Nielsen och Philip Andersson – och laget slutade femma i Superettan. Kommer du ihåg något från det?
– Jag kommer absolut ihåg den tiden då Henke var tränare. Ralani, Sydafrikanen, var en spelare jag verkligen gillade att titta på.
Va!? Du minns alltså inte Max Mölders oerhörda elegans på planen?
– Nej, jag vet att han var högerback.
Och målvakt, brukar han påpeka?
– Ja, jo. Jag har sett återskapandet av hans ”fantastiska” räddningar….
Var du annars en sådan där grabb som följde BoIS slaviskt?
– Ja, ganska mycket åtminstone. Jag har varit bollkalle många gånger, vi i laget sålde lotter, det delades ut Sunes Magasin och jag har dömt cuper och sådantl där. Då blev det som en pojkdröm att en dag få spela i A-laget inför publik.

Någon spikrak väg till BoIS A-lag har det däremot inte varit.
Den idag 181 cm långe Melker väger in på 68 kilo. En stabil påg kan tyckas, men fysiken har många gånger varit hans aber. Åtminstone har tränare och ledare ansett det.
– Jag fick inte så mycket speltid under ungdomsåren. När jag var 14-15 år var jag väldigt sen i min utveckling, och jag låg efter i puberteten och med fysiken ända upp i U19-laget. Ofta fick jag höra att jag var för liten.
Således blev det inga vägar in i distriktslag och så vidare.
– Jag kom till näst sista uttagningen någon gång, men fick då spela mittback och gick inte vidare. Trots att jag var en djävel på att glidtackla!
Vändningen blev en privat resa till Spanien i början av 2019.
– Jag pluggade spanska i Madrid som utbytesstudent från februari till juni. Jag höll igång med ett lag, Intersoccer Academy, som hade både en skola och ett klubblag. Men det var mest på skoj. Så man kan nästan säga att jag vilade mig i form och under den perioden växte jag väldigt mycket.
För ett år sedan började Melker Heier få ”sniff” på A-laget på allvar.
– Då hade jag gjort debut på konstgräset mot Eskilsminne, men matchades med U19 och fick ett fåtal träningar med A-truppen. Det var bara att nöta och nöta, och det gör jag fortfarande.

För ett knappt år sedan tog Heier studenten från ekonomiprogrammet på Polhemsskolan i Lund.
Vad gör du utanför fotbollen under dagarna?
– Jag har en provanställning som budbilsförare åt Colorama i Staffanstorp. Det är i princip ett heltidsjobb.
Hur funkar det att kombinera pendling, jobb och en elitsatsning?
– Det är tufft, men genomförbart. Man måste vara disciplinerad om man ska sköta det. De på jobbet har förståelse för att man spelar på den nivån.
1 juni flyttar Melker in i en trerummare i centrala Landskrona tillsammans med lagkompisen Hampus Fehrm.
Hur fan ska det gå?
– Hård disciplin, som sagt…

I bortamatchen mot Öster fick Melker heier göra sin debut i Superettan.
Det slutade med att han krutade in 1-1 på stopptid.
Vad betydde målet för dig personligen?
– Det var ett kvitto på att om man tror på sig själv så kan allt gå. Jag visade det mot Öster och har motbevisat alla tränare som genom åren petat mig på grund av min storlek. Där och då i stunden var det naturligtvis bara ren glädje, men så här i efterhand kan jag även känna en viss revanschkänsla.
Vad behöver du utveckla för att ta nästa steg i din utveckling?
– Jag vill inte säga att jag jobbar mest med fysiken, jag vet om att jag kan spela fotboll och trivs med vikt och längd idag. Jag är en tvåvägsspelare som kan passa, dribbla och skjuta – det är bara att fortsätta gnida på. Jag vill bli mer komplett.

Det måste har varit en skön känsla att glida ner på första träningen efter Östermatchen?
– Verkligen. Men inte bara för det där målet. Vi har en väldigt bra sammanhållning i laget. Alla har samma visioner och vi märker att vi har någonting bra på gång.
Vad för visioner?
– Att vi ska fortsätta att bygga på det vi skapat.

Avslutningsvis. Vart är du om fem år?
– Då är jag heltidsproffs, vem vet, kanske i Landskrona.
– Och Hampus har flyttat ut…

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close