skanesport_desktop-panorama-1

Nyheter

Snickaren från Fäladen har spikat klart – ”Jag har fått kämpa i uppförsbacke”

Johnny Lundberg var en förebild.
Fredrik Jensen en annan.
Nu har Robin Hofsö äntligen fått sitt genombrott i klubben har varit ämnad för att spela, men behövde 27 år för att bli bra nog.

Som liten på stod Robin Hofsö på engelska läktaren, rullade ut banderoller i HIF-derbyn, och såg storebror Johnny Lundberg (bilden nedan) fräsa runt i Landskrona BoIS tröja. Samma klubb han själv representerade under ungdomsåren.
Idag tog ”The Hoffmeiseter” revansch på alla tvivlare och bevisade för hela fotbollssverige att han duger.
Vägen dit har dock inte varit spikrak. Efter att ha värvats från BoIS har han varit antingen skadad eller petad. Nu står han där som ett bevis att BoIS värvningsstrategi, kryddat med tålamod och förtroende, faktiskt fungerar.
Sannolikheten att Hofsö kommer att kunna bli ännu bättre är dessutom rimlig av en uppenbar anledning, men vi kommer till det.

På Fäladen i Landskrona växte Robin Hofsö upp med en såväl geografisk som emotionell närhet till Landskrona BoIS. Storebror Johnny Lundberg spelade för Landskrona BoIS 2001 till 2006 och återvände efter fotbollssparkande i FC Nordsjälland, Halmstads BK och norska Sandnes till hemstaden säsongerna 14-15. Lundberg var en lagkapten, en stark försvarare och på det sättet ganska olik lillebror Robin.
Farbröderna på Landskrona IP känner dock igen ett speciellt karaktärsdrag. Intensiteten. Hofsö spelade i BoIS 2015-2015, men hade då en helt annan roll. Mycket mer i skymundan. Två mål på 30 framträdanden blev det då.
– Då var jag en spelare som bara gick in och körde. Nu är jag en mer färdig fotbollsspelare.

När Hofsö efter 25 sekunder gjorde 1-0 genom att efter en maxlöpning forcera in ett inlägg var det ett klassiskt Hofsömål.
Men 3-0-målet definierar nästan hans spelsätt ännu mer. En förlorad djupledsboll krigas tillbaka och tas tillvara på. När andra forwards stannar av fortsätter Robin sin maxlöpning.
På det viset påminner Robin Hofsö om en annan skånsk spelare. Nämligen TFF:s kultspelare Fredrik Jensen. Bara delvis rent fysiskt. Eftersom Jensen var ett fysiskt unikum som med tanke på alla knäskador och smärtor borde varit idrottsinvalid med klippkort på morfinmottagningen. Inte en löpmaskin, enväxlad som en atlantångare, som med svart blick skrämde livet ur diverse allsvenska försvarare.
– Jag köper liknelsen med Fredrik Jensen. Jag såg honom spela många gånger. En otrolig spelare.
Ni är båda pitbullterrier med hemska maxlöpningar så fort bollen är i närheten?
– Han var både en bulldog och en retriver. Han löpte kopiöst mycket och in i allt. Vi är likadant byggda.
Jo, men främst mentaliteten ni har gemensamt också?
– Faktiskt. Jag har fått kämpa i uppförsbacke på sistone. Detta är tredje året i BoIS och nu börjar vi hitta rätt. Jag har fått en roll som passar mig.
Det måste hela tiden ha varit en pojkdröm, för en Landskronapåg som dig, att få spela inför publiken på IP och få det där erkännandet som så få faktiskt får?
– Ja, det är klart. Man har skapat sig erfarenhet genom at gå till Höganäs, Wormo och sedan Eskilsminne – där det lossnade. Sedan dess har jag suttit i kläm ett tag i BoIS. Det har bara varit att kämpa.
Andra kanske väljer ett mindre jobbigt alternativ och börjar prata om vikten om speltid.
– Jo…

När du stod där på planen som tvåmålsskytt efter 20 minuter. Publiken jublade och hela världen var ett stort randigt fluffigt BoIS-moln; var det din hittills största stund som fotbollsspelare?
– Nja. Det är klart att man njöt enormt då. Men det är inte mycket som slår avancemanget till Superettan i höstas med den här gruppen.
BoIS är det bolltrillande laget som alltid behöver en håll käften-avslutare på topp. Du passar bra in på så sätt?
– Jo, jag passar fint in. Laget har många fina bollspelare och jag är inte tikitakaspelaren egentligen, men bidrar med annat.

Ditt 3-0-mål var någonting som Fredrik Jensen hade varit stolt över. När andra forwards hade slutat löpa, och därigenom aldrig kunnat få tag i bollen, så fortsatte du. Ett klassiskt snickarmål.
– Var avslutet också ett snickaravslut?
Nej. Det var väl mer ett thailändskt massageinstitut-avslut? En läcker liten känslig chip.
– Sant. Fredrik hade pangat upp den i nättaket.

Du är snickare precis som Fredrik Jensen. Snickaren från Löberöd vs Snickaren från Fäladen.
– Inte längre. Jag gjorde sista dagen igår.
Va?
– Det var ett medvetet val. Jag har varit ganska trött på det en längre tid.
Ska du bara fokusera på fotbollen nu?
– Nu har jag tre veckors semester, sedan får vi se. Jag kanske kan bli en resurs inom skolvärlden som vikarie eller något. Jag vill göra någonting nytt och känner mig färdig med det andra. På så sätt tror jag att det kommer att gynna mig som fotbollsspelare. Jag hoppas kunna lägga lite extra krut på fotbollen.
Är det massa lagkamrater, tränare och styrelsemedlemmar som bett dig att bygga ut deras verandor, badrum och sådant?
– Nej nej. Jag sa från första början att något sådant INTE var aktuellt.

Foto: Christoffer ”Luggen” Borg Mattisson, Bildbyrån

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close