skanesport_desktop-panorama-1

Nyheter

Wihlstrand om självförtroende, crossbollar och snickesnackande motståndare

Inför säsongen pratades det om att Philip Andersson och Andreas Murbeck skulle bli ett synnerligen starkt mittbackar.
Men det är Viktor Wihlstrand som imponerat mest på den positionen.
Utsedd till månadens mittback, två mål på kontot och vice lagkapten i ett lag som leder serien.
– Självförtroende betyder massor, säger ”Rambo”.

Från spel i division två till Hittarp – till att successivt växa ut till en av Superettans bästa mittbackar.
Viktor ”Rambo” Wihlstrand har utvecklats säkert och stabilt och framför allt; han har knappast nått sin peak ännu.
Om vi börjar med dagens match. Sundsvall sade sig ha som plan att stressa dig och din backlinje för att ni skulle börja göra misstag och slå bort bollar. Sundsvalls tränare menar att de lyckades rätt bra med det, men jag ser det annorlunda. Ni hade väl rätt bra koll?
– Nja. De pressade oss högt och det var svårt för oss att spela oss ur den som vi ville. När jag vill bollen från Philip så fick jag ofta spela hem till Amr i målet.
Men det är ju lugnt? Han är ju målvakternas Xavi på det sättet?
– Jo, det är sant.
Och Sundsvallspelarna pressade inte med maxlöpningar som Hofsö gör?
– Nej. Hoffa var ett monster idag igen. Det är skönt att ha honom i laget.
Är han lika bindgalen träningarna?
– Jag han river på rätt bra där.
– Hallenius i Sundsvall tjurrusar inte på samma sätt. Han täcker ytor så jag inte kan trä upp passningar centralt i banan istället. Det bidrog till att vi inte etablerade mycket eget spel.
Å andra sidan behövs inte efter 1-0 till er efter 12 minuter? Då är det ju Sundsvall som måste bjuda upp till dans?
– Nej, men det var utmanande för oss.

Hur fungerade mittbackssamarbetet med dig och Philip annars? Han var lite darrig emellanåt, spelovan kanske, och det verkade sätta sig lite i skallen?
– Vi stöttar varandra hela tiden. När Philip slår bort en passning, eller om jag gör det, är någon framme direkt och lugnar ner situationen. Vi börjar bli härdade och luttrade, för vi vet att det händer emellanåt.
För din egen del måste jag säga att du utvecklat passningsspelet? Inte lite – utan enormt mycket. Det är inte alibipassar till sittande mittfältare – utan crossbollar på 60 meter på läppen på yttermittfältarna?
– Jag tycker själv att jag har utvecklat spelet med boll mycket, och det beror på sättet vi spelar i BoIS. Där förväntas det av en mittback att vara bollskicklig. Crossbollarna vet jag att de fungerar eftersom motståndarna ofta krymper ytorna centralt – och då blir det ytor på kanterna där våra mittfältare gör sig spelbara. När rutin och självförtroende kan kombineras som för mig just nu utvecklas man väldigt mycket som passningspelare.
– Jag har ändå varit ganska passningskicklig tidigare, flikar Viktor ödmjukt in. Men visst har jag utvecklats markant. Speciellt när det kommer till värderingarna.

Hur mycket betyder självförtroende för en mittback?
– Väldigt mycket. Det gör att man tar de jobbiga besluten. Tar de avgörande passningarna och på så vis gör skillnad. Annars gömmer man sig och vågar inte bidra offensivt.
Mot Sundsvall sattes du ganska tydligt på prov på ett annat sätt än tidigare?
– Exakt, och det var jätteskönt att jag fick ett kvitto som visar att jag håller på den här nivån. Det funkade i division två och det funkar i Superettan.
Du vet vad nästa fråga är när du säger sådär?
– Om det funkar i Allsvenskan? Det återstår förhoppningsvis att se. Jag har anpassat mig till varje nivå tidigare och vill såklart dit.
Förr eller senare kommer det en svacka. Hur kommer detta Landskrona BoIS att hantera motgång? För likt döden och skattmasen är den oundviklig.
– Sedan 2019 har vi inte förlorat många matcher. Men vi har haft perioder då det gått tyngre och vi har tagits oss ur dom. Jag är övertygad om att det här laget har förmågan att resa sig.

Viktigast av allt. Vilken är din favoritlåt med Peps Persson?
– Den som går: ”För mycket snicke-snacke snack. För mycket tissel-tassel tassel”
Ah. ”Hyreskasern”. Bor du själv i en hyreskasern?
– Nej, jag pallar inte en hyreskåk. Jag bor i en villa.
Vem snickesnackar mest på en fotbollsplan?
– Pontus Engblom i Sundsvall. Lätt.

Foto: Christoffer ”Luggen” Borg Mattisson.

Oh BoIS – vilket vackert läder

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close