skanesport_desktop-panorama-1

Nyheter

Yzzzstad föll i sömnig premiär – ”En riktig pisstart”

Ystads IF förlorade sin premiär i Handbollsligan, mot Hallby av alla lag.
Anfallsspelet hackade som en Fiat i minusgrader och det kostade 24-25 i en premiär som hade mycket i övrigt att önska. Från de flesta.
– En riktig pisstart på säsongen, suckade tränare Carlén.

Ystad gjorde inte ett spelmål de första tio minuterna.
Bortkastade bollar, naiva skott I block – och mängde med missar från kanterna.
Hallby hade låga att gå ifrån ordentligt i matchinledningen och hade 4-1 mot laget många tror ska vinna serien, men Niklas Kraft svarade för flera fina räddningar som planade ut uppförsbacken YIF trampade i.
Publiken satt tyst. Som om de glömt bort hur man gör när man går på handboll. De hade glömt att ta med klappor från entrén och visste inte riktigt om de fick skrika, svära och hytta med armarna. De satt vilsna utplacerade i en restriktionsanpassad arena och var tystare än under julaftonmorgonens bön i kyrkan. Till och med DJ:n höll ett tempo som producenter på P1:s sjövädersrapport.
Allt var som en syslöjdslektion med en dov bakfylla
Det skulle dröja en kvart innan Kim Andersson bombade i YIF:s första kvittering: 5-5. Kim var dessutom på lekhumör. Någon minut senare gick han på genombrott och knorrade så att den äldre (och sannolikt svårflörtade) herren framför mig i gubbkeps lyfte händerna som en nyfrälst och applåderade med sina stora nävar.
Samma nävar, som såg ut att ha ett långt liv bakom sig i ett hantverkaryrke, började klappa när Simon Nyberg byttes in, tog initiativ och gjorde mål efter en fräck front ute på vänstersex.

I YIF var det dock inte så mycket arbetarklassaura. Spelarna såg mer ut som blyga gosskörsmedlemmar och marinsoldater redo för krig. Och ni vet det där med snälla pojkar som inte får kyssa vackra flickor. Det är väl bara i Ystad man kommer undan med det, ända sedan tiden då Starshine var stadens afrodisiakrelaterade centrum.
Det hade normalt sett straffat sig hårt, mot ett bättre lag. Nu var det trots allt ”bara” Hallby som stod på andra sidan – ett lag som tappat sina tre främsta målgörare från förra säsongen och ersatt dem med pjäser från en hylla lägre ner och sett bedrövliga ut under försäsongen. Därför räckte 13 gjorda mål i första halvlek till att gå till pausvila – 13-12.

Om det blev blev bättre efter paus?
Det raka svaret var – hel to the no.
Tre raka Hallbymål, ett genom brott av Kim Andersson av ren vrede och efter en stund stod det 14-17 på tavlan. Uppförsbacke igen.
”Det gäller att göra jobbet” är en av idrottens många hopplösa klyschor. Men så länge man ”bara” ligger under med två-tre bollar mot Hallby verkar det vara svårt att motivera sig till just det där smutsiga grovjobbet. Det som kostar blåmärken och kräver mod.
”Det är bara Hallby, det löser sig. Kim eller någon annan löser det” – verkade spelarna (och publiken tänka).
Med knappa kvarten kvar och underläge med 18-20 började det dock bli lite stressigt. I försvarsspelet jagades det boll istället för att bara förstöra. I anfallen hoppades det halvhjärtat in i situationerna från nio meter för att avslutas med handledsskruvar en meter utanför.
Ni verkade vilja mindre?
– Det köper jag inte, sa tränare Oscar Carlén.
– Jag är nöjd med hur laget kämpar trots att mycket går dem emot. Någonstans ser jag ändå en krigarinställning.

Förmodligen har han rätt. Kanske dömer vi YIF extra hårt bara för att de förväntas vinna stort men inte gör det.
Viss spänning skulle det bli ändå. Det krävdes att Hallby gjorde några enkla misstag, kastade bort bollar och sköt straffar utanför, för att YIF skulle kunna komma ikapp. 21-21 med åtta minuter kvar.
Ärmarna hade kavlats upp. Snuset hade spottats ut. Blicken hade blivit svart.
Åtminstone hos Hallbys fryntlige busschaufför mitt emot pressläktaren…

Med drygt tre minuter kvar kastade Hallby in 22-25 i öppen kasse efter ett tekniskt fel i numerärt underläge. Det var kniven som vreds om.
Kim Andersson gjorde det enkla.
Erik Hvenfelt knep en straff.
Niklas Kraft räddade en boll på mållinjen.
Men YIF-skutan redan dömd till förlisning.

– En riktig pisstart på säsongen, summerade Oscar Carlén och ringade in kärnproblemet:
– Vi fick inget flyt i vårat anfallsspel över huvudtaget. Det är där vi tappar matchen.
Vi fick träff i försvarspelet och Niklas Krafth var bra, suckade Carlén.
Hans coachning undet matchen var aktiv.
– Vi letade och lettade efter lösningar. Kanske letade jag för mycket – med tio olika uppställningar. Man vill ju hitta någonting som fungerar, men idag var det ganska lite som gjorde det.

Hallbys tränare Jesper Östlund var såklart nöjdare.
– Det är helt sjukt att vi vinner den här matchen. Det har sett riktigt dåligt ut under försäsongen. Alltså riktigt riktigt dåligt… Men grabbarna stred verkligen för varandra idag och det var någonting positivt att ta med oss på många sätt.
YIF kanske underskattade er?
– Det vet jag inte. Men du hade ju tippat oss sist så jag, flinade den uppenbarligen flitigt läsande Skånesportfantasten Östlund.
Jamen va fan? Nio har sett ut som en påse nötter och är svårbedömda. Och hade jag tippat Aranäs sist hade jag fått Hallbäck över mig?
– Jaja, vi kanske kommer sist, vem vet, avslutar Östlund med glimten i ögat.

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close