Hasse Backe om twitterpåhopp, maxlöpningar och rollen som TV-expert
Han kunde levt ett stilla pensionärsliv.
Men väljer att jobba med europeisk toppfotboll som TV-expert istället – med det största arenorna som arbetsplats. Och fortfarande ringer det klubbar som vill ha honom som tränare.
Möt Hasse Backe; 69-åringen som skiter i sociala medier, drömmer om att förändra svensk fotboll och vet när han ska hålla käft.
Det är Champions League-matchdag i Malmö.
Hasse Backe slår sig ner i en fåtölj inne på Kulan och hälsar glatt på Rickard Dahan, vars kontor vi fått låna tillfälligt.
Inte ett ord om Zlatan, trots att kvällstidningarna bara någon timme tidigare publicerat att han är skadat på nytt.
– Jag har det för djävla fint, säger Backe med ett kroppsspråk som gör att det inte går att ens reflektera att fråga varför.
– Malmö-Juventus idag. Sedan drar vi till Liverpool imorgon, fortsätter han och berättar om alla destinationer och arenor under höstvintern som om de vore exotiska stopp på en karibisk kryssning – inte arbetsplatser.
Som TV-kommentator har han funnit en ny roll inom fotbollen. Det var nästan tio år sedan han senast hade en klubb och efter förbundskaptengiget i Finland som avslutades i förtid i december 2016 har det inte blivit mycket coachning.
Syssloslös har han dock inte varit. Förutom TV-jobbet är han bland annat inblandad i Gameinsight – en site som är något av en utbildningsportal för fotboll.
Fotbollen blir ju mer och mer digitaliserad på olika sätt. Både för spelare, tränare och publik. Det är namn på ytor, det är sittandes ståendes och flygandes wingbacks och ytterytor och pixlar på skärmar som ska ge millimeterrättvisa och curlade bollar som väger 12 gram och fan och hans moster. Det är inte längre vänsterbackar, motlägg och jordiga knän. På gott och ont.
Andra siter, som Playmaker AI, har öppnat upp en helt ny värld av fotbollsfakta som konstant bryter ner sporten till detaljnivå. Hur många lag vinner flest frisparkar på offensiv planhalva? Vilka har bäst tacklingsprocent. Vart landar ett visst lags hörnor i 69,4 fall? Och så vidare.
Hur mycket hårda fakta tål TV-publiken under en fotbollsmatch och när blir det krystat?
– Playmaker AI introducerade jag för TV4 en gång i tiden faktiskt. Gameinsight har jag inte börjat använda – ännu. Man får passa sig väldigt noggrant. Jag läste analyser från ”Total Football Analyses” inför dagens match med fakta för spelare och lag. När jag började scrolla var det 292 sidor med PRECIS allt in i minsta detalj. Jag tror att TV-tittaren kan ta emot ytterst lite av det. Jag använder sådana fakta minimalt.
Memorerar du vissa fakta och smashar in dem när det uppstår en situation i matchen?
– Nja, jag förbereder mig lite. Men som TV-expert är det inte min roll att sitta och berätta och rabbla statistik. Då är det bättre att jag är tyst. Allt oftare är jag tyst. Blir det frispark och alla ser varför finns det ingen anledning för mig att ta på mig en berättarroll.
– Min roll är att förklara varför. Varför blev det mål. Varför blev det si och så?
Hur mycket har du förändrat ditt sätt att jobba under de här tio åren? Många TV-experter reagerar ofta ganska starkt verbalt på vad som händer utan att, som du säger, förklarar varför – utan bara är så inne i spelet.
– Jag har förändrats mycket. Många i min roll tänker säkert ibland att man måste säga någonting hela tiden. Men nej. Ibland är det bättre att bara vara tyst. Sedan handlar mycket om orsak och verkan och som sagt, förklara varför det blir mål eller en viss matchbild, exempelvis.
Är det en slutsats du kommit fram till själv?
– Nej. Det är feedback från personer som jag litar på. Lasse Granqvist exempelvis. Han är enorm på att analysera och planera.
Ge ett exempel?
– Han tänker på sådant hela tiden. På vägen till Malmö idag poängterade han att vi inte får bli några Malmö FF-supportrar i sändningen. Tittaren blir tokig då. Dagen efter kommer det 8000 mail där det står ”Avgå din djävel”. Det är trots allt inte slutspel i Champions League. Vi måste vara dämpade till en början, för att kanske stegra våra ”feelings” för MFF efterhand. Sedan går vi naturligtvis igenom uttal på spelare och annat väldigt noga.
I Offside intervjuades Joakim Persson om hur detaljerade fakta ibland kan bli för mycket för spelare – att alla fakta inte hjälper utan i vissa fall stjälper. Kan du känna igen det?
– Jag köper Jocke Perssons teori rakt av. Kanske för att jag är old school. Men! Det går inte att mata spelare med många fakta. De kan inte tillgodogöra det. Det blir ingen bra slutprodukt utan bara en massa fakta. Under alla år som tränare har jag varit väldigt försiktig med sådant.
Vilka fakta använder du dig av som expert?
– Sällan just fakta. Jag har mer och mer memorerat detaljer i spelet genom att titta igenom lagens matcher, med åren har jag kunnat snabbspola matcherna till och med. För mig är det viktigt med fakta som hur laget försvarar sig som lag, hur det agerar i ledning, hur det ser ut i underläge vad gäller byten och annat. Jag tittar mycket på spelarna som kan bli aktuella för inhopp. Sedan tittar jag mycket på hur de anfaller generellt. Vad som händer sedan får man ta på uppstuds.
Nu låter du väldigt mycket som just en tränare som tar in den organiska delen av fotbollen?
– Jag har bra koll på vilka roller alla spelare har, vilka som går bra ihop och så vidare.
TV-publiken är mer mottagliga för information i mängder och i USA har man kommit mycket längre i de produktionerna. Du var ju i New York under nästan tre år – vad tänker du kring deras sätt att sända sport?
– Jag tycker att den var ganska bra. Fortfarande kör jag NFL-gamecast och såg nu Cincinnati Bangels äntligen vinna… I USA är man långt framme när det kommer till produktioner med grafik, fakta och annat. Men det jag fastnade mest för var någonting enklare, nämligen dialogen i studion. Det var så djäkla levande och alla kunde hantera statistiken, så till och med jag blev intresserad av saker som baseball och basket. De har hittat bra personer som är tydliga i sin argumentering. Dessutom vågar de ta ställning väldigt mycket.
Det här med att ta ställning – är vi lite för flata inom Svensk TV, och kanske media rent allmänt, eftersom det ofta finns relationer att vårda?
Backe suckar och funderar…
– Jag tror att de som sitter som TV-experter många gånger har skapat relationer med spelare och tränare i andra lag för att få information och annat. Jag har valt att aldrig kontakta en enda tränare för sådant under mina år som expertkommentator, just för att jag inte vill hamna där. Ser man någonting i sin roll som expert där man tänker ”Oj, vilken miss de har gjort” så kanske man tvekar att säga det om det är ens kompis.
Känner du att det finns kollegor till dig i branschen som har för nära relationer till tränare och spelare?
– Helt klart.
När du som tränare förr i tiden lyssnade på matcher, eller såg om dina egna matcher – hur mycket satt du och retade dig på kommentatorer och experter i sändningarna? Eller hände det till och med att du lyssnade på dem?
– Jag stängde alltid av. Alltid. Jag ville inte under några omständigheter bli påverkad av vad andra sa. Jag måste skaffa min egen bild.
– Jag har även minimalt ljud när jag sitter hemma och tittar på svensk fotboll.
Ha! Då har du ju ingen egentlig korrekt uppfattning om hur produktionerna är?
– Jag hade den uppfattningen, det var ju därför jag skruvade ner. Idag är det minimalt ljud på alla sändningar utom de från England.
Det är CL i Malmö och väldigt speciell stämning inför den typen av matcher. Kan du känna en liknande adrenalinkick inför sådana matcher i ditt yrke som TV-expert, eller är du stesolidlugn exakt hela tiden?
– Nej.
– Men jag kommer en bit på vägen. När CL-hymnen går igång är det speciellt för jag har fått uppleva det som tränare i Köpenhamn och Ålborg. Adrenalinet finns där inte på samma sätt, men man njuter på ett annat sätt som kommentator. CL-hymnen är väldigt speciell och kanske handlar det om ett visst erkännande i branschen. Musik påverkar mycket. Som vid EM-invigningen. Herre djävlar och gode skapare så bra det vara. Nessun Dorma med Andreas Bocelli – kan det bli bättre?
Du har alltid en kommentator intill dig. Hur förbereder ni er sinsemellan kring när du ska ”ta vid”? Hur mycket är signaler, blickar och kemi?
– Ibland handlar det om ögonkontakt. Kommentatorn nickar åt mig ibland och det kan vara en signal att gå in. Annars sitter jag tyst och väntar på rätt läge att prata och förklara.
– Jag kommer alltid att vara tyst när målen görs. Eller om någon känslig situation uppstår där publiken reagerar och skriker. Då ska man använda den energin som finns på arenan och på planen.
Där är du extremt annorlunda mot en annan TV-expert, som Glenn Strömberg. Han har ju sitt karaktäristiska ”Uuuuehhhhööhhhhhowww” när det blir mål eller en vass målchans?
– Ja, så kanske det är.
Just det. Du lyssnar ju inte på andra kommentatorer…?
– Jag har hört Glenn, trots att jag skruvat ner.
Han lever sig in i det mer. Du är mer beräknande?
– Absolut. Först när reprisen går igång brukar jag prata.
Du gjorde inte så i början av din karriär?
– Nej, då gjorde jag ”fel”. Men det fick man höran ganska snabbt.
Har du hamnat i en dialog med kommentatorn om helt andra saker än själva matchen ibland? Handbollens radarpar Robert Perlskog och Claes Hellgren kan ju börja prata om detaljer vid slaget i Poltava 1709 bara för att en spelares mormor råkar komma därifrån?
– Nej, aldrig att vi i sändning har börjat pratat om någonting helt annat. Men det finns lägen där det blir en dialog där vi går in på ytterområden till matchen. Och då blir det fel. Sedan tycker jag att Hellgren och Perlskog är väldigt bra. Dem lyssnar jag på.
Under åren har Backe jobbat med flera olika kommentatorer vid sin sida.
– På senaste tiden har det mest varit Åke Unger och Lasse Granqvist och nu ska jag och Lasse göra i stort sett alla Champions League-matcher fram till 2022.
Kommentatorns roll är delvis att ”bädda” för dig som expert. Hur upplever du att det fungerar?
– En bra sak med Lasse är att han är totalt prestigelös. Han bollar in rätt person till rätt fråga, inte minst i en studio med flera personer. Det kan vara en tränarfråga som går till mig, en spelarfråga som går till Kim Källström eller en journalistisk fråga som går till Olof Lundh. Jag vill inte, och ska inte, ha frågor som är av journalistisk karaktär. Jag har ju inte den blekaste aning om korruptionen i Malaysia eller vad det nu kan vara.
– Rollfördelningen är som i ett fotbollslag. Jag ska ha frågor från ett tränarperspektiv. Under sändning i en match har de bra kommentatorerna det i sig naturligt.
Är det några specifika fakta du alltid har med dig till en match?
Hasse plockar upp sin väska och tar fram en pärm med handskrivna noteringar på ett papper.
– Alla nya regler vid exempelvis handssituationer i straffområdet är nedskriva. Det ingår i mina förberedelser. Vad är en naturlig och onaturlig rörelse? Om du ramlar och bollen tar på höger armbåge så är det inte straff, exempelvis. Det är en hopplös reglel, men det finns alltid riktlinjer. Återigen handlar det om orsak och verkan. Jag måste förklara detaljer.
– Jag har även en allmän gamestrategy. Om ett lag leder eller ligger under så har jag en del punkter som kan handla om markeringsinslag, justering av utgångsläget eller annat som kan påverka matchbilden. Funktionen med att välja ett offer hos motståndaren. Återkommande händelsekedjor hos ett lag. Det är sådant jag använde mig även som tränare.
Känner du dig naken ibland? Att du hamnat i en situation och tänkt ”hur fan fungerar den här regeln”?
– Det har aldrig hänt, säger Backe blixtsnabbt och slår sig malligt över bröstet
…
…
…
Tystnaden är lite obekväm.
– Äsch! Skoja bara. Jag har varit ställd vid några regelvarianter där jag varit ute och cyklat oooordentligt, men ändå dumt nog valt att ta ställning. Det har handlat om just handsregeln. Säger jag fel så är Bosse Karlsson, domarlegenden, på mig direkt.
Hur ofta får de förfrågningar om att ta över lag? Vi börjar komma till den tiden på den svenska säsongen då tränar kallas in för att rädda kvar lag i serier?
– Just nu är det lugnt. Jag fick senast ett erbjudande under augusti, i övrigt har det under pandemins tid funnits diskussioner med främst två utländska seriösa klubbar. Problemet var att Italien vann EM, för då fick en italienare jobbet jag var aktuell för.
Hur mycket lockar det att kommat tillbaka till den världen – med klubbfotbollen alltså?
– Emellanåt kittlar det på så sätt att jag skulle vilja ställa mig på barrikaderna och förändra svensk fotboll.
Jaså…?
– Ja, jag är i en ganska skön situation nu. Jag fyller 70 bast nästa år och min karriär är ju över då. Då skulle jag kunna ställa mig upp och be alla fara åt helvete – oavsett hur det går. Det hade varit småroligt att köra ett projekt där man vet att infrastrukturen är på plats och styrelsen ombord och insatta. Typ ett Superettanlag i någon större stad som suktar efter allsvensk fotboll – och vill nå dit på ett helt annorlunda sätt jämfört med hur svensk fotboll ser ut.
Nu tänker jag på Helsingborg?
– Ja, faktiskt. Men där får man inte tid på sig va, säger Backe – för att sedan rabbla upp andra klubbar i samma serie.
Vad menar du med helt nytt?
– Titta på Leeds och Liverpool. Det är vad allt handlar om. Marcelo Bielsa är en inspiratör och hans bok om fotboll gjorde mig helt tagen. Jag minns när jag och Svennis hade Mexikos landslag och 2008 mötte Chile i Los Angeles. Vi torskade med 0-1 och jag sa i paus till Svennis: ”Va fan är det som händer!? De har tio utespelare som bara springer konstant”? De visste hur de skulle löpa och var i ständig rörelse”. Svennis bara garvade.
– Efter den matchen fick jag några minuter med Bielsa. Vi pratade anfallsspel och han sa: ”Det finns 28 sätt att bryta ner en backlinje varken mer eller mindre. Punkt!”. Jag blev konfunderad. vad Det var då jag och John Wall, tidigare tränare i LB07 och idag på Gamininsight, började grund på de här bitarna. Jag lockades av att mäta utveckling av spelare.
– Vi måste träna betydligt effektivare. Ta det här med antal maxlöp under en match av varje spelare. Man måste implementera anfallsspel med rotationer som en motståndare inte ska kunna stå emot. Och man måste mäta allt som man kan ha nytta av.
Claes Hellgren sa en gång ”Mäter du inte så gissar du bara?”
– Precis så är det.
Backe lyfter fram en av de statistiska verkligheter som gjort fotbollen så flerdimensionell de senaste åren.
– Leeds hade helt sensationella siffror när det kommer till antalet maxlöp förra säsongen. De är ofattbara siffror. Men det handlar även om att inte tänka så mycket på riskminimering, säger Backe och för ordet att låta som en magsjukdom.
– Skit i riskminimering! Förlorar vi bollen får vi väl springa ner i backlinjen och hämta den igen någon extra gång. Det ska vara framåt hela tiden!
Tror du att det blir så en dag då? Att det ringer en klubb i Sverige och säger ”varsågod, gör vad du vill, bara vi går till Allsvenskan”?
– Nej, inte för mig. Men det kittlar ibland. När något lag ringde för några år sedan så lyfte jag möjligheten att vara i ett lag två-tre gånger i veckan för att sätta min prägel på det taktiska så hade en sådan roll lockat – samt om jag fått hitta rätt personer runtomkring. Men det blev inget då.
Så om Östersund ringer och ger dig en blank check, alternativt ersättning i kryptovaluta?
– Nej…
Som TV-expert får man utan undantag ofta syrlig och många gånger elak kritik. Inte minst i sociala medier. Nu är du snart 70, en självsäker stockholmare med rötterna i Luleå, och då tär väl kanske inte sådant så mycket. Eller stänger du in dig och grinar när du kommer hem?
– Nej, det biter inte längre på mig? När jag var yngre, innan sociala medier fanns, så tog man åt sig. Jag tog allt invärtes utan at visa upp det. Jag blev förbannad mest.
– När det kommer till sociala medier valde jag att lägga ner allt sådant 2014 i samband med VM i Braslien. Det är ju ärthjärnor som skriver. Människor som aldrig varit i ett omklädningsrum eller ens varit nära elitnivå. De har ingen pejling. Att sitta och bara vräka ur sig sådana här saker… Nej, jag fick nog.
Pratar ni om kritik internt?
– Nej, det är ingen som tar upp det. Eller jo. Det som hände under Polenmatchen. Då ringde Olof Lundh upp och sa ”Du trendar på twitter!”
För att du var så lugn?
– Ja, exakt. Jag fattade absolut ingenting om hajpen, men folk gick ju bananas, hahaha! Dagen efter ringde media upp och var som galna. Men jag tyckte att ju att det verkligen var lugnt. Polen slog 247 inlägg utan att komma till en enda egentlig farlighet… det var ju lugnt!
– Folk har till och med sagt att de ska trycka upp T-shirts inför VM där det bara ska stå ”Det är lugnt”.
Det har till och med skapats ett twitterkonto i ditt namn som alla kanske inte förstår är ett parodikonto. Där skrivs det, i ditt namn med bild på dig, om hur lugn du är för det ena och det andra samt att allt som har med vänsterfötter att göra i princip räddar världen. Hur ser du på det?
– Ett twitterkonto i mitt namn?
Lugn nu. Total kontroll och jag var aldrig orolig efter 0-1. Fortsätter målen trilla in i den här takten blir det 18-18. Fin vänsterfot bakom assisten till Spaniens mål. I övrigt är varken Tom Hanks eller Tom Cruise på plats på Friends.
— Hasse Backe (@BackeHasse) September 2, 2021
Backe får en telefon i näven och får se.
– Får man göra så här? Hur fungerar rättigheterna?
Backe scrollar igenom vad som skrivits.
Blir du förbannad nu?
– Nja. Den här killen är ju rolig faktiskt. Äsch.
Du verkar brylös?
– Ja, men va fan. Då var det värre 2014 innan jag hoppade av sociala medier. Jag kontaktade en person ifråga som hade hoppat på mig och sa ”Bestäm tid och plats, varsom helst – närsomhelst, så ska du och jag prata fotboll”. Men så hörde jag aldrig något…
Korta fakta:
VAR eller inte VAR?
– VAR. Åtminstone en förfinas VAR.
Dålig gräsmatta eller plastgräs?
– Plastgräs. En dålig gräsmatta är det ingen som överlever…
Högerfot eller vänsterfot?
– Både och va? Vänsterfot för straffar.
Stress eller lugn?
– Luuuugn.
V75 eller V86?
– V75.
Grekiska eller finska landslaget?
– Det finska. Jag trivdes jäkligt bra med finländarna.
Notts County eller blödande magsår?
– Notts County är överlägset.
Favoritskådis som heter Tom?
– Tom Hanks i Top Gun.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se