Buslätt för IFK Kristianstad – elva bollar med cruisingen på

Med 36-25 borstade IFK Kristianstad bekvämt av sig Önnered hemma i Arenan.
nu må Önnered inte vara något topplag med sina många saknade spelare, kanske rentav en nedflyttningskandidat, men likväl var det ett styrkebesked av IFK.

Det fanns mycket att glädjas av kring IFK Kristianstads kross av Önnered.
Vi har valt ut en del. Som Albin Selin.
Det var i februari som Anton Halén drog sönder sitt korsband och IFK Kristianstad ”tvingades” ge chansen till en 19-årig Albin Selin.
Med ströminuter här och där i ryggen kastades han in i hetluften när klubben hackade som mest – men tog stort ansvar direkt.
Idag är Albin Selin en annan spelare.
Strået vassare bakåt, skarpare i läget framåt, iskylan själv på straffar och med ett leende som bara ett visst mått av självförtroende kan frambringa.
Ingen begärde att han skulle fylla Anton Haléns skor direkt, och det kanske han inte gör ännu, men Selin har gått från att bara ta en plats till att verkligen leverera.
Han har belönats med U21-landslagsplats och framför allt: med omgivningens allt större respekt och omgivningens stegrande fruktan. Selin är inte längre någon Plan B. Han har visat gång på gång att han håller på den här nivån, och i matchen mot Önnered framgick det oerhört tydligt.

Selin är en nyckelspelare med en stor portion anonymitet kvar i en trupp fullspäckad med etablerade stjärnor.
Men alla levererar inte.
Ta en sådan som Besard Hakaj. Han ser ut som sådana där muskelknuttar med hundvalpsögon som åkte runt med cirkussällskap i efterkrigstider och uppträdde som ”Världens starkaste man”.
Men i mittsexrollen i IFK Kristianstad får han begränsat med speltid och i försvaret är fotarbetet ofta inte tillräckligt när riverdanceartisterna från motståndarlaget försöker trippa förbi. Man led nästan lite med Hakaj efter en utvisning i första halvlek när han frustrerat slog med vattenflaskan mot något och satte sig på bänken – väl medveten om att han ännu en gång inte fått det att lossna i match.
Visst, han får med sin fysik motståndarlagets försvarslinje att sjunka vilket ger skytteavdelningen mer utrymme, men det borde finnas mer att få ut av den väldige norrmannen (varför trodde vi att han var montenegrin, kanske för att det är ett så läckert ord?).

En som däremot var mer delaktig i Kristianstad var Hampus Henningsson.
Han får sannolikt sällan någon vän-förfrågan på facebook från sina motståndare efter match. Det har funnits flera situationer där han och en motståndare hamnat i… en kommunikativ konflikt.
Den som exempelvis återger vad som sades mellan Henningsson och Martin Dolck i Hammarby torde sitta på en riktigt fin efterfestsnackis.
Hampus ”Lill Rimbo” Henningsson är en sådan där spelar man hatar att möta, men älskar att ha i sitt lag. Dessutom spelar han nu med större självförtroende, eller vad det nu är, än under tiden i LUGI. Mer initiativ. Mer djävulskap.
I paus, då IFK Kristianstad ledde med 17-14 intervjuades han i C More.
– En helt okej första halvlek, vi slarvade på slutet så de fick några kontringsmål.
Du hamnar i en del verbala uppgörelserP
– Deras 95:a (Pelle Segertoft) sköt efter signal, då ville jag markera och det hade de synpunkter på.
Spelet mellan Henningsson och Önnereds Johan Blickhammar fick den gentlemannaaura som handbollen ofta förknippas med att minska en gnutta. Personligen uppskattas just det. Hellre dårar och råskinn än pojkscouter på bibelläger.
– Vi behövde prata av oss lite. Det var trevligt, sa Henningsson med en spjuvers blick och om han en dag på sin 40-årsfest i Hörby (eller på någon lagfest med Lågan) beslutar sig för att berätta om allt som sagts i handbollsmatcher lovar undertecknad att komma förbi med ett par dunkar av den finaste hembrända finkelspriten som går att finna i Huaröds ytterområden.

Just det.
Matchen?
Den hade IFK Kristianstad full kontroll på.
Ni vet när man ligger i 120 i motorvägen och bara cruisar, mätt på coca cola och en mosbricka med räksallad från något gatukök på vägen. Det var IFK Kristianstad det. Farthållare på och uppknäppt bälte.
I andra halvlek petade man lite lätt på gasen och utan att motorn varvade upp så topplocket sprack gled man undan hur enkelt som helst.
36-25, elva bollars segermarginal, och Gustaf Banke tilldelades priset som matchens lirare. 36 procent var helt okej på keepern, som en len honungslikör man alltid kan lita på.
Ludvig Jurmala Åström summerade:
– Vi höll oss till koncepten och då såg det bra ut. Vi blir bättre och bättre för varje match och träning och står stabilt bakåt.
– Idag hade vi lite tekniska fel och det var lite glest, men vi har mer att ge.

Nästa match för Kristianstad – Aranäs borta på lördag.