skanesport_desktop-panorama-1

Ängelholms FFFotbollHässleholms IFIFK HässleholmIFK MalmöKristianstads FCLandskrona BoISLunds BKMalmö FFNK OlympicÖsterlens FFTorns IFTrelleborg FF

Ettan Södra 2021 – Här är betygen

Det är något speciellt med semiprofessionell fotboll.
Som den i Ettan.
Människorna i laget snuddar vid elitfotbollen, ibland i föreningar på idrottsplatser för gärsgårdsserier och med organisationer som är organiska och drömmande.
Man åker till Skillinge och får kaffe i blommiga porslinsmuggar. Man åker till Stångby och får hamburgare uppkallade efter sig. Man åker till Klostergården och får syrliga kommentarer i ansiktet när man hetsar motståndarnas ytterback. Och man åker till ett ekande tomt Stadion och känner de historiska vingslagen från några av svensk klubblagsfotboll största stunder.
Det finns inga kroppsvisitationer, inrutade pressavdelningar med räkmackor som självgoda journalister får 1500 likes på Instagram för. Inga villkorstrappor och skitnödiga säkerhetsvakter.
Men det finns spelare som under sommaren värvas till Allsvenskan, spelar i exotiska landslag, vågar säga vad de faktiskt tycker i intervjuer – och sedan tar en korv med vaktmästar’n och mormor efteråt.

Ettans status har höjts väsentligt de senaste åren. Jag har haft nöjet att både bevaka lagen och jobba direkt med organisationerna som är inblandade. Mängder med matchreferat, massor av TV-sändningar, ledning av upptaktsträffar, Morgondagens Stjärnor på innebandyarenan Tele 2 och dessutom har jag 45 matcher i benen själv som ytterback i Torn.

Nu ljög jag.
Jag spelade division fem med Eskilsminne i slutet av 90-talet och det peakade där. Sedan tog min ursäkt till ”karriär” över, för man vill ju gärna ha lite sås till potatisen.
Men jag hade kunnat spela i Ettan om jag gjort en helhjärtad satsning och hamnat i rätt kompisgäng.
Åtminstone om jag varit lite snabbare, mer teknisk, starkare, mer kvicktänkt, bättre på skallen, mer vårdad i käften, skjutit hårdare och varit mer ödmjuk. I övrigt hade jag allt!
Ta kompisgänget i Torn, exempelvis.
Jag fattar fortfarande inte att de där djävla potatisodlarna nått så här långt. Det var ju till det där blåshålet man åkte för att spela ojämna matcher i bonnserierna inför 4 gamla gubbar och en hästhage.
Men Daniel Thulin, Niklas Nilsson och alla andra i det där grundgänget lade en fantastisk grund, skapade en unik kultur – och idag klarade sig Stångbys stoltheter sig kvar i Ettan Södra. Det blir en femte raka säsong i landets tredje högsta serie.
Det i en serie där det i praktiken går att köpa sig till framgång. Om man vill och behöver. Nu hade inte spelarna i Trelleborg eller Landskrona fantasilöner när de tog sig upp i Superettan, men de var garanterat på en en mycket högre nivå. Åtminstone i flera individuella fall. Värnamo hade flera heltidsanställda spelare när de vann serien i år – och byggde vidare på det för att nu ha Allsvensk status. Ekonomiskt skiljer det mycket mellan lagen, men det är också en del av tjusningen i de flesta serier.

Min poäng?
Jag har ingen aning.
Kanske att om Daniel Thulin (som lade av efter 2018) kan bli en stabil spelare på den här nivån, så är det väldigt många andra som startar sin karriär i division fem som kan bli det också. Kanske du?
Det är något fint i att faktiskt bli så bra man kan bli, oavsett nivå. Utan rätt klubb, rätt tränare och rätt lagkamrater hade han kanske lagt av flera år tidigare i Sösdala i division sex eller nått. Som ett annat jon.
Nu fick han vara med och dansa så nära eliten man kan komma, sätta dobbarna i IFK Göteborgdivornas hälsenor i cupen – och hjälpte flera lagkamrater att faktiskt nå eliten.

Ettan var länge ”Talangfabriken”.
Så är det inte riktigt längre.
Det går inte att luta sig mot en flock talangfulla 18-åringar och få rubriker i lokalpressen efter en radda segrar. Ettan är för tuff för det. Klubbarna plockar in utlandsspelare, startar samarbeten med de stora elitklubbarna och håller sportsligt sett hög kvalitet. Hammarby vill ha sitt ”farmarlag” i Ettan, Malmö FF, BoIS och TFF ser de skånska lagen i ettan som viktiga samarbetsföreningar.
Nästa år har vi förvisso tappat Österlens spännande satsning (jag tror att de återkommer) – men har samtidigt fått tillbaka Ängelholm och dessutom tar Olympic upp kampen om ”Näst bäst i stan”.
Kristianstad vill tillbaka dit.
Hässleholmsfotbollen har lidit svårt sedan förlusten i det Allsvenska kvalet mot Degerfors 93 – men har nu någonting på gång. Med ett uppfräschat Österås och allt.
Ja. Jag vet att varenda djävel i Hässleholm kommer att hata på mig nu, men jag vidhåller att för att kunna ta nästa steg i stadens utveckling måste man satsa på EN av föreningarna i staden. Släpp den gubbiga historiken och den interna prestigen. Annars blir man ett nytt Karlstad för evigt, fast utan hockey och travbana och hur kul blir det då?
Sedan måste jag nämna Ariana som en joker här. De är unga och är en ny pjäs på den här scenen – men vänta bara…

Slutligen.
Jag hatar de här betygsättningarna som tidningar anser sig behöva göra efter matcherna. Ofta baserat på märkliga och naiva bedömningssätt. Ge mig ett exempel på en defensiv innermittfältare som fått högre än en fyra någon gång trots en 110-procentig insats.
Men var klappusel anfallare i 85 minuter och en röv i sättet att vara, men peta in två hörnreturer som räddar 2-2 och det ger samma betyg.
Så här kommer mina godtyckliga betyg på det som berört mig mest, eller åtminstone tillräckligt, under Ettan Södra-året 2021.

Betygsskalan:

6: Daniel Thulin-klass
5: Världsklass.
4: Mycket bra.
3: Vi är nöjda.
2: Njaaa…
1: Ålahueklass.
0: 031-klass.

Österlen FF: 4
De hade en spelidé, de gjorde sin grej, de fick en hel slätt med IT-konsulter och konstnärer från Stockholm att inse att sydöstra Skåne är mer än bara konstrundor och loppisar för grejer till sommarstugan.
Tom Ekström sjöng Ålafiskarens vals i direktsändning och laget tog skalper mot flera tunga lag. De hade aldrig åkt ur Ettan Norra, inbillar jag mig, men var för naiva i sin uppspelsfas och två andra detaljer kostade säsongen. 1. Det katastrofal sommarfönstret med en miljard spelare (varav två till Superettan) ut och noll in. 2. Att ge Agim Sopi kicken när han som mest behövdes med allt vad det innebar i kölvattnet, det var som att bita i sin egen cyanidkapsel.
Välkomna tillbaka 2023.

IFK Malmö: 4
Lasse Lagerbäck hade varit stolt. Tätt som ett Franz Jäger-kassaskåp bakåt och så länge Viktor Ekholm var kvar i laget producerades det tillräckligt mycket för att etablera nykomlingen i Ettan. Bra värvningar, välbalanserat lag, disciplin som en samling tyska tågstinsar och kanariefåglarna flyger nog vidare i den här serien ett bra tag till. Innan man går upp?

Torns IF: 6
Fotbollens egen humla. Hur fan gör de? Är det en kombination av Holkens vitsar, twitterkontots lättja, grillens magiker eller rapsfältens syrerika luft?
De var uträknade och graven var grävd – men liket vaknade och Kalle Ringhov fick en tuff uppgift att hålla laget kvar. Både tuff och tacksam, för han hade inget att förlora med ett lag som uppenbarligen hade potential att prestera bättre.
Dessutom vet vi alla vad Ringhov gör i september 2022. Till alla assisterande domares besvikelse.

Lunds BK: 4
Försäsongen var en katastrof, tränare lämnade under märkliga former och jag såg ett worst case-scenario där man hade kunnat trampa liknande stigar som Linköping nu gjorde.
Men så kom Stefan Jansson in i laget, igen, och trots att man skeppade lagkaptenen Mustafa till Italien och Pivkovski drog korsbandet så blev Lund ett lag för övre halvan.
Bättre än förväntat, men rätt långt från att faktiskt vara ett topplag.

Mina egna tips: 14
Utsikten etta – check.
Skövde tvåa – check.
Oskarshamn, Trollhättan, Tvååker och Ljungskile på plats två till sex – check.
Linköping och Assyriska ut – check.
Vänersborg och Qviding som positiva överraskningar – check.
Nu ska jag bara lära mig att hålla tyst på twitter efter enskilda dåliga insatser och inte lova bort mig geografiskt om det ena eller andra händer.
Låt mig få skryta nu. Jag sitter (hyfsat) nykter på ett hotellrum i Stockholm och ska kommentera Umeå-Täby imorgon. I en källare i TV4-huset på Gärdet.

Jimmy Fors: 4
En doldis kanske, men samtidigt en gammal bekant i vår fina gamla handbollspod ”Hutteboll”. Fors är Lunds egen fotbollspamp, en minidirektör och utvecklare av produkten Ettan – som verkligen hjälpt klubbarna att utvecklas och hantera de krav som Svensk Fotboll ställer. Fel person på det jobbet hade slutat i katastrof. Det är i sanning en konst att kombinera det byråkratiska med den passionerade entusiasm som finns i klubbarna och komma undan med det. Nära en femma, med padelhysterin och det minskade midjemåttet sänker betyget.

Anders Thörnvall: 7
Ettanfotbollens främste kommentator. Lyfter till och med en match med två lag norr om Hallandsåsen till den grad att det blir intressant att titta på. Följ honom gärna på twitter, då det är en ensam själ med liten följarskara men stor käft.

Plastgräs: 0
Har varit, är och förblir en pest. Nödlösningarnas moder. Så har vi sagt det också.

Motorvägen norr om Ljungby: 0
Skjut mig i skrevet med ett avsågat hagelgevär.

Kolgrillat: 6
Har varit, är och förblir det enda värdiga på en fotbollsarena. Tack Torn.

Allsvenska scouter: 1
Vad ska ni med massa trötta videojuggar till? Ettan har allt ni behöver.

Bildvalet: 2
Ja, Thulin slutade för länge sedan. Men kan vi få nog av hans Kung Fu-brytningar? Nej.

Holkens vitsar: 0
”Vad kallas en kryssningsfärja utan människor?
Tom Cruise.”

Avspark: 67
Skånesports egen säsongsguide blev en succé. Väl mött till våren igen.

Avspark – Bibeln inför Ettan södra

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close