skanesport_desktop-panorama-1

Nyheter

Efterlängtad comeback i Ystadsderbyt

Löningsfredagskväll i Ystad.
Handbollsderby på det.
Och Jim Andersson-comeback på det. Det kan bli en händelserik afton i Ystad.

Senast Jim Andersson spelade en handbollsmatch var den 20 september i en kvartsfinal i ATG Svenska Cupen mot Sävehof. Det slutade med torsk, hjärnskakning och en längre tid än befarat som handbollsobservlerare snarare än utövare.
Sedan dess har han fått bevittna händelserna från sidan och sakta men säkert fått återgå till livet som elitidrottare.
Hur mår du?
– Förträffligt!
Det var länge sedan du kunde säga det?
– Ja, men jag har varit i full träning under två veckors tid nu.
Det måste ha kliat i fingrarna de här två veckorna?
– Jo, men man har fått lyssna på de som bestämmer. Däribland Victor Bull som har hjälpt oss med hjärnskakningar inom laget.
Hur då?
– Först går man på ett påband, mäter puls och sedan höjs lutningen. Så mäter han hur man utvecklats för att sedan i olika moment öka belastningen – som vilken rehab som helst. I mitt fall har det gällt att hitta och trigga symptomen. På slutet var det riktigt tufft, det skulle vara jobbigt för vem som helst.

Självförtroende och form är en färskvara. Hur känner du dig på den fronten?
– Förhoppningsvis får jag läktarstödet i ryggen och då kliver man in med gott självförtroende. Jag har kunnat skjuta och vara med på träningarna ganska länge, men det har varit det där lilla sista som jag saknat. jag har varken den bästa eller sämsta formen.
Du är lite som en grogg på Starshine på 90-talet? 75-procentig?
– Något åt det hållet kanske. Men det som slår mig mest är att jag har saknat att spela på ett sätt jag inte känt på länge. Genuin saknad liksom. Det har varit riktigt jobbigt att inte kunna göra det jag vanligtvis gör och brinner för. I de första matcherna när man satt bredvid så var man så sjukt nervös, säger Jim – som även har ett jobb vid sidan som säkert är nyttigt på mer än ett ”cashen ska in-sätt”.
– Jag jobbar på fastighetsbolag med miljöcertifiering. Det är väldigt kul måste jag säga.

Hur speciella upplever du att Ystadsderbyn är?
– De är väldigt speciella. Alla snackade om dem när jag kom hit, men jag fattade inte då vidden av det. Derbyna är väldigt kul – speciellt om man vinner. Det är mycket biljetter sålda vilket gör allt ännu bättre och man märker i omklädningsrummet inför matchen att det är en speciell situation.
Det är väl så nära slutspel man komma i en serielunk?
– Exakt så.
Jag har hört ett och annat om ”stilla firande” på O’Leareys efter derbysegrar. Det verkar vara något varje människa borde ha på sin bucketlist?
– Jag har sämre koll på Ystads nattliv tyvärr. Jag bor ju i Malmö.

På tal om annat. Det är movember och du hade redan i somras en prydlig och hyfsat tät mustasch. Har den växt ut så du ser ut som en Dalton-broder nu?
– Neeeej! Den är borta. Jag vet inte vad som hände. Den bara försvann. Ett plötsligt infall.
Ajajaj. Det brukar var en ”hon” som med hopplös kravbild kommer med sådana orders?
– Ja, normalt sett, men hon brukar säga att jag ska behålla den. Hon har alltid varit positiv till mustaschen.
Hon lät som en keeper bara på det. Lycka till med det – och med matchen.
– Tack tack.

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close