Medaljregn över Malmös thaiboxningsdamer

Angela Mamic, Erica Björnestrand och Ewin Ates.
Där har ni trion med thaiboxare som är inskrivna i Malmö Idrottsaklademis elitprogram.
Samtliga vände i december hem från VM i Bangkok med varsin medalj; två brons och ett guld.

Under VM i Bangkok i december firade svensk Thaiboxning stora triumfer. Inte minst Malmöklubben Öresund Muay Thai vilken samtliga Malmö Idrottsakademis atleter i sporten representerar.
En guldmedalj och två bronsmedaljer innebär dock inte tre nöjda thaiboxare vid hemkomsten. Blott en är nöjd, vilket säger en del om den starka vinnarmentalitet som dessa kvinnor.
Erica Björnestrand belönades med bronset i -63,5-kilosklassen
– Personligen är jag besviken. Detta var mitt femte VM och jag suktar efter ett guld, morrar Björnestrand strax efter hemkomsten.
Återigen var det ärkerivalen, ryskan Svetlana Vinnikova, som stod vägen.
– Vi har mötts i samtliga finaler jag varit i, däribland två VM-finaler som båda slutat med silver för min del, men även en semifinal och en kvalrunda.
– Det blev en jämn match där jag förlorade på poäng vilket alltid är tråkigt att acceptera. Men med individuell idrott är det så; har man inte en toppdag har man bara sig själv att skylla. I lagidrotter har man någon att luta sig mot. Det har tagit mig några dagar att smälta. Jag vaknade inte dagen efter och så var det bra.
En detalj som samtliga tre damer har gemensamt, förutom den påtagliga instinkten att vilja vinna, är suktandet att överhuvudtaget få tävla. Under pandemitider har nämligen det mesta varit inställt.
– Under de två senaste åren har vi bara haft SM, jag jag vann både 2020 och 2021. Det har inte funnits andra tillfällen att matcha. Lyckligtvis fungerar det rätt bra på vår klubb där vi kan sparra mot varandra och även sparra mot andra duktiga thaiboxaren från andra klubbar.
En annan ”ursäkt”, även om Erica inte vill använda det ordet själv, är en efterhängsen höftskada som försämrat förberedelserna. 35-åringen verkar dock själv inte vara inställd på att nöja sig med två silver och två brons i VM-sammanhang.
– VM går en gång om året och jag vill natuligtvis dit igen. Förhoppningsvis går det av stapeln som planerat, säger Erica Björnestrand – som hade en udda väg in i sporten.
– Jag började thaiboxas som 25-åring efter att tidigare varit aktiv inom hästsport som beridare.
Med all respekt för det tuffa yrket – men det känns som ett lång hopp från ridhästar till thaiboxning?
– Nja, det är inte så långt steg egentligen. Har man hållit på med unghästar är man redan en fighter på många vis. Jag var mer skadad i den sporten än inom thaiboxningen…
– Det kom em tid då jag kände att jag ville testa på kampsport, så jag gick till en träningslokal i Malmö och var fast direkt.
Hur lång tid tog det till att du kände att du kunde behärska thaiboxningen?
– Jag märkte det inte själv, men andra sa det till mig, att det gick snabbt. Jag gick min första match efter ett år,, vann den och vann även den andra. Sedan blev det guld på SM inom loppet av två år. Då fick jag en landslagsplats och så har det rullat på…
Hur länge pallar du fortsätta?
– Kroppen känns bra, den blir bara starkare med åren. Jag är mycket starkare nu än när jag började. Även mentalt blir man tryggare i sig själv efterhand. Åldern är av den anledningen till min fördel. Jag fortsätter så länge det känns kul – jag vill gärna ta det där VM-guldet.
Erica lyfter, liksom de övriga i trion, fram Malmö Idrottsakademi som en viktig del i satsningen. Samtliga tre kvinnor har arbeten att sköta och resurserna från det centrala förbundet är starkt begränsade. Därför är den elitsporrande hjälpen essentiell.
– Malmö Idrottsakademi har kostrådgivare, fysioterapeuter och styrketränare som jag utnyttjar, liksom mental coachning och karriärvägledning. De är till jättestor hjälp. På alla sätt. Vi jobbar heltid eller deltid utanför thaiboxningen, så det blir dubbla karriärer – därför är detta fantastiskt. Personligen jobbar jag inom handel och partner till en butik som säljer underkläder online – laleia.se.

31-åriga Angela Mamic har tre SM-guld, två EM-guld och fyra (!) VM-silver. Från Bangkok kom hon hem med en bronsmedalj i 71-kilosklassen, vilket med tanke på förutsättningarna var en mindre bragd. I samband med VM åkte hon nämligen på någonting så elakt som akut luftrörskatarr. En åkomma som vanliga människor blir behandlade på sjukhus för, medicineras med antibiotika och blir sängliggandes i veckor kippandes efter luft bara för att resa sig upp. När luftrören sluter sig blir det nämligen avsevärt svårare att andas och syresättningen kan bli farligt låg.
Men Angela ställde sig i ringen ändå.
– Jag hade ingen återhämtning att tala om och levde helt på min erfarenhet denna gång. Mer teknik och smartness än kondition. Jag orkade inte ligga på i mina kombinationer och det fungerar inte när man möter en regerande världsmästare…
– När jag kom hem fick jag kortison en månad och det känns som att jag missade ett VM-guld. Jag är bättre än det brons jag kom hem med. Det representerar inte hur bra jag är – om man får säga så?
Du är från Malmö. Då får du definitivt säga så…
– Haha. Okej.
– Men jag ser att jag har många år kvar inom sporten. Jag började sent och det är först nu det börjar lossnat på allvar med tekniken, erfarenheten och det mentala. Jag vill se hur bra jag kan bli och nå min fulla potential.
Angela Mamic har en gnutta fotbollsbakgrund och först som 21-åring gjorde hon sin första träning inom thaiboxningen.
– Jag lockades av sättet att motionera med kickboxning, men hittade inte det alternativet i Lund och då blev det thaiboxning av en slump. Efter ett kort tag fick jag en förfrågan om att gå en match och sedan var jag fast.
Efter sju år kom första SM-segern och nu ståtar Mamic med fyra raka guld under åren 2018-2021. En prestation som inte blir mindre med tanke på att hon i det civila arbetar heltid som kvalitetskoordinator på ett företag i Helsingborg och i grunden är civilingenjör i bioteknik.
Hur fungerar det att kombinera elitidrott och heltidsarbete?
– Jag har alltid varit strukturerad vilket är ett krav för att få det att fungera. Det har alltid varit så, man måste ta tag i det själv. I det sammanhanget har Malmö Idrottsakademi kommit att betyda otroligt mycket. Innan jag kom med i elitprogrammet fick jag råden ”träna mindre”. Malmö Idrottsakademi får helheten att fungera med återhämtning, förebyggande insatser, stresshantering och så vidare. Jag tror inte jag pallat fortsätta om jag inte fått den hjälpen.
– Jag har fått mer livskvalitet i vardagen. Mer balans. Framförallt har jag jobbat mycket med det mentala, säger Mamic.
Hon lyfter också fram att hjälpen hon får i elitprogrammet förs vidare i den interna thaiboxargruppen.
– Vi är en liten grupp som är tätt sammansvetsade. Jag tar med mig erfarenheterna från resurspersonerna inom Malmö Idrottsakademi som vi sedan bollar internt. Man sprider information och kunskap så den inte stannar hos en person. Det hjälper även andra som inte satsar på elit.
Vad väntar härnäst för din del?
– EM i Istanbul om två månader, sedan blir det VM Abu Dhabi i maj.
För övrigt: Mamic var en av gästerna under ett onlineseminarium där det bland annat pratades om kost med idrottsnutritionist Sara Rang: https://www.youtube.com/watch?v=82PvWgP4rbE

Guldmedaljören i gänget heter Ewin Ates. Hon vann 60-kilosklassen efter en hel del dramatik.
Mot turkiskan Kubra Kocaku såg hon ut att ha förlorat med 1-2 i rinder, men det svenska landslaget lämnade in en protest som efter granskning bifölls. Resultatet korrigerades och Ates tilldömdes som segrare.
Sammanlagt åtta svenskar vände hen från Bangkok med en VM-medalj – tre av dessa är alltså med i Malmö Idrottsakademis elitprogram.
– Detta var mitt andra VM. För två år sedan åkte jag ut i kvartsfinal och sedan dess förbättrat hela mitt register; snabbheten, styrkan och tekniken.
Bortsett från världsledande tränare i den egna klubben, Rasmus Svensson, har Ates stor nytta av Malmö Idrottsakademi.
– Det mentala betyder mycket och är svårt att hantera själv, men på den fronten har jag haft stor nytta av Kristina Pekkola. När det kommer till det fysiska har jag tagit stor hjälp av Stellan Kjellander. Han har byggt upp styrkepass som jag använt mig av. Personligen har det varit väldigt skönt att ha fått ett program som bara är för mig att följa.
Till vardags arbetar Ates som socionom på ett HVB-hem i Lund. Att få ihop den vardagen med en elitsatsning saknar inte direkt utmaningar.
– Tidigare åt jag får dåligt och för lite för att kunna prestera på topp, Men efter att ha fått stöttning av Sara Rang med kostrådgivning har det ändrats. Jag är verkligen tacksam för att ha hittat en lösning där hon anpassar ett matschema utifrån hur jag lever mitt liv och tycker om för mat. En stor skillnad jämfört med tidigare är att jag får i mig mycket mer protein. Man måste äta mer än jag först trodde. Under VM kunde jag prestera maximalt och var inte trött eller energilös vilket man ibland kan bli i en idrott där man har invägningar att ta hänsyn till. Hela den grejen kan vara avgörande och man försöket att vinna marginaler på alla olika sätt.
Ewin Ates passade på att stanna kvar i Thailand för lite semester, innan julen och uppladdningen inför fortsättningen.
– Eftersom jag tog guld nu i VM väntar World Games i Birmingham Alabama nästa år, ett slags OS för de sporter som inte har OS-status. Sedan har vi ju EM och VM också. Men just nu vill jag kunna njuta. För mig är det viktigt att ha en balans i livet. Man ska kunna leva strikt, men också unna sig att njuta.

Läs mer:

Malmö idrottsakademi