Försäsongssnack med Anders Grimberg – ”Förr i tiden var det lite mer jävlar anamma”

Under januari månad drar de flesta fotbollslag igång förberedelserna inför kommande säsong.
Försäsongen.
Det är ett ord som andas ”träning utan boll”, frusna tår och karaktär.
Det är den typen av träningar som är bekvämast att missa, men kanske också dyrbarast.

Vi har stämt av försäsongspulsen hos ett flertal skånska fotbollstränare.
Först ut är Anders Grimberg, ny tränare i Torns IF.

Hur ser det ut i truppen rent allmänt när det kommer till skador och sjukdomar?
– Jag har ingen aning! Jag är ju helt ny i klubben och även om kontraktet började gälla 1 januari så börjar vi inte träna förrän på måndag. Just nu byggs truppen upp spelarmässigt även om det är många som stannar kvar. Det finns både skavanker och långtidsskador, men exakt hur läget är får vi se.

Hur ser era träningsförhållanden ut när det kommer till tillgång på konstgräs, tider, gym och så vidare?
– Torn har ett eget gym på idrottsplatsen som föreningen har byggt. På så sätt är det väldigt tillgängligt. Sedan finns det en konstgräsplan som måste delas med väldigt många lag i klubben. Med stort samförstånd snickras det ihop olika tider med hänsyn till varandra. Vi kan inte träna där så mycket som jag hade velat. Det måste finnas en flexibilitet hos mig som tränare och när grästräningarna väl börjar förändras förutsättningarna helt och hållet. Vinterträningen är viktigt, men man får vara lite fantasifull. Har man bara tillgång till en halv plan varje träning, om ens det, så måste man lägga upp träningspassen kring vad som är viktigt just den dagen.

Finns det någon tränare som du har hämtat inspiration från när det kommer till att hålla i träningar rent generellt – och i så fall vem?
– Under min aktiva tid hade jag allt från Bob Houghton till Tom Prahl i många år. Tittar man sedan utanför den bilden på utländska tränare så är Pep Guardiola och Jürgen Kropp inspirerande. Peps entusiastiska sätt att bedriva sina träningar på är fantastiskt. Vad jag tycker att jag själv kan bra – så är det att entusiasmera laget.

Hur mycket av träningarna i januari handlar om spel – och hur mycket om ren fysträning, i erat fall?
– Jag skulle vilja säga 70/30 kring sättet man spelar på. 70- och 80-talets uppträningsvariant med ett rått sätt at bygga upp konditionen på var ärligt talat sådär. Idag är vi mer intelligenta när det kommer till att bygga upp fysiken av fotbollsspelare. Det finns en del av mentaliteten att ta med sig när det kommer till hjärta och lungor, men jag ger aldrig mina spelare mjölksyra på sättet man gjorde då.
– Idag finns det trots allt många spelsätt som är extremt konditionskrävande. Ibland måste man lägga ifrån sig bollen och köra ren löpträning, även om jag inte vill ge mina spelare mjölksyra. Mjölksyra ger lågintensitetsträning och vips så börjar träningsmatcherna i februari som är högintensitetsträning – då ökar skaderisken om man går från det ena till det andra med en gång. Utan att vara en medicinsk expert på det är det min uppfattning åtminstone. Sedan har vi en ren fystränare i klubben som är expert på just dessa bitar och det är alltid nyttigt.

Hur ser de närmsta träningarna ut i detalj? Är det kvadraten i fem minuter, fritt spel i en timme och sedan bärs i bastun – eller konkreta fys- och teknikpass?
– I början så tror jag inte jag är ensam om att den första veckan ha generell fotbollsträning, lite som det beskrivs i frågan. Lite utav varje med spel i olika former, bara för att komma igång och se statusen på spelarna. Vi gör också ett och annat test för att se hur spelarna skött konditionen efter att seriespelet i november. Utifrån det formar jag fortsättningen.

Intensiteten på försäsongen varierar naturligtvis från lag till lag och från division till division. Hur hårt kan du pressa dina spelare och finns det en dialog mellan spelare/tränare?
– Man kan känna av det mangrant på hela truppen väldigt tidigt. Är de slitna får man stundtals hantera vissa grupper, som varit igång mer än andra, speciellt och ta dem åt sidan för lägre belastning. Truppen ska ligga i fas i bästa möjliga mån. Men det är enklare att göra detta i superettan och allsvenskan där spelarna är heltidsanställda. I Ettan får man trolla lite med de bitarna och ha lite fingertoppskänsla. Vi har semiprofessionella fotbollsspelare som har jobb och studier, det går inte att ha samma nivå på alla.

På den gamla goda tiden var det knickers, grusplaner och stora sår långs låren som ledde til att man vaknade dagen efter med lakanen fastklibbade i allt var. Kan du sakna det eller är det bara vi som är nostalgiska och tycker att det var karaktärsbildande?
– Hahaha! Jag brukar nämna det ofta för de unga spelarna i gruppen som gnäller på kvalitén på vissa konstgräsplaner. ”På min tid” brukar jag skrocka och prata om hur man hade passningsövingar på grus i minusgrader efter att där regnat hela dagen och saltet inte riktigt fungerade. Det gav ljumskproblem och lakanen satt fast i låren. Jag saknar det inte, även om det var karaktärsbildande. Förr i tiden var det lite mer ”jävlar anamma” – man insåg att förhållandena inte var bra – men man tog vara på det. Man gillade läget på ett annat sätt, skrattade åt det och bet ihop.

En del klubbar unnar sig träningsläger. Om det inte går utomlands så kanske på annan ort för att få ihop den sociala biten. Hur viktigt är just det?
– Det beror på om man får ihop det sociala. Det finns läger jag varit på som varit bottennapp. En negativ sak är att man måste förbereda sig för att spela på en svensk gräsmatta på premiären i mitten av april, men åker till en turkisk perfekt matta i 22 plusgrader. Då förbereder man sig inte på rätt sätt eftersom man i premiären kommer att spela på en ”knudig” matta. Visst är det nyttigt för sammanhållningen – och just det är absolut det viktigaste.

Vilket är det bästa träningslägret du varit på och varför?
– Jag har varit på många bra! För att nämna något; det finns en halvö i Portugal, Troja, som egentligen är ett golf- och fotbollsparadis. Där var vi med Trelleborgs FF två år i rad och njöt av god mat och fantastiska planer. Och på Vångavallen har man bra planer i april!
– Det värsta var nog mitt första år som spelande tränare, 1996, i Stavstens IF. Vi åkte till Bornholm i april och förhållandena var katastrofala. Vi tränade på en gyttjig grusplan där varje steg gjorde att man sjönk ner fem centimeter. Vi bodde dåligt och fick dålig mat. Vi hade det för djävligt, men hade stor nytta av det som grupp i förlängningen.

Avslutningsvis. Efter fyra stenhårda försäsongspass under en vecka – vad unnar du dig då när du slår dig ner i soffan?
– Är det en fredagskväll så tar jag mig en fin fredagsmiddag med ett glas vin. Frugan är duktig på att laga thaimat och rödvin till det sitter alltid fint.

Foto: Bildbyrån