Drömmen om OS i Paris lever för Johanna Johansson

Plan A och B var fotboll respektive handboll. Men det är som kanotist Johanna Johansson från Lödde Kanotklubb, gör sig en idrottskarriär. Redan nu har hon påbörjat en satsning för deltagande i OS 2024.

Började på högstadiet
Redan inför den senaste olympiaden hade Johanna Johansson vittring. Hon har sakta arbetat sig uppåt i hierarkin inom landslaget, men fick stå tillbaka när truppen till Tokyo togs ut.

2024 avgörs OS i Paris. Och då vill hon sitta i sin kanot…

Under uppväxten i Landskrona var det dock andra sporter som gällde.

– Jag höll på med både fotboll och handboll, men jag ville hitta något nytt under högstadiet. I en sommarlovskalender fick vi förslag på aktiviteter och det var gratis att testa på kanot. Jag visste ingenting om sporten och hade inte för avsikt att fortsätta, bara göra någonting annorlunda för en dag.

Johansson kom snabbt att trivas bättre på vattnet är springandes på planer och i hallar.

– Att förklara varför det blev kanoten är svårt. Jag minns att efter att bara ha hållit på med lagsporter så blev man mer sedd direkt och tog mer plats. Det var läger och tävlingar och man fick ta del av mycket på annat sätt. Som individ fick jag ta större plats på nya sätt.

Snabb utväxling av att träna hårt
När insåg du att du var bra?

– Inledningsvis var det mest för skojs skull som man höll på, ett tag kunde jag träna fotboll först och sedan knalla ner direkt till kanotträningen. Men jag har alltid varit driven och märkte att det blev en snabb utväxling av att träna hårt. Den insikten kom sent under högstadiet.

Trots att Landskrona är en kuststad så bedrevs träningen inte på havet.

– Vi tog en kanot till vallgraven vid Citadellet och paddlade omkring där. Varv efter varv efter varv…

Det måste varit en speciell miljö?

– Idag tränar vi mycket i Malmö kanal och det har också sin charm, men sträckan i Landskronas Vallgrav var bara 1,6 kilometer lång. Så skulle jag absolut inte träna nu! I klubben på den tiden fanns det ingen som tävlade och det tog faktiskt ett bra tag innan jag förstod att man kunde tävla utanför Skåne.

Tillät sig inte att drömma för stort
2011 tog Johansson beslutet att satsa på sin sport och flyttade till Nyköping där landets enda NIU-gymnasium med inrikting på kanot fanns.

Minns du vad du hade för målsättning då?

– I intervjuerna sa nog de flesta som sökte in till skolan att de ville till OS. Jag sa säkert det också, utan att egentligen tro på det. Landslaget såg jag som en häftig grej, medaljer på SM likaså. Då var jag rädd för att drömma för stort och tillät mig själv inte det.

Landslagstankarna och SM-medaljdrömmarna besannades ändå snabbt. I ungdomslandslaget gjorde hon debut som 16-åring.

– Att få vara med i de sammanhangen tidigt var kul, men jag var samtidigt inte alls bland de bästa. Först när jag tog JSM-guld på alla distanser mitt sista gymnasieår började det släppa. Året efter junioråret kom jag med i seniorlandslaget och där har jag varit på gränsen till att få tävla i de största sammanhangen hela tiden.

”Den mentala biten är ofta viktigare än man tror”
Johanna har utvecklats mycket relativt sent.

– Jag har lärt känna min kropp och vet vad jag mår bra av som både människa och idrottare. Jag har en helt annan närvaro i träningen än tidigare. Fullt fokus när jag väl kör – för att sedan koppla bort allt. För att klara av det har jag bland annat träffat Kristiina Pekkola regelbundet under fem års tid, säger Johanna – och refererar till Malmö idrottsakademis idrottspsykolog.

– Den mentala biten är ofta viktigare än man tror.

Nu går Johanna Johansson in på femte året i Malmö idrottsakademi.

– Vad jag kan nyttja i elitprogrammet beror delvis på vad jag fokuserar på för dagen. Stellan Kjellanders kunskap kring i styrketräningen och tryggheten i att ha Kristiina betyder mycket. Även Sverker Fryklund har varit guld värd i det sammanhanget.

Pluggar till lärare – och satsar mot OS i Paris
– Eftersom jag pluggar på heltid till lärare har jag dessutom träffat Sara Rang som fokuserar på idrottsnutrition. Mycket handlar om att kunna optimera kroppens återhämtning.

Med Malmö idrottsakademi i ryggen görs nu en satsning inför nästa OS.

– K2 och K4 500 är min grej. Jag är med i en landslagstrupp nu där vi är fem tjejer som slåss som platserna. Mitt mål är att ta en plats så ofta det bara går. Närmast väntar ett träningsläger under våren där det ska testas i olika konstellationer. Första tävlingen går i slutet av april. Det händer mycket i förberedelserna inför VM i augusti – och nu tränar jag för att vara med i OS 2024.

Viktigast av allt:

– Nu vågar jag tro på det.