Camil Jebara – BoIS nya stortalang som stegat in i eliten

En av de mest spännande spelarna i Landskrona BoIS, och i skånsk fotboll överhuvudtaget, är Camil Jebara.
19-åringen är nybakad student och lägger nu skolböckerna åt sidan för att bara fokusera på fotbollen.
– Om fem år hoppas jag vara i en av Topp 5-ligorna i Europa, säger Jebara.

Han låter som en typisk Landskronagrabb. Rappt snack med en karaktäristisk dialekt. Men han har aldrig bott en dag i Landskrona och kom till Sverige för bara tre år sedan.
Mamma är svenska från Lund, pappa är från Palestina. De första 16 åren fick Camil Jebara sin fotbollsuppfostran i staden Tayibe i Palestina, en halvtimme utanför Tel Aviv.
Hur var det att växa upp i den eviga konflikten mellan Israel och Palestina?
– Det där beror på var i landet man är. I just denna delen fungerade det jättebra. Jag kunde spela fotboll i Maccabi Tel Aviv och samtidigt bo i Palestina. Hemma pratade jag alltid svenska med mamma.
– Samtidigt var jag minst två månader om året i Sverige, i Lund, och hälsade på mammas släkt. Sverige har alltid känts som en naturlig och bra plats för mig.
Varför valde du att flytta hit som 16-åring? För att börja gymnasiet?
– Nej. Det handlade bara om fotbollen, även om jag i Landskrona hittade en utbildning på naturvetenskapsprogrammet med fotbollsinriktning, säger Camil Jebara.
– Det stora målet för mig är att en dag få spela fotboll ute i Europa och under min tid i Sverige märkte jag att Landskrona BoIS var en klubb som hade en väldigt fin verksamhet och som kändes rätt. Min mormor bodde tidigare i Landskrona så jag lärde känna staden tidigt. Under gymnasiet har jag bott i Lund, pendlat till Landskrona och trivts väldigt bra. Allt sköts väldigt proffsigt.
Är det inte skit att pendla?
– Va? Nää…. 13 minuter med Öresundståget. Det funkar kanon! Åtminstone när tågen går, haha!

19-åringen har jobbat sig uppåt i hierarkin och utan att egentligen ha bevisat sig i Superettan valde Landskrona BoIS att belöna honom med ett treårskontrakt i september i höstas. Även om det har varit begränsat med speltid inledningsvis kan man ändå ana, om man tar fram sin inre talangscout, någon speciellt i Jebara. Det ser enkelt och roligt ut när han spelar fotboll, han har fart, självförtroende och gör rätt i det mesta. Bolltouchen, speluppfattningen och modet har bidragit till att han visat sig vara redo för utmaningen som Superettan utgör.
Hur går dialogen mellan dig och tränarduon Max Mölder och Billy Magnusson?
– Jag hade Max som tränare i P17-laget när jag kom till BoIS och har haft en fin tid i organisationen.. Man lärde sig mycket i alla steg; från hur det fungerar på plan och hur man ska agera utanför plan. Man utvecklades varje dag. Sedan kom man upp i U19-laget och sedan blev det spel U21-serien.
– Under de åren har jag tränat allt mer kontinuerligt med A-laget och haft en bra dialog med Max och Billy. Jag har verkligen känt att de trott på mig och de har fått mig att se möjligheterna att komma dit jag är idag.

Under tiden i Landskrona BoIS har 19-åringen fått möjligheten att testa på spel i Palestinas U-landslag, men valt att tacka nej.
– Det har inte passat helt enkelt. Jag satsar allt på fotbollen och måste fokusera på BoIS. Men det är klart att det är hedrade och intressant, säger Jebara – vars lagkamrat Amr Kaddoura också kommer från Palestina och har spelat i dess landslag.
En sak jag tänkt på under säsongen är; var passar du egentligen bäst? Du har varit på topp, på en kant, centralt och gud vet var.
– Som spelare måste man anpassa sig utifrån laget och det i sig är en styrka. Men om du frågar mig rakt av blir svaret ytterforward. Det är där jag spelat nästan hela mitt liv och det är det jag tränat på varje vecka.
Lite mer av den varan blev det igår mot Örebro?
– Ja, precis. Det kändes bra.
2-1-segern mot Örebro var Jebaras andra match från start. Tidigare har det även blivit fyra inhopp.
– Säsongen började tufft för hela laget, men vi var enade och gick igenom det jobbiga tillsammans. Personligen var det bara varit att kämpa hårt för att ta sin plats.

Jebara upprepar orden konsekvent.
”Jobba hårt”
”Slita varje träning”
”Aldrig ge upp”
”Hela tiden tro på det”.
Det är visserligen klyschor, men också bistra sanningar och det går inte att intervjua Camil Jebara utan att få intrycket att han är hängiven grovjobbet. En egenskap som kan synas banal, men ofta är den som får fotbollskarriärer att antingen fastna i division fyra – alternativt flyga mot eliten.
Man kan lite slarvigt säga att du slussats in i Superettan. Hur har det varit?
– Speltiden gör att man kommer in i det på ett helt annat sätt. Man lär sig att hantera tempot och finner en trygghet. Matcherna betyder mycket.
Första målet låter dock vänta på sig.
– Det var nära igår. Men jag ska träna på frilägen idag, haha.
Avslutningsvis – var är du med din fotboll pm fem-sex år om du får drömma?
– I någon av Topp-fem-ligorna.
Nästa uppgift: Dalkurd borta på lördag den 2 juli.

Tränare Billy Magnusson om Camil Jebara:
– Camil har flera saker som passar in perfekt hos oss. Inte minst när vi spelar med tre forwards. Han är trygg och duktig på att bli rättvänd och han är uthållig och explosiv vilket är unikt.
– Som person är han oerhört driven och lägger ner mycket energi och noggrannhet för att kunna bli en bra fotbollsspelare.