Gästkrönikan: På vilken nivå är det som det inte hakar i vartannat för Malmö FF?
Är truppen för ålderstigen? Är det fel tränare? Är det fel spelsystem? Är truppen felbyggd till vald tränare? Saknar Milos spelidé? Har de etablerade spelarna tappat förtroendet för sin tränare redan? Saknar truppen nödvändig spets? Frågeställningarna just nu kring Malmö FF är många och det blåser upp till storm.
Eller är det en storm i ett vattenglas? Och behöver Malmö FF egentligen hamna i den här situationen överhuvudtaget? Det är, oavsett angreppspunkt, någonting som inte riktigt hakar i vartannat just nu. Eller är det så att organisationens ambitionsnivå helt enkelt inte är i synk med truppen och dess sportsliga ledning?
Efter senaste decenniets framgångar både på plan, men kanske framför allt ekonomiskt, har det pratats om att Malmö FF som förening skall ta nästa steg. Det är en naturlig ambition med givna förutsättningar i en förening med Malmö FFs framgångsrika historik och attityd.
Frågan är bara när det skall ske? Nästa steg.. vad innebär detta? Och hur ser planen ut för att få det att ske?
Man brukar i dom flesta fall, i företag, ha långsiktiga och kortsiktiga strategier. Missförstå mig inte nu, jag vet att Malmö FF är en förening, men det drivs som ett företag som sig bör med den omsättning och personalstyrka som krävs för marknaden företaget Malmö FF befinner sig på. Då borde det även finnas en strategi att luta sig mot för att ta det där nästa steget. Och det gör det förhoppningsvis. Men..
Om man följt Malmö FF sedan slutet av 70-talet som jag gjort, och sett föreningens framgångar och motgångar under resan, måste jag säga att det just nu är oerhört svårt att se den ”blåa linje” man borde följa för att ta det där nästa steget.
Vad innebär det egentligen att ta nästa steg? Min krönika idag handlar såklart om det stora skyltfönstret för föreningen, representationslaget i herrallsvenskan med ambition för kontinuerligt europadeltagande och sin i de flesta fall månghövdade hängivna publik. Ett lag som befinner sig på en nivå där dom varit under ett antal år nu menar jag. Och då blir frågan om föreningens ambition stannat där?
Inte om du frågar fansen, dom vill ha mer. Dom vill följa laget land och rike runt i jakt på nya troféer och lägga sina löner på att åka ut i Europa och köpa himmelsblå tröjor. Är detta då i synk med deras förening då? Ja, det är det om du frågar de representanter på alla de nivåer som brukar ha kontakt med omvärlden på olika nivåer. Ordföranden, VDn och sportansvariga. Men gör dom det som sägs och lovas då? Handlar man på nästa hylla för att laget skall ta nästa steg?
Nja är väl ett fundersamt godtyckligt svar på den öppna frågan menar jag.
Vad innebär det när man pratar om att ”handla från nästa hylla”, är det då flera breddspelare man skall värva? Är utländska värvningar som Chalus och Abubakari t.ex nästa hylla? Är Siby nästa hylla? Det lär vi ju se ganska snart. Eller är nya kontrakt med åldrande danskar eller för den delen en finsk mittback nästa hylla? Värvningar som till viss del puttar bort egna talanger som Noah Elie i Mjällby, Uddenäs i BK Häcken och Sarr till Mjällby/Herenveen för att nämna några som lämnat eller är utlånade och som uppenbart lyckats etablera sig. Borde inte dessa spelare mäta sig med nämnda värvningar?
Uppenbart inte enligt den sportsliga delen i föreningen som är ansvariga för truppbygget. Jag menar inte att en klassvärvning som t.ex Moisander på kort sikt är fel, eller att en frisk motiverad AC skall bytas ut hur som helst, men jag vill ändå sätta fingret på att med Sveriges bästa akademi i ryggen, Sveriges i särklass bästa ekonomi i ryggen och med Sveriges i särklass manstarkaste organisation runt laget… inte våga/vilja ta in riktiga spetsspelare som direkt mer eller mindre tar plats och spelar mer eller mindre kontinuerligt borde vara nästa hylla.
Och därigenom låta fler egna eller svenska talanger ta upp konkurrensen och hålla lagets utlänningskvot balanserad, istället för att som nu göra värvningar utifrån en hylla som inte gör någon skillnad på plan, tvärtom, knappt breddar truppen på samma nivå och därmed sätta sig i en oerhört utsatt position både i allsvenskan och med gårdagens resultat mot Vikingur nu försatt sig i en utsatt situation även i Europaspelet.
Eller är det så att man vill göra investeringar i andra delar av föreningen vilket skapar sämre förutsättningar för nästa steg avseende laget i skyltfönstret, vilket därmed gör att den sportsliga ledningen inte får resurser av styrelsen att göra de värvningar på hyllor som krävs för föreningens motor skall leverera och skina i TV sändningar över Sverige och Europa. Just det som krävs för att varumärket Malmö FF skall fortsätta växa sportsligt och få fler och större sponsorer villiga att investera i hela föreningen.
Jag vet såklart inte, och frågan är om vi någonsin får reda på det, men oavsett vilken strategi man valt så är det något som inte hakar i ordentligt. Det syns på plan, det märks på ryktena om missnöje i truppen (ingen rök utan eld) och det är nog viktigt att hitta en tydlig lösning på detta ganska snart, annars är helt i onödan känns det som, 2022 ett förlorat år.
Alternativet?
Att acceptera att detta är den nivå Malmö FF kan ta sig till.. och det är ett alternativ som i alla fall skulle få min himmelsblå låga att brinna betydligt mer sparsamt än med den passion och nyfikenhet som den gjort hitintills.
//Robert Persson
Kontaktuppgifter:
red@skanesport.se