Philip Larsson – kung av sand

På mindre än en månad har han hunnit spela SM-semifinal och kvala till EM.
Det har varit en minst sagt intensiv semester för HK Kävlinges mittnia.

När man pratar om beachhandboll tänker nog de flesta på Åhus, hav och trevande dyk från räcket på bryggan vid Täppetstranden. Man kanske tänker på sena kvällar på centercourten och på att det nog ändå borde vara lagligt att dräpa en mås eller två i rent självförsvar. Färre tänker nog på Prag, eller på EM-kvalet som precis spelats där. Den här skribenten tänkte i sin Åhus-centrerade enfald att det inte ens borde gå, eftersom det inte finns något hav i anslutning till Prag, och således inte borde finnas någon strand att spela på.

Jag ringde upp Philip Larsson, nyss hemkommen från Prag, för att få klarhet i frågan. Han berättar att han klarat sig från strejkande piloter och är när jag når honom ute på en promenad i solen. I det civila jobbar han på Axis Communications, men har nu semester. En semester som än så länge till stor del handlat om beachhandboll, och mer hade det kunnat bli.
– Tanken var att vi skulle ställa upp med ett lag i Åhus, i en ny klass med internationella regler, men för få lag anmälde sig och klassen ställdes in.
Philip förklarar tålmodigt de stora skillnaderna mellan reglerna i Åhus kontra internationell beachhandboll.
– Det är egentligen två helt olika sporter. Man spelar två set á 10 minuter, men stället för mål räknar man poäng. En poäng för varje vunnet set, vinner lagen varsitt set blir det ”shoot out”. Man kan antingen göra vanliga mål som ger en poäng, eller ”spektakulära” mål som ger två. Det är väldigt högt tempo och oerhört underhållande för publiken.
Redan 2018 gjorde Philip sitt första mästerskap, då han tillsammans med herrlandslaget tog sig till semifinal i ryska Kazan. Sedan dess har beachhandboll vuxit.
– Det är en spännande tid att vara en del av sporten. Jag trivs bra i Kävlinge och jag vill vara med och bidra till framgångar även i klubblaget. Tidigare i somras tog vi oss till semifinal i SM men åkte ut mot Lunds BHC som vann guld. Jag blir inspirerad av alla unga spelare som kommer upp med hög träningsvilja, både i landslaget och klubblaget.

Att Philip är en god ambassadör för sporten råder det inget tvivel om, och hans passionerade sätt att prata gör att jag glömt bort den faktiska anledningen till att jag ringde: EM-kvalet!
– För det första går det utmärkt att spela beachhandboll utan strand. Vi spelade på ett stort område som vanligtvis används till beachvolleyboll. Där hade det byggts beachhanbollsplaner i stället.
– Målet för oss var att kvalificera oss för EM. För att göra det behövde vi vara topp 10 av de 12 deltagande lagen. Vi kom sexa. I gruppspelet slog vi Tyskland som sedan vann hela kvalturneringen. Det var vi de enda att göra.
Ärrad av egna erfarenheter av beachhandboll frågar jag hur det står till med hans bränna efter en semester präglad av linnen och shorts.
– Mitt pigment tillåter mig inte att vara så i solen så mycket, så det var raka vägen in i skuggan efter matcherna. I Prag var vädret bra för mig. Vi hade regn, moln och sol. En svensk sommar helt enkelt!
Det bär mitt lokalpatriotiska Åhus-hjärta emot att erkänna, men internationell beachhandboll är här för att stanna. Jag vet i alla fall en skribent som kommer att följa Philip och hans landslag i Portugal nästa sommar.