Fotbollsmördarnas senaste offer: Landskrona BoIS

Skövde AIK har blivit en form av seriemördare inom svensk fotboll.
Landskrona Bois är det senaste offret – efter att riktat västgötarnas pistol mot sin egen panna.

Tobias Linderoth och den sportsliga ledningen i Skövde har gjort det bra som misstrodda nykomlingar.
I allt ifrån värvningar till taktik.
De har liknats vid Stoke, fått en dödgrövarstämpel på sig och om och om igen fått klä skott för den tråkiga fotbollen. Ni vet, den vi lärde oss utstå under Olle Nordins glansdagar. Fast framgångsrik.
Alla köper det. Skövde också. De bär sina omnämnanden med stolthet, kisar med glädje mot tabellen och tänker att ”medel helgar ändamålet” – vilket på sått och viss är elitfotbollens första regel: vinn matcher.

Linderoth vet om att han har en kastrull, lite utspätt vatten och en säck morötter. Då går det inte att göra Boeuf Bourguignon. Då får man koka morötter efter bästa förmåga.
Inkast på mittplan? Målchans.
Har högerbacken inläggsläge? Målchans.
Är bollen i eget straffområde? Åt helvete med den!
Skövde är inget Stoke.
Skövde är Scunthorps B-lag när det kommer till det stilistiska.
De maximerar vad de har och hanterar, om inte ständiga så åtminstone upprepade, underskattningsmisstag från sina motståndare. De måste Sveriges mest framgångsrika skitlag – vilket är en svår konst.
Man måste beundra Linderoth, och hela Skövdelaget, för sin förmåga att nå resultat. Skit samma hur det ser ut.

Mot Landskrona vek de inte av från sin identitet.
Skövde var lika mycket Skövde som tidigare – vilket verkade förvåna Landskrona Bois som agerade sömnigt, slarvigt och oinspirerat. Hela IP hade en bakfylleaura runt sig.
Uppspelen fungerade inte.
Högtalarnasystemet fungerade inte.
Klacken stod och sov.
Billy Magnusson var arg som matadoren i Ferdinand.
Lyckligtvis var Amr Kaddouras reflexer i ordning och han räddade laget efter en kvart.

Skövde matade på med hörnor, inlägg och avslut – samtidigt BoIS nickade undan, blockerade och passade fel.
Billy Magnusson blev ännu argare.
Hemmalaget skapade just ingenting och de kokta primörerna i Linderoths gryta trumfade fullständigt den brända grädden i BoIS-kastrullen.
”Det är bara en tidsfråga” muttrade en herre bakom mig efter drygt 19 minuter, när Ousmane Diawara tappat boll vid ett inkast och stått blick still i hemspringet.

Inledningen var oinspirerad, geistlös, förvirrad och har vi nämnt att Billy Magnusson var arg?
Han var arg.
Skövde dominerade fullständigt. Det var som att se någon med par i tvåor försöka syna ett fyrtal i ess.

Efter 23 minuter kom också 0-1.
BoIS blev avklädda på vänsterkanten, som ett juniorlag från Smålandsstenar mot Boca Juniors under dess glansdagar.
William Granath tog vara på en chans helt fri framför mål och hemmapspelarna svarade med ett internt 30-sekunders krismöte på egen planhalva. Det kunde ha varit ett långt inkast eller en hörna som Skövde gjorde mål på. Men det var en total upprullning.

Billy Magnusson var mer än arg.
Han var tyst – och när Billy Magnusson och fruar är tysta efter att ha varit arga vet man att något är på väg att gå åt helvete.
Han var redo att själv dra på sig skorna, surra fast de största benskydden och byta in sig själv. Det hade förmodligen inte varit en så dålig idé (och hans bolltouch på en undanrensning i 89:e fick mig inte mindre säker på saken).
BoIS-klacken svarade med tystnad och en inkastad ölflaska på gräsmattan. Jag tror det var en tom Tuborg. Men inte ens en hel back 80-procentig Stråhrom, en adrenalinspruta i hjärtat Pulp Fiction stylée eller en hel säck Quaaludes hade kunnat väcka det här hemmalaget i första halvlek.
Jag kunde nästan höra hur de anonyma fotbollsexperterna på Svenska Fans BoIS-forum fick hjärnblödningar och föll med ansiktena mot sina tangentbord.

Det återstod 20 minuter, och det enda som verkade kunna frälsa BoIS var om 0-1 kunde hållas till paus.
Erik Pärsson nickade utanför efter en halvtimme och redan då började Skövdes målvaktsmorot David Engelbrektsson att försöka döda tid på ett sätt som till och med Scunthorpes B-lag hade skämts för. Han fick för övrigt kramp (!) i 90:e
Men. BoIS hade sig självt att skylla.
Filip Ottossons passningar nådde inte fram.
Albin Linnérs ensamseglingar kapsejsade.
Sambabamba var skolbespisningsbugg.
Ousmane Diawaras bollmottagningar var stelare än en Paradise Hotel-scén.
Självförtroendet var lägre än rubelkursen.

”Inte bakåt” skrek farbrorn på läktaren när BoIS hade omställningsläge i 41:a.
Albin Linnér passade bakåt.

Ingen som såg den ytterst hedersamma förlusten mot Halmstads BK i söndags kan ha förstått att det här var samma lag som ”bara” låg under med 0-1 hemma mot… Skövde.
Flera gånger blickade Magnusson ner mot sina avbytare som tidigt satts igång. Skulle han verkligen våga sig på ett byte innan paus?
Nej. Såklart inte.
Han väntade till halvlek två. Tsss…

Lättnadens pustar hördes faktiskt efter 45 minuter.
”Jag har aldrig sett något liknande” sa en annan herre bakom mig på läktaren. Jag vred på nacken och insåg att han varit med förut och sett en hel del. Alltså sedan varvens glansdagar.
Man kan raljera hur man vill på en halvpopulistisk idrottssajt, men när farbröderna på IP säger sådant med tom blick – då vet man att det… finns förbättringspotential.

Nåväl.
Jesper Strid och Adam Egnell kom in i andra halvlek. Halva backlinjen, Hedenquist och Linnér, fick kliva av.
Och vis av erfarenheten att BoIS kunnat vända matchbilder förr fanns det naturligtvis anledning att tro på poäng.

Och visst var det ett bättre, hungrigare, starkare och deperatare BoIS i andra halvlek.
Bättre.
Men inte bra.
En hyfsad chans första kvarten – sedan var det dags för Linus Olsson att beträda banan.
Vid det skedet hade Linderoths bussparkering redan inletts.
Till och från vann Skövde ett inkast på offensiv planhalva.
En halv minut senare kom ett långt inkast mot straffområdet.

Säkert var det många som kunde köpa en förlust mot Skövde.
Bara man aldrig blir som Skövde.

Alexander Tkacz fick chansen sista 20.
BoIS vred om skruvstädet ordentligt mot en morotssoppa som blev allt mer reducerad ner i eget straffområde.
”In med bollajävelen” muttrade en annan herre bakom mig efter ett misslyckat inlägg.
men det var en sådan dag.
Bollen ville inte in. Inte någonstans.
Linus Olsson och Erik Pärsson hittade stigar att trampa, men det blev bara nästanlägen. Passningar som nästan nådde fram. Avslut som nästan gick mot mål.

Hur som helst.
Alla fotbollslag har en match som är sämst för säsongen. Det positiva för Landskrona Bois är att de numera har sin bakom sig.
Och Skövde må vinna fotbollsmatcher. Men inga fotbollshjärtan.