Blogg: Handbollsligans största skräll någonsin?

Inställning till jobbet på en handbollsplan är ett komplext ämne.
För bakom alla klyschor om att man alltid ger allt och alltid vill vinna alla matcher så finns det någonting mer mänskligt som påverkar.
Det finns många faktorer som påverkar en handbollsmatchs resultat. Kapacitet är bara en av dem. Inställning är en annan.

Ett lag med 90-procentig inställning kan förlora mot vilket annat lag som helst i Handbollsligan som går in med 100 procent.
Till och från sker det. David sätter dobbarna i pungen på Goliat – och det är en del av idrotten jag älskar. Inte för att Norra Rörum kan välta Barcelona på bortaplan om de ”vill tillräckligt mycket”, men ikväll fick vi se landets bästa lag förlora mot det som jag anar är det sämsta i ligan.

Tillåt mig spekulera i varför.

***

Ibland har man en dålig dag, sägs det.
Men det stämmer ju inte. Det är inte dagens fel. Tisdagar är lika djävliga som fredagar och söndagar och annandag pingst-dagar.
Kanske är man sämre själv vissa dagar, oavsett vilket jobb man har. Det torde vara en rimligare förklaring. Och lättare att analysera och göra någonting åt.

Jag kan i grund och botten bara gå till mig själv. De dagar jag är (ännu) sämre än vanligt är jag samma människa, med samma kunskap, med samma erfarenhet – som presterar sämre.
Kanske för att kroppen sakta förvandlas till en 80-årings kropp med skrumplever, demens och KOL. Kanske för att jag har en annan mental approach till livet, jobbet och omgivningen – på grund av händelser och saker som sker runtomkring mig. Hur jag reagerar på det skiljer sig åt. Jag översätter det lite slarvigt till ”inställning”.

***

I Ystad Arena vann Redbergslid med fyra bollar (33-29).
Vänta?
Va!?
Jo, det stämmer. Resultatet är en av Handbollsligans största skrällar någonsin.

De svenska mästarna i sin hemmapremiär, efter knapp förlust i derbyt mot IFK Kristianstad, borde inte ha haft något problem med inställningen.
Men det var sömnigt både på plan och på läktaren. Sådär SM-guldmätt som man kanske anade, men ingen ville tro, att det skulle bli.
90-procentiga avslut.
90-procentiga dueller.
90-procentiga passningar.

Redbergslid var TOTALT chanslösa mot LUGI, tio bollars torsk då, för några dagar sedan.
Om de var en Golden Retriver på stesolid då – var de nu som en vithaj som fått vittring på en grupp feta blödarsjuka tyskar på snorkelkurs.
Man kunde se skillnaden i hunger i ögonen på spelarna. RIK spelade för livet. Ystads IF för att det var deras jobb.

Det är alltid enkelt att sitta på sin feta röv i soffan, banka på några tangenter och anklaga atleter för att inte kämpa som de kan och borde.
Men kanske har jag en poäng? Åtminstone med det förstnämnda…

Jag måste dessutom glädjas åt Kristian Zetterlund som stängde igen i holken. Uthuttad i RIK när Palicka plockades in i fjol, för att belönas med ett SM-guld några månader senare.
Nu är han tillbaka med stort självförtroende och läste idag sina gamla motståndare som en atomklyvare hos Nasa läser Matte A-kursen på komvux.

Noterbart är att KZ har Fikret Handan som målvaktstränare. En semilegend inom svensk handboll efter 200 år i Sävehofs maskineri.

***

Aranäs räckte inte till mot IFK Kristianstad, men vi fick ändå se en oerhört intressant del av handbollen även i denna match.

IFK Kristianstads första halvlek var något av ett skolboksexempel på vad skillnaden på inställning kan leda till. Det fanns säkert en del herrar vars förmåga att hamna i totalfokus kräver mer än en bussresa till Kungsbacka och match mot Aranäs i en liten reservlåda till hall.
Man gjorde dock jobbet. Var det klart bättre laget och när det var bevisat, checkade man ut och tog tidig helg.
Problemet?
Det återstod 53 minuter.
Ta in detta: IFK Kristianstad gick från 7-1-ledning i matchminut sju, till underläge med två bollar (11-13) drygt tio minuter senare.

Kristianstad noterades för tio tekniska fel i första halvlek. Nästan alla kom under den perioden.
Fast tekniska fel är en värdelös term. Den säger egentligen inte så mycket.
Emotionell frånvaro är en mer korrekt beskrivning. Den första kvarten i den här matchen borde var grundkurs 1A för idrottspsykologistudenter på Malmö Universitet.
Från att vara totalt överlägsna till att bli totalt klappkassa – i ett ögonblick.
Bortkastade bollar som lett till direktbyte i division fyra (jag har sett det hända).
Halvhjärtade satsningar helt utan intentioner att verkligen utmana.
Samarbeten som mest gick ut på att någon annan skulle fullborda det som påbörjats.

Skriv en fullskalig uppsats om den här halvleken och 180 högskolepoäng är dina.
Och nämn inte ens Aranäs 7-6-spel. Det må ha varit ett sportsligt vapen som nyttjades väl, men första halvleks märkliga skeenden var formade av Skånelagets inställning till sitt jobb.

För det måste sägas.
Aranäs må ha gjort en slarvig start och hamnat i 0-5-underläge direkt. Men den dippen var ingenting mot Kristianstads. Den var åtminstone inte lika tydlig. För det blir tydligare när riktigt bra spelare presterar riktigt dåligt.

På sätt och vis älskar jag det.
För det är den detaljen som är så central i sportens DNA. Inställning och vilja är viktigare parametrar i handboll än i exempelvis fotboll.
När Aranäs ville mer än Kristianstad för en stund gjorde de 13-4 på ett av landets hetaste och bästa lag.

Nu löste IFK det. De satte ner foten, morrade lite ilsket (mest Stian) och återtog initiativet innan paus (ledning 18-15). Men nog är det fascinerande?

Tio minuter in i andra halvlek hade IFK återigen en sexmålsledning. Och den här gången lät man nyckeln sitta kvar i tändningen. 32-28 måttades in ungefär som när Örjan Kihlström sitter i spets med en favorit.

IFK Kristianstad har inlett med två segrar.
Ystads IF med två förluster.
Det ska bli intressant att se de senare ta sig an svårspelade GUIF i Eskilstuna nästa vecka.

Två raka förluster har för övrigt även Alingsås (ikväll borta mot Hammarby).
Av det jag sett, men mestadels läst mig till, finns det större anledning till oro för potatisgängets framtid.