Är Kristianstad verkligen stort nog för två lag?
Kristianstad HK går tungt som nästjumbo i SHE, ser ut att landa på negativ kvalplats och riskerar i så fall degradering till Allsvenskan.
Samtidigt krigar IFK Kristianstads damer på i toppen av division ett södra, bara två poäng från kvalplats till just Allsvenskan.
Till hösten kan alltså Kristianstad ha två damlag i samma serie. Jag VET att det skiljer väldigt mycket sportsligt mellan de båda lagen, men rent matematiskt har vi ändå den situationen.
”Den här stan är inte stor nog för oss båda” har banditer, skurkar, casanovor, företagare – och en del föreningar väst till varandra i olika samhällen över årens tid.
Måhända säger en del representanter för klubbarna inom damhandbollen i Kristianstad samma sak? För även om det kanske inte sker till hösten, så har IFK Kristianstad ett damlag som nu börjat snegla allt mer på eliten. Åtminstone har många av de unga spelarna elitambitioner.
Damhandbollen i Kristianstad har en komplicerad historia inte helt utan prestige. Det finns åsikter hos starka ledare som än idag går isär och beroende på vem man frågar om vad som hände får man olika svar. SHE-klubben Kristianstad HK blev en oväntad effekt av att IFK Kristianstad Ungdom, som separat förening, en gång startades upp. I slutet av 90-talet var IFK Kristianstad långt ifrån dagens sportsliga nivå och (åtminstone innan pandemin) ekonomiska välmående. Klubben var konkurshotad och IFK U hölls separat.
När ”moderskeppet” ville ha tillbaka ungdomsföreningen under sitt flagg, men de ansvariga för IFK U ville säkerställa att pengarna gick till ungdomarna – uppkom en slags bitter skilsmässa. IFK Kristianstad startade upp sin egen ungdomsverksamhet, från noll, igen och den redan uppbyggda och välmående IFK Ungdom bytte namn till Kristianstad HK. 2005 var det – och genom den klubben kom flera av IFK Kristianstads stora påläggskalvar inom herrhandbollen idag. Spelare som Albin Selin och Zoran Bozic.
Nu börjar alltså IFK Kristianstad, efter 18 år och delvis genom sitt samarbete med Näsby Handboll, att komma ikapp på dam– och flicksidan. Och som för så många andra stora klubbar som tidigare varit förknippade med ett herrlags representationslag blir det allt viktigare, av olika anledningar, att behandla damerna så jämlikt som möjligt. HK Malmö är på väg, Ystads IF har kommit längst och fler föreningar trampar på samma stigar.
IFK Kristianstads damlag har mer resurser än många elitlag. De har målvaktstränare Micke Salomonsson, de har Johan Ekengren som idrottspsykologisk rådgivare, de har en stor stab med bland annat den tidigare elitspelaren Frida Tegstedt. De må fortfarande spela sina matcher inför 80 personer i Fröknegårdshallen i Näsby, men de har trots allt ”Sveriges häftigaste handbollsklubb” bakom sig, som i sin tur stöttas av sponsorer som kan tänkas ha åsikter om vilken serie damlaget ska spela i. Tränar laget gör Nicklas Martinsson som själv spelade i IFK Kristianstad på 90-talet och även har 22 landskamper på konto. Det finns power! Det är lite som en liten farbror som kör i 70 på fyrans växel med en Porsche.
I nuläget har IFK Kristianstad: ”Inga ambitioner att nå SHE. Klubbens ambition är att ”Utveckla och utbilda unga och träningsvilliga tjejer”.
Sedan kommer klubben att hålla fast i sin linje oavsett vilken serie de spelar i – och det kan alltså bli Allsvenskan i september av bara farten. Organisationen finns redan. Staben finns där. Och det sportsliga är nära nog för att det ska öppna upp för spekulation.
Om det inte sker i höst kanske det sker nästa år?
Kristianstad HK har stora ambitioner, men Kristianstadborna sviker dem i SHE och sportsligt hackar det med en liten och tunn trupp. IFK Kristianstad skulle idag inte ha en chans mot KHK på en handbollsplan, men låt oss spekulera i hur det kan se ut om ett år eller tre. Då kan, nej bör, glappet mellan det sportsliga ha minskat rejält.
Och vad händer då?
Om Kristianstad HK inte är ett lag i SHE, vi har sett Eslövs uppgång och fall som ett parallellt exempel, då har jag svårt att tänka mig att IFK Kristianstads ledning sitter stilla på sin stol. För naturligtvis behövs det ett damlag i eliten i Kristianstad.
”Problemet” är att det knappast finns plats för två elitlag.
KHK är idag överst i hierarkin, IFK har ställt in sig i ledet och det finns en viss balans trots att alla inblandade inte talar samma språk.
Men! Allt är föränderligt. Blott min personliga mentala och fysiska formsvacka är konstant. Kartor ritas hela tiden om. Så vem förblir stående vid gryningen om de båda cowboyerna i Kristianstad en morgon duellerar?
På tal om Eslöv så pratas det just nu mycket om de positiva effekter som man får av att två föreningar blir en och samma klubb (EIK och EHF ska slås ihop, troligen 2024). Sponsorer gillar det, liksom föräldrar, ledare, syskon och kassörer och de flesta som följer lagen. Jag har svårt att tänka mig en sådan smidig lösning i Kristianstad.
Kort och blandat – stjärnornas comebacker och petade klackledare
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se